Det är inte varje dag statliga myndigheter ger ut kokböcker, men det danska Miljöministeriet har levererat en vacker receptsamling i fyrfärg. ”If you can´t beat them – eat them” heter den och presenterar läckra recept tillagade av invasiva arter. Här finns terrin på svart smörbult, sallad på friterad invasiv krabba och andra härliga anrättningar. Boken är framtagen tillsammans med några av Danmarks främsta kockar och idéen är lika enkel som genial, när nya arter dyker upp och hotar att ta över i ekosystemen är den bästa lösningen att äta upp dem.
Mycket tilltalande tycker jag och inser att jag tillämpat det angreppsättet länge. Svinmålla och maskrosknoppar är stående inslag i vår kosthållning och den stackars kärsen har jag knaprat på så till den grad att den är helt utrotad på tomten. Jag måste gå till grannen när jag ska göra kirskålslasagne.
Inom ramen för matfesten Vilda Sörmland som går av stapeln i november varje år har Sörmlands Matkluster använt samma tankesätt. Vildsvins- och dovhjortsstammarna har under se senaste decennierna exploderat och ställer till med stora skador på planeringar och åkrar. Kan vi i stället omvandla bekymret till en tillgång och så att säga ta dov och vildsvin från skogen till krogen kan det bli en win-win för bönder och krögare. För att inte tala om restaurangbesökaren som genom att äta en god måltid på vildsvin är med och skapar bättre förutsättningar för annan matproduktion i länet.
Jag vill ju så gärna tro att det finns en lösning på alla problem och att det med lite kreativitet går att hitta en plats eller funktion för det mesta. Men när vi kommer till mördarsniglarna går jag bet. Jag har försökt koka dem och göra paj, använda dem som jordförbättring och som hönsmat. Men alltid med samma usla resultat. Det blir bara slajm. Och i omgångar gör jag frustrerade försök att utrota varenda snigeljäkel och går loss med sekatör och salt. Här om dagen var jag ganska uthållig och samlade ett hundratal slemmiga krabater innan jag som vanligt tappade fokus och började plocka fina små lönnblommor till kvällens sallad i stället.
Ganska snart fick jag sällskap av geten som också ville komma åt de fina, späda lönnbladen. Hon knipsade några löv från de nedersta grenarna men sedan satt alla kvistar för högt. Hur hon än försökte klättra och hoppa kom hon inte åt resten och efter några lönlösa försök gav hon i stället stammen en hård knuff med hornen och gick därifrån med sikte på rosbuskarna.Och kanske, tänker jag, borde man ta sig an livet lite mer som en get. Självklart utgå ifrån att allt går att äta och att allt har en mening. Men när en företeelse eller ett sammanhang inte är matnyttig eller meningsfullt så ger man det en hård knuff och går därifrån. Allt går inte att äta, allt går inte att lösa, allt har inte en mening och då är det bättre att dra.
Kanske ska jag skriva en liten antikokbok som svar på den danska Miljöministeriet skrift, en sammanställning över allt jag försökt laga till som faktiskt inte funkar? Här finns förutom toast på nämnda mördarsniglar även tistelrötter serverade som spaghetti, bröd på svinmållafrön, smoothie på nate och en hel hög andra misslyckade försök i köket. Boken som kommer att omfatta ett hundratal recept kommer ut på Sura Bondens Bokförlag och jag tänker döpa den till ”Trust me. You can´t eat it – just beat it”
