Under sommaren och hösten har vi i Sverige varit relativt skonade från de värsta effekterna av coronapandemin. De allra flesta av oss har fått minst två doser av vaccinet, vilket tillsammans med liknande skydd ute i vår del av världen gjort att vi kunnat hålla smittan på en låg nivå. Vi har kunnat träffa varandra i större sällskap, fylla läktarna på arenorna, och ha våra barn och ungdomar på plats i skolorna för fysisk undervisning.
Men samtidigt har oron för en ökning av smittspridningen alltid legat i luften. För ett tag sedan när nyheten om den nya virusvarianten från Sydafrika nådde oss, omikron, så fick jag en liten känsla av déjà vu.
Ungefär samma känsla som när liknande nyheter kom från Kina för nära två år sedan, och så sakteligen började sprida sig över världen. Även om vi i Sverige hittills varit relativt skonade, och att vi självklart inte kan jämföra idag med hur det såg ut för två år sedan, så har som bekant vissa restriktioner redan återinförts.
Jag kan notera att detta kanske också blivit lite av det nya normala. Vi i Sverige är ganska vana vid att ha rekommendationer och råd att följa, och så länge vi kan gå ut, träffa våra vänner och bekanta, och fortsätta våra liv på ett relativt normalt sett kan vi förhoppningsvis påverkas så lite som möjligt.
Tyvärr så finns det också dom som drabbas mycket hårdare. För varje ny våg som kommer så påverkas våra företag allt mer. I servicebranscherna så är kundtappet som följer den ökade smittspridningen förödande. Det leder till minskad efterfrågan, uteblivna intäkter, och svårigheter att få sin rörelse att gå runt. För några veckor sedan så hade vi exempelvis en period precis efter införandet av nya restriktioner, där julbord började bokas av över hela landet. Detta var katastrofalt för våra krögare, som i många fall tvingades slänga eller skänka bort mat till stor förlust, och är bara ett exempel på vad som brukar hända när varje ny våg slår till.
Med de reflektionerna gjorda, så verkar det ändå som att vi kommer kunna få en ganska vanlig jul i år. En jul med släkt och goda vänners sällskap, med barnen som glatt öppnar sina presenter på julafton, och med all den mat och dryck som vi vill ska finnas framme på matbordet. Efter två års erfarenhet med pandemin, så kommer vi nog att klara även denna våg. Det hoppas och tror jag att ni där hemma också håller med om.
