Känsligt när nyheterna ifrågasätter vårt sätt att leva

“Varför måste ni alltid vara så negativa?”. Jag vet inte hur många gånger frågan kom från lyssnare under tiden jag jobbade med nyheter på några olika radioredaktioner.Från bekanta och släkt hör jag ofta kommentaren att de minsann inte “tittar på nyheterna längre för det är ju bara elände”.
Här vill jag skrika stopp och belägg en liten stund. Vårt demokratiska samhälle bygger på att det finns starka fria nyhetsredaktioner som kan lyfta det som inte fungerar i samhället och rapportera om det till medborgarna på ett korrekt och sakligt sätt. Tanken är att just DU ska få reda på vad som händer, så att du sen ska kunna nyttja ditt medborgarskap genom att påverka till exempel de makthavare som är valda av folket för att styra vår demokrati i önskad riktning.
Som en tidigare arbetskamrat ofta uttryckte “det är inte vårt uppdrag att berätta att tågen går i tid även idag”. Därav är nyheter ofta av negativ karaktär, om det inte är så att något oväntat positivt händer. Vi förväntar oss ju att det hela ska flyta bra och funka, det är liksom grundläget.
Efter att ha lämnat nyhetsbranschen sedan en tid kan jag dock börja förstå mottagarens utmattning på nyheter och negativitet. Det handlar mycket om mängden vi får nu när tiderna har blivit digitala. Men här är mitt tips att faktiskt sålla lite. Du kanske inte behöver ha pushnotiser från alla olika redaktioner i telefonen så att det plingar till dagarna i ända. Välj något eller några av de etablerade medierna att ta del av så slipper du svallvågorna.
När du sitter där på kvällen efter sändningen av Rapport eller vad du väljer att ta del av så se det som att “jaha det här var det viktigaste just nu, i övrigt funkar det mesta bra”.Eller kanske handlar det om något annat när människor säger att de inte vill ta del av negativiteten i nyheterna? Handlar det kanske om att nyheterna allt oftare, i spåren av klimatförändringarna, blir för obekväma att ta in? Att de ifrågasätter vårt sätt att leva? Att de senaste inköpen av allt från pooler, sup-brädor och kläder till andra onödiga prylar liksom gnager i medvetandet på ett så oskönt sätt. Då den bokade resan till solen helt plötsligt ger en besk smak i munnen. Kanske är det så svårt att ta in rapporteringen då den inte handlar om någon annans förskingring eller misstag utan om ens egen livsstil. Då blir det till slut lättare att skylla på nyheterna i sig? 
Och samtidigt som det gnälls på de negativa nyheterna så toppas tittarlistorna av den ena eländiga mordserien efter den andra. Trenden att titta på bestialiska mord på bästa sändningstid har pågått så länge att den nästan växt sig fast i vårt gemensamma DNA. Där får det gärna vara så vidrigt som möjligt. Ju köttigare desto bättre. Då är det inga problem med att ta in elände. Kanske för att det alltid på slutet kommer en hjälte och löser problemen och förövaren blir tagen eller skjuten, slutet gott allting gott.
Men när hjälten för lösningen på de andra eländena, de verkliga och akuta problemen, skulle kunna vara vi själva, då är det lättare att skjuta på budbäraren och stänga av.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil