I helgen ska hon tävla hoppning i Mantorp med sin häst Galina. För ett år sedan kördes Matilda Linder i Katrineholm medvetslös i helikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala med en svår skallskada.
Lästips:
Hon är fortfarande inte helt återställd, och kommer antagligen inte att bli det.
– Men jag har en annan inställning nu. Jag hade mycket högre krav på mig själv förut. Nu är jag mer tålmodig och förlåtande. Jag är faktisk en roligare person nu, säger Matilda.
Hästolyckan inträffade förra sommaren, två dagar efter midsommarafton. Hur det gick till vet ingen.
Minnet är borta
Matlda minns inget av den dagen. Hon minns vad som hände dagen innan, men tiden mellan den 22 juni och den 8 augusti är borta.
– Jag har några spridda minnesbilder från den här perioden. Till exempel ett möte med sjukgymnasten vid ett bord, men jag vet inte när vi träffades och jag minns inte vad vi pratade om.
När olyckan inträffade hittade Matildas mamma henne medvetslös i hagen där hon ridit. Hästen stod bredvid. Anki ringde 112. Ambulanspersonalen som kom till platsen ringde direkt efter en helikopter.
– Jag hade tur att helikoptern var i närheten, annars kanske jag inte levt idag. Jag är tacksam och förstår hur nära jag var att förlora livet.
Blödning i hjärnan
Helikoptern var där på 20 minuter och flög Matilda till Uppsala där hon opererades för en blödning i hjärnan.
– Jag vaknade varje morgon och kände efter om håret satt kvar. Om det var en mardröm, men det var det inte. Men plötsligt en dag vaknade jag och behövde inte känna efter längre. Då visste jag att det var på riktigt.
Musklerna till hennes ena öga lydde inte så hon var tvungen att träna på att lyfta på ögonlocket. Hon måste också träna på att gå, på att hålla balansen och koordinera.
– Min högersida var inte och är inte densamma. I början hade jag svårt att gå. I stallet hade de roligt åt att jag gick in saker.
Det var också i stallet allt började fungera bättre. Motivationen att fungera i stallet var stor.
– Jag kunde inte lyfta besticken med höger hand, men så började jag rykta hästen och plötsligt fungerade det.
Matilda började rida när hon var tre år och har tidigare jobbat proffessionellt med hästar i ett par år. Hon satt till häst igen tre veckor efter olyckan. Det kändes bra, men var inte som förut.
Svårt för hästen
– Högersidan hängde inte med, jag hade dålig balans och såg inte på ena ögat.
Hennes häst Galina märkte att något var annorlunda med Matilda.
– Hon är väldigt känslig och blev förvirrad. I början var det svårt för både henne och mig.
– Galina var van vid att jag lade henne rätt mot hindret, men jag kunde inte fixa det i början. Nu när jag gör misstag så hjälper hon till. Hon tar bättre tag i situationen och tycker nog själv att hon är duktig.
Matildas högra öga fungerar fortfarande inte. Nu har hon en svart lins för det ögat.
– Det fungerar bättre på det viset, annars blir allt suddigt när något rör sig eller om jag rör mig.
Matilda har börjat jobba på dagis igen. Först orkade hon två timmar om dagen, nu jobbar hon fyra, när hon kommer hem är hon tvungen att vila.
Lång väg tillbaka
– Det har tagit längre tid än jag trodde att komma tillbaka till jobbet. Jag blev så extremt trött i början. Hjärnan får arbeta så hårt att jag blir helt slut. Men det blir bättre och bättre.
Hon började med att arbetsträna och nu är det halvtid på väg mot heltid, hoppas hon. Hon är tacksam för allt stöd hon fått.
– Jag hade aldrig kunnat ta mig så här långt om det inte vore för hästarna, min bästa vän Elsa och familjen. De har stöttat mig hela tiden.