Den 15 juni var det på dagen 80 år sedan Kjesäters slott i Vingåker blev flyktingmottagning. Under åren 1942–1945 passerade cirka 43 000 norska flyktingar Vingåkers järnvägsstation.
Lästips:
För att hedra samarbetet och markera minnesdagen sätter norska ambassaden i Stockholm upp en minnesplakett på stationen.
– Den tyska ockupationen under andra världskriget är en del av vår identitet. Det är vår historia. Det känns dessutom extra relevant att uppmärksamma krig och flyktingmottagande idag, med tanke på kriget i Ukraina, säger Aud Kolberg, Norges ambassadör i Stockholm.
Norska krigsminnen
Hon säger att alla norrmän har växt upp med minnen av ockupation, flykt och krig.
– Många blev skjutna när de flydde. Det är klart att vi har en helt annan historia än Sverige. Det är stor skillnad, säger Aud Kolberg.
1939 anföll dåvarande Sovjetunionen vårt grannland Finland. Den svenska regeringen skickade stora mängder krigsmateriel till Finland och Sverige tog emot cirka 70 000 barn från Finland.
1940 ockuperade Tyskland vårt andra grannland Norge. Ockupationen var svårare att tolka, säger Mats Wallenius på Kulturfonden.
– I Finland pågick kriget som man kunde se, men ockupationen av Norge var inte alls så tydlig. Det fanns ingen krigslinje. Det var svårt att veta vilka som bivit nazifierade, svårt för svenskarna att veta på vilken sida norrmännen stod på när de kom till Sverige, säger Mats Wallenius.
Förtrycket ökade
I början av ockupationen visste inte Sverige hur man skulle förhålla sig till de norska flyktingarna, så de behandlades godtyckligt de första krigsåren.
– Det kom en flyktingvåg direkt från Norge och många av dem avvisades av Sverige. Men efterhand som tyskarna skärpte sitt förtryck i Norge ökade strömmen av flyktingar till Sverige, säger Mats Wallenius.
Den 15 juni 1942 öppnade Kjesäter som flyktingmottagning. Förvaltningen där sköttes av norska exilmyndigheter. Alla som tog sig över norska gränsen till Sverige skickades till flyktingcentralen i Kjesäter. Där fick de nödvändig hjälp, som sjukvård och pass.
Obligatoriskt skogsarbete
– Efter några dagar på Kjesäter slussades de norska flyktingarna ut i det svenska samhället. För männen var det obligatoriskt skogsarbete i några månader. Det var brist på arbetskraft eftersom de svenska männen var inkallade, säger Mats Wallenius.
Ensamstående kvinnor med barn slussades till ett genomgångsläger i Katrineholm, som utgjordes av ett pensionat, från vilket kvinnorna lotsades ut i arbete inom främst hushållstjänster.
Ungdomar skickades till universitetsorter eller städer med olika specialutbildningar. Andra sändes bland annat till en yrkesskola i Tumbo utanför Eskilstuna, som organiserades av norska LO i samverkan med svenskt fackförbund.
Efterhand blev Kjesäter också en rekrytering av norska män till de så kallade polissoldaterna. Det var i själva verket utbildning av norska infanterisoldater som skulle sättas in i Norge vid freden. Totalt utbildades 15 000 norska soldater i Sverige under åren 1943 – 1945.
– Det var ett klart brott mot den svenska neutralitetsprincipen. I Sörmland fanns två utbildningsläger för de norska polistrupperna. Det var på Mälsåker slott, på Selaön i närheten av Stallholmarna, och Eckersta vid sjön Yngaren i Bettna, i Flens kommun, berättar Mats Wallenius.
Församlingshemmets historia
På plats i Vingåker var bland andra Sidsel Levin, dotter till den norska pianisten Robert Levin som flydde med sin judiska familj till Sverige 1942. Han spelade ofta i baracken på Kjesäter som kallades för Haakonhallen. I dag används den som församlingshem i Baggetorp.