I den svenska politiska kalendern betyder höstens intåg att det är dags för budgetproposition. Och det blev en budget som i bästa ordalag kan benämnas som “återhållsam”, där dess skapare fått förhålla sig till ett omvärdsläge där såväl lågkonjunktur som hög inflation börjat drabba de flesta av världens länder.
Mot den bakgrunden är det naturligt att de största ekonomiska reformerna fått stå tillbaka, som exempelvis högerns vallöften på skatteområdet. Istället prioriteras åtgärder för de hushåll och företag som drabbats värst av den senaste tidens höga el- och drivmedelspriser. Att satsningar på vägar och annan infrastruktur finns med, samt att skattesänkningen på diesel inom jord- och skogsbruket förlängs med ytterligare ett halvår är också välkommet och nödvändigt.
Även om det svenska lantbruket har upplevt kostnadsökningar på uppemot 10 miljarder under det senaste året, och nuvarande åtgärder inte är i närheten av att kompensera för de summorna, är det ändå en viktig åtgärd att fortsätta med. Kostnadskrisen och nedgången i ekonomin ser heller inte ut att avta inom en snar framtid, och risken finns att utbudsproblem och höga elpriser kommer sätta sin prägel även på denna vinter.
Samtidigt som det kan tyckas vara en ansvarsfull och sansad budget inom vissa områden, så lyser miljöfrågorna med sin frånvaro. När den nya miljö- och klimatministern Romina Pourmokhtari (L) tillträdde försäkrade hon landet om att klimatmålen fortsatt skulle ligga kvar, men nås med andra metoder. Efter endast två månader kan vi dock konstatera att regeringens politik främst präglas av ökade utsläpp och nedmonterat miljöarbete. Sedan tidigare har man bland annat aviserat att reduktionsplikten ska sänkas till EU:s miniminivå, vilket riskerar att omöjliggöra nya jobb och inhemska satsningar på produktion av biodrivmedel.
I budgeten kan vi nämna halverad miljöbudget till 2025, borttagen klimatbilsbonus och skrotad reseavdragsreform som några av förslagen som leder åt fel håll. Som om inte detta vore nog så har även några av de områden som regeringen själva sagt sig vilja prioritera fått minskade anslag, som exempelvis arbetet med vattenvård och havsmiljö, vilket riskerar drabba såväl miljöarbetet i Östersjön som möjligheterna till att stärka fiskerinäringen. Sammantaget kan det sägas att regeringen har en hel del arbete att göra, ifall vi som land inte ska börja backa in i framtiden. Och det är i budgettider som denna som man allra tydligast ser att det saknas en grön röst i regeringskansliet.