Landsbygd och biologisk mångfald går hand i hand

När hösten nu på riktigt gjort sitt intåg och löven så sakteligen börjar falla från träden, så vet man att det snart är dags för djur-och växtlivet att förbereda sig för vintern. Flyttfåglarna beger sig söderut, en del däggdjur äter sig feta för att gå i ide, och en del andra förbereder sig för att stanna kvar ovan jord genom att byta till sin varma vinterpäls. När vi är ute i våra odlingslandskap, skogar och marker är det viktigt att tänka på att vi inte alltid ser hela bilden.
Ibland kan ju vår svenska natur verka idyllisk. Rådjuren som betar på fälten utanför fönstret en dimmig morgon. Brisen och fågelkvittret som jägaren hör sittandes i sitt torn under jaktsäsongen. Eller kanske den överflöd av svamp och bär som den erfarne lyckas hitta vid säsong. Allt detta är resultat av fungerande ekosystem, ekosystem vars djur- och växtliv har tillräckligt stora och välfungerande levnadsområden. Där skogsägare, jägare, bönder och alla andra involverade tillsammans förvaltar vår gemensamma natur.
De senaste decennierna har vi sett att den biologiska mångfalden i landet minskat kraftigt. Det handlar om allt ifrån minskad variation i skogs- och jordbrukslandskapen och igenväxning av våra öppna vallar och gamla åkermarker, till ohållbart fiske och industriell miljöförstöring. Till detta får tillföras en stor dos av de alltid lika omtalade klimatförändringarna. Dessa är bara några av alla fenomen som på olika sätt drabbar och har drabbat våra ekosystem runt om i landet. Men såklart. Detta är ju bara vad jag säger. För att konkretisera detta så kan det vara bra att reflektera lite för sig själv också.
Har du själv sett något exempel på att växt- och djurlivet har det svårt i ditt närområde? Vad händer med humlorna som surrar på våra ängar, när årstidernas början och slut blir allt mer oförutsägbara och temperaturvariationerna ökar från år till år? Eller vad händer med fåglarnas kvitter hemma i skogen bakom gården, när det visar sig att antal rödlistade arter ökat med 21procent på bara fem år? När vi vistas i skog och mark nu under hösten, och då naturens organismer förbereder sig på vinterns kalla grepp, så är det hög tid att vi reflekterar och kommer ihåg att vi har ett ansvar för naturen, och att det är viktigt för kommande generationer att vi förvaltar detta ansvar på rätt sätt. Annars kanske bilden av de lätt surrande humlorna på våra fält snart kommer vara ett minne blott.