Alla dessa val. Elleverantör, försäkringar, telefon och bredband. Och sedan måste du ju välja vilka som ska leverera innehållet i din TV. Jag är av den omoderna typen som fortfarande tittar på TV, gärna när programmen sänds. Men hur ska man veta vad man ska välja?
Gubben valde ett TV-abonnemang som bland annat innehöll den ishockey och fotboll han ville se. Gott. Men innan bindningstiden gått ut visade det sig att det bolag han valt förlorat rättigheterna till det han ville se. Vad är då valfriheten värd? Annat än för det företag som tjänar pengar på något de inte levererar.
Och vad är möjligheten att välja mellan flera olika tågföretag på sträckan Stockholm – Göteborg värd när du hellre vill åka till Pajala eller andra orter som inte företagen står i kö för att trafikera. Konstigt att de bara vill köra på de lönsamma sträckorna.
Jag minns när vi fick vår telefonledning nerriven av en glad kille i grävmaskin. Jag ringde och felanmälde till Telia där vi hade vårt bredband, men eftersom telefonen då var hos Tele2 så hade de ingen hjälp at ge. Det hade inte heller Tele2 eftersom det numera är ett särskilt bolag som sköter ledningsnätet. Och de hade en underleverantör, som hade en underleverantör, som hade…Åh vad lycklig jag blir av att kunna välja. För att inte tala om drösarna av reklambrev från olika firmor som vill besikta min bil. Jag kan inte påstå att jag blivit gladare av att Statens bilprovning har blivit många privata alternativ. Och inte har det blivit billigare heller.Och hur väljer man hemtjänst? Jag minns när jag satt på vårdplanering med mina föräldrar och var tvungen att bestämma vilken de skulle ha. Biståndshandläggaren fick förstås inte ge någon rekommendation. På frågan om det fanns någon där så få personal som möjligt skulle besöka mamma och pappa sa de att kanske ett av de lokala privata bolagen. Så vi valde det. När jag senare kontrollerade saken hade 16 olika personer besökt min pappa under en vecka. Då hade för övrigt det lokala företaget blivit uppköpt av något större – utan att vi fått veta.
Apropå att välja. Jag såg en debatt i Aktuellt för ett tag sedan apropå cheferna på koncernen Attendo som beviljats frikostiga bonusar samtidigt som staten skickat in extrapengar till äldreomsorgen och företaget granskades för sina brister i hanteringen av coronasmittan på sina boenden i Stockholm. Där satt Benjamin Dousa från tankesmedjan Timbro, tidigare ordförande i MUF och försvarade bonusarna med argumentet att de privata måste kunna tjäna pengar för att försvara valfriheten. Till exempel så att den som vill ta med sig sin hund ska kunna välja ett sådant boende. Vad lever han i för värld? I min pappas fall fanns tyvärr ingen hund, men något val handlade det definitivt inte om. Han skulle vara tacksam om det över huvud taget fanns någon plats på ett boende.
Om jag fick välja skulle mina skattepengar inte gå till vinster i vare sig privata utbildnings- eller vårdföretag.
