Får de politiker vi förtjänar

Annie Lööf vaknade efter valrörelsen var till ända och kände ”lättnad över att inte kommit till skada”. Om detta berättar hon under pressträffen där hon informerar om sin avgång som partiledare. Det har redan skrivits mycket om detta, ledare, artiklar, inlägg i sociala medier etc, där man upprörs över sakernas vardande och hur det har fått kunna komma till detta. Det ÄR upprörande, det är på riktigt alldeles fördjävligt!
Samtidigt fortsätter de alternativa sk sanningssägarna driva och elda på med sina hatmantran, sina förnekelser, att strö spår av misstro – har det verkligen egentligen hänt? Var allt i somras om mordhotet mot henne i Almedalen inte bara ett pr-trick för att få upp valsiffrorna? Som man bäddar får man ligga? Och så fortsätter det. Ingen som stannar upp och reflekterar över det samhällsklimat vi har idag. Ingen som hejdar sig och undrar – är det så här vi ska ha det? Är det så här jag vill att mitt bidrag till samhällets utveckling ska lämna avtryck?
Den gångna valrörelsen visar på hur erbarmligt tråkigt debattklimatet blivit. Jag hade förmånen att vid en gymnasieskola i länet tala inför olika klasser innan de skulle genomföra sitt skolval (nästan alla partier var representerade) och vi fick 20 min på oss att berätta om vad vi ville se i olika frågor för Sveriges bästa. När jag talade med eleverna efteråt och frågade om hur de tyckte det varit svarade de – Ni sa samma saker allihopa.
Alla vill vi lösa klimatkrisen, alla vill vi få bukt med brottsligheten, alla vill vi lösa kompetensbristen, integrationen, elkrisen, etc. Frågan är – Hur?
En del av oss har riktiga förslag på lösningar, andra inte. Ser man i det ljuset till de partiledardebatter som förts i tv blir man än mer beklämd. Huruvida de lösningarna är genomförbara eller inte ifrågasätts inte, granskas inte, ställs inte i proportion till annat. På 20 min hinner man inte komma in på värdegrunden, vad som gör partiet till vad det är, vad man bottnar i. Går det då att på 30 sek leverera korta, kärnfulla budskap som raskt och snabbt ska övertyga väljaren om vilket parti som är det rätta?
Public service har ett stort ansvar i att granska, ifrågasätta, gå in på djupet, kontrollera siffror och förmedla till väljaren att kunna ta ställning. Dessvärre har man sedan lång tid abdikerat från den något obehagliga rollen. Partiledardebatterna blir korta intensiva med snabba oneliners. Sedan ansluter de självutnämnda experterna som ska analysera debattens utfall – med mycket mer taltid än själva debatten. Det är i förlängningen ett djupt förakt för det politiska hantverket, som förminskar politikens vikt och betydelse.
Det ska vara attraktivt att vilja engagera sig politiskt. Det är bland det finaste uppdrag man kan ha. Men ett samhälle får de politiker man förtjänar – demokratin kan och får inte tas för given. Vill man ha seriösa, modiga människor med ett gott engagemang och hjärta kan vi inte acceptera utvecklingen som vi ser den idag. Hat och hot hör inte hemma någonstans.
Här har vi ALLA en analys att göra. Vad gjorde DU under valrörelsen för att bidra till demokratins fortlevnad och det goda samtalet?

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil