Novembersnö och vintersysslor. Jag öser dynga och lyssnar på radio. Julmusik varvas med klimatdebatt i en halsbrytande blandning. Efterrapporteringen från klimatmötet COP 27 är plågsam. Oengagerade politiker konstaterar att vi nog inte når de uppsatta målen och att det råder stora motsättningar mellan världens länder kring hur vi gemensamt ska betala för effekterna av klimatförändringarna. Journalister med än mer bristande engagemang ställer inga relevanta följdfrågor. Klimat är ju så svårt, obehagligt och tråkigt verkar de alla tycka.
När panelen sedan övergår till att diskutera årets julklapp blir det en helt annan nerv i dialogen. Julklappar är inte svårt eller tråkigt! Nej, alla radiorösterna kommer med glada tillrop och tydliga åsikter kring huruvida det stickade plagget är en bra julklapp eller inte.
Hur skulle det vara om årets julklapp blev ett gemensamt djupt andetag och uppriktigt försök att ta in hur förändrad vår om värld och vardag kommer att bli inom en snar framtid. Tänk om vi kunde fira jul utan att ytterligare spä på klimatförändringarna. Och då passar visserligen det stickade plagget som klapp in fint, men det räcker inte. Vi skulle behöva göra en hel del förändringar i det firande vi utvecklat under de senaste decennierna. Men nog är det roligare att hitta på nya, bättre traditioner än att efterhand försöka fördela notan för de skador vi åsamkat jordklotet?
Så i stället för att titta snett på (oss) alla som firar jul med flygresor, ett överflöd av mat som bidragit till den globala uppvärmningen eller plastiga prylar knökfulla av PFAS önskar jag mig en rad nya traditioner så mysiga och spännande att anamma att vi inte kommer att sakna de gamla dåliga.
Till advent kan till exempel en ny tradition med midnattspickning och stjärnskådning införas. Bjud grannarna med ut när mörkret lagt sig, ta med varm dryck i termos och en stjärnkarta. Till jul ger vi bort klappar vi gjort själva eller hittat i hyllorna där hemma och lagar julbord på bara lokala råvaror. Vi gör som Muminmamman och pyntar huset med garderobsfynd, ärvda saker och plockgrönt från skogen.
Min julklapp i år ska bli en skottkärra full av dynga till var och en i familjen samt ett presentkort på valfritt träd som jag sedan planterar till våren. Nog kan det duga som jultradition att varje år på självaste dopparedagen högtidligt tippa av ett lass gödsel på den utvalda platsen och motivera varför man valt just ek, blodlönn eller kastanj?
Jag är säker på att också du har en ny och innovativ julaktivitet att införa. Märkligt nog räcker det att göra en sak två år på raken för att alla ska uppfatta det som en tradition, för ”så har vi väl alltid gjort?” fungerar på ett alldeles unikt sätt just i juletider. Det går också utmärkt att damma av en gammal ritual som håller på att falla i glömska som till exempel annandagens långpromenad, handskrivna julbrev eller den utrotningshotade julgransplundringen.
Jag ber att få önska er en fridfull advent och en jul som är god på riktigt. Med härliga, stämningsfulla nya julvanor som inte skadar vare sig klimat eller miljö. En jul som inte sker på bekostnad av oavlönade barnarbetare på andra sidan jordklotet, bidrar till ytterligare gifter i grundvattnet eller nerhuggen regnskog. Kanske, kanske kan det bli den bästa julen någonsin?