Jag har fått en ny kärlek i livet. Hon är stor, brun och snäll som bara den. Hon heter Pi och bor på en gård utanför Stigtomta. En vecka ska Pis ägare åka på semester med sin familj och förberedelserna för vem som ska ta hand om hästarna vilken tid och vem som ska göra vad är rigorösa.
Allt går till en början bra tills en kväll i mitten av veckan då Pi inte mår bra. Hon ligger ner i hagen och andas fort när en av tjejerna kommer för att ta in henne. Meddelandegruppen som alla runt stallet är med i fylls snabbt på med oro när hon messar oss andra och frågar vad hon ska göra?
Det är en otrolig uppslutning runt Pi. Det slutar med att ett schema sätts upp för att åka ut och titta till henne en gång i timmen under natten.
Tjejerna kör fram och tillbaka till stallet och meddelar oss andra hur läget är. “Det har kommit bajs!!!”, “Nu står hon glatt upp i boxen” och så vidare.
Själv misslyckas jag än en gång som del av ett kollektiv, jag har nämligen druckit några öl och kan inte köra de två milen fram och tillbaka en enda gång under natten.
Kärleken till den här hästen är en av få saker som värmer den här sommaren. För även när kvällarna varit som varmast och vattnet fint badbart så känns det mest kallt just nu.
Trots rapporter om värmerekord, bränder, torka och sen översvämningar med vatten som drar bort jordmassor istället för att sjunka ner i marken och ge liv. Så är det kallt i mig.
Sen drar valåret igång och det märks snabbt att det kommer att blir råare och fulare är någonsin förr.
I sann Trump-anda så är det tydligen numera tillåtet att ljuga om och smutskasta andra partier mer än att lägga fram egna kanske lite tråkiga politiska förslag med syfte att ena och driva vårt land framåt. Nu är det total solförmörkelse i hjärttrakten.
Det kan inte vara lätt att komma med politiska visioner i en tid som är så komplex. Också när man försöker så tävlar journalistiken i att göra valet till ett “vem tar vem spel”. Inget parti kan längre lägga fram egna förslag utan att definieras av hur eventuella samarbetspartner ställer sig till det. Kan vi inte ta det spelet efter valdagen?
Det finns två frågor som är brännheta i vår tid. Klimatet och den grova kriminaliteten. Det ena förslaget efter det andra läggs fram. Ofta säger forskningen bu till de förslag som läggs fram (framförallt förslagen som kommer från den konservativa sidan).
Och i just de här frågorna finns det faktiskt gedigen forskning. Varför är det så svårt att lyssna på den?
Jag tänker på den där koliknatten med Pi och hur det var gedigen kunskap om vad som var bäst för henne som alla slöt upp kring och som gjorde att hon kvicknade till så fort. Om partierna lämnade sina gamla käpphästar i just frågan om kriminalitet och klimat och faktiskt satte sig ner och lyssnade på vad den senaste forskningen säger är bäst metoder för att komma till rätta med eländet så kanske vi snabbare faktiskt har en frisk planet och mindre grov kriminalitet.