Vi i Sverige är snabba på att anamma ny teknik. Även historiskt. Det sägs att Sveriges Riksbank som funnits sedan 1661 är världens äldsta och var först med att ge ut sedlar i Europa. Riksbanken som sedan dess har gett ut sedlar och mynt som vi sedan kunnat använda princip överallt för att betala varor och tjänster. Det håller nu snabbt på att förändras. Betalkort i plast har funnits i mer än 50 år i Sverige, ännu så länge är det det vanligaste sättet att betala med.
Den svenska Swish-lösningen som (ännu så länge) erbjuder kostnadsfria överföringar mellan privatpersoner har blivit ett fantastiskt sätt att enkelt betala via sin smarta telefon. Tillsammans med digital identifikation upplevs det enkelt och säkert för alla som har möjlighet och kapacitet att hantera systemen. Så länge som pengarna går via våra svenska banker finns också möjlighet för myndigheter att ställa krav på dem att redovisa våra tillgångar, skulder och följa upp transaktioner. Det som man behöver fråga sig är hur stabila dessa system är om de utsätts för så kallade cyberattacker eller andra störningar. Det som har varit en viktig anledning att minska användningen av kontanter är rånrisken.
Om jag inte har tillgång till elektroniska tjänster – hur gör jag då för att betala? Bankerna tillhandahåller fortsatt girobetalningar via brev och inbetalningskort. Ännu så länge finns det ett ganska stort antal uttagsautomater, så möjligheten att ta ut kontanter fungerar. När jag sedan ska använda dem börjar problematiken. Det finns inte ett lagligt stöd för att kräva att få betala med riksbankens sedlar eller mynt.
Har betalningsmottagaren angett att det exempelvis endast är kort eller Swish betalning så får man som kund finna sig i det. Kontanthanterande butiker och näringsställen kan välja att göra det till sin fördel om man så vill när färre och färre tar emot sedlar och mynt.
Om vi ställer oss på den andra sidan och föreställer oss att vi driver en kiosk. Då måste jag undersöka vilka kostnader jag får för att ta emot betalningar. För kiosken blir Swish troligen en ganska dyr lösning då flesta bankerna vill ha en fast månadsavgift och ett fast belopp per transaktion som blir ganska många procent på små belopp. Kortbetalningar, en fast avgift för kortmaskinen och procent på varje köp. Procentsatsen går att förhandla så att det blir en godtagbar kostnad.
Kontanter borde vara enkelt, bara att ta emot och sätta in på banken. Nja så enkelt är det inte. Avtal för servicebox med serviceavgift och insättningsavgift. Dessutom behöver det finnas en servicebox som inte är för långt bort. Exempelvis finns det numera inte någon sådan i Nyköping. Inte undra på att det inte erbjuds kontantbetalning.
Ska kontantbetalning med sedlar och mynt finnas kvar behöver utredningen ”Statens roll på betalningsmarknaden” verkligen lämna tydliga förslag. Där uppdraget ”ta ställning till innebörden och behovet av att vissa betalningsmedel har ställning som lagliga betalningsmedel” blir extra intressant.
