Jag har siktet fast inställt på att bli en snäll och ordentlig tant. Tränar dagligen på att le artigt, försöka bry mig om att borsta håret innan jag lämnar lagårdsbacken, äta på regelbundna tider, sova minst varannan natt och inte gapflabba högt i offentliga miljöer.
Jag morrar endast undantagsvis åt ohyfsade barn, låter aktivt bli att himla med ögonen när någon uttalar ordet egentligen som ”gänklien”. Jag hytter sällan åt bilister som inte använder blinkers, ignorerar folk som talar om för mig hur jag är: ”Ni kvinnor är ju si” eller ”Ni ekobönder är så” och jag fräser inte över råd jag fått utan att ha bett om dem.
Jag köper strumpor jag inte vill ha till förmån för klasskassan, jag lämnar företräde i kön, reser mig på bussen, pratar med den som kommit vilse och tar alltid upp liftare. Jag försöker vara artig, kämpar med att komma ihåg bemärkelsedagar och klurar så mycket jag kan för att komma på personliga presenter till dop och student.Jag läxar inte upp telefonförsäljaren som ringer en lördagskväll, skäller inte på servitören när väntetiden blir lång och gapar inte på parkeringsvakten när jag får parkeringsböter.
Jag raljerar bara lite över bondekollegor som kräver att konsumenten ska köpa svensk mat men själva matar sina djur med importerat foder. Jag skriker inte högt när någon säger att klimatkrisen är en myt, jag spänner inte ögonen i den som säger ”…men det får man väl inte säga det här landet” (eller, okej då, det gör jag nog faktiskt) Jag föreläser inte för okända människor i matbutiken som lägger mandelmjölk, lax med oklart ursprung eller brasiliansk oxfilé i kundkorgen.
Jag anstränger mig för att inte döma folk utifrån deras utseende eller klädsel utan se till deras gärning, jag försöker att inte tråka ut min omgivning genom att oavbrutet prata om hur bekymrad jag är över att vi lämnar över makten över matproduktion och klimat till ett fåtal globala, vinstdrivande företag med kinesiska staten som huvudägare.
Jag skriver inte personliga mail till tyckare i TV-soffan för att rätta sakfel, ger mig endast undantagsvis in i debatter i sociala media och försöker verkligen tänka innan jag pratar. Men jösses så svårt det är att vara klok och balanserad!
Jag vill vara snäll, för jag tror att det är enda sättet att skapa ett uthärdligt samhälle. Enda sättet att åstadkomma förändring. Men jag misslyckas ständigt. Så för att förenkla för mig själv (och min omgivning) har jag just beställt en T-shirt från ett företag där man kan designa texten på magen själv. Jag har låtit skriva ”Idag orkar jag inte vara snäll. Skärp dig.” Tills jag fått den levererad håller jag mig för säkerhets skull hemma.
