Utanför fönstret fladdrar en citronfjäril över den skira växtligheten. Nunneörten som spritt sig ut i gräsmattan är en magnet för olika bin. För en stund känns det som att allt är normalt. Sen minns jag den massiva värmevågen när jag besökte centrala Indien för ett par veckor sedan. Termometern visade 43 grader. Redan i mars uppmättes de högsta temperaturerna någonsin och sedan dess har det bara blivit varmare. Den här veckan förutspås 50 grader.
Forskarna är eniga. Det är klimateffekter vi ser. Rapport efter rapport konstaterar att det de förutspådde skulle hända längre fram – det är redan verklighet. Samtidigt undrar Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson i någon av alla SVT:s politiska pennfäktningar varför Sverige nödvändigtvis måste vara bäst i klassen i klimatfrågan nu när han vill sänka bensinpriset, satsa på försvaret och polisen.
Men ursäkta mig; att Ryssland bedriver ett skoningslöst anfallskrig i Ukraina gör ju inte att klimatfrågan försvinner. Tvärtom. Kriget riskerar att leda till svält i delar av världen eftersom Ukraina och Ryssland är världens två största veteproducenter. Indien lovade att kliva in och täcka en del av bortfallet. Även Indien odlar mycket vete. Men på grund av tidigare nämnda rekordvärme har grundvattennivåerna sjunkit och skörden har minskat med uppåt en fjärdedel.
Ukraina odlar också mycket solrosor. När tillgången på solrosolja minskar ökar efterfrågan på palmolja och med det risken för att ytterligare regnskogar faller för att ge plats till den lönsamma oljepalmen. Vilket förutom utarmningen av biologisk mångfald leder till ökade koldioxidutsläpp. Allt hänger ju ihop – som vi egentligen vet.
Här hemma hör jag lantbrukare som i förtvivlan över höga diesel- och konstgödselpriser funderar på om de överhuvudtaget ska bruka sina åkrar i år. Det känns väl också ganska bakvänt. När världen ropar efter livsmedelsproduktion. Är det inte bättre att fundera över hur vårt jordbruk kan bli mindre energislukande. Mindre beroende av ändliga resurser, som dessutom som konstgödseln tillverkas i Ryssland.Jag hör väldigt lite av ett samtal som söker lösningar på alla de här frågorna.
Just nu känns det mest som en slags auktion där de politiska partierna bjuder över varandra i rena plånboksfrågor. Det är ständig julafton. I ett paket finns en tusenlapp till alla bilägare. Och oppositionen ropare: vi vill ge mer. Varför i hela världen ska jag få tusen spänn för att jag äger en bil. För de som verkligen är beroende av bilen och kör mycket förslår det inte långt, medan det för många andra bilägare motsvarar kostnaden för ett par flaskor vin till fredagens middag med några goda vänner.
Men för samhället blir det enorma pengar som skulle kunna göra nytta i sjukvården eller naturvården till exempel. Och att föreslå permanent sänkt skatt på fossila bränslen. Jisses…
