“Tack för ditt tålamod”. Det känns som att datorn hånler emot mig samtidigt som jag läser texten på skärmen. Det är ju lätt att skriva så om man är just dator och inte kan se att mitt topplock har gått för flera minuter sen.Så här: vi har en skrivare hemma, den skriver ut papper i godan ro. Men så kommer en dag då jag i mitt arbete måste använda funktionen skanner. Lätt tänker jag – det är ju samma sak fast tvärtom!
Döm om min förvåning när man då måste gå in och skapa ett användarkonto hos företaget som skrivaren är tillverkad av. Det där med användarkonton är något det går inflation i just nu. Antagligen är det för att pandemitiden har “tvingat” oss ut oss mer i det digitala livet och kanske är det det faktum att jag som tonårsmamma ständigt möts av nya sajter som det kan beställas varor ifrån. Det här har gjort att företagen ser sin chans att skaffa nya så kallade medlemmar (vi är alltid kunder i förhållande till företag!) till sin verksamhet. Jag har nu användarkonton på så många ställen att jag omöjligt kan komma ihåg alla och definitivt inte alla användarnamn och lösenord, jag vill faktiskt kunna använda min hjärna till annat än att komma ihåg just sånt.
Det digitala livet med bland annar möten och AW online har verkligen hjälpt oss genom den här pandemin. Vi kan hålla kontakten i såväl privat- som arbetsliv även om vi inte kan kramas och lukta på varandra. Det är lite småtrevligt nu när vi lärt oss att hantera det. MEN så dimper den ner. En inbjudan till en heldagskonferens om folkbildning som jag gärna vill delta i. Jag anmäler mig i godan ro och trycker i vilka föreläsare jag vill lyssna på. Så nån vecka innan konferensen ska bli av så meddelas att det här mötet är ett VR (virtual reality) möte. Så innan måste man skaffa ett speciellt konto och skapa sig sin egen avatar vilket är den som ska gå runt där för att socialisera sig med de andra mötesdeltagarna.
Hela mötet har blivit nån slags dataspel. Lite kul kan jag tycka, att testa nytt. Då kommer det, alla appar, användarkonton och nedladdningar som behövs för att överhuvudtaget komma in i mötet. Jag är en människa med bra tålamod, men just när det gäller saker som har med nedladdningar, konton, inloggningar så är stubinen extremt kort. Jag känner mig som en galen tant ju mer jag försöker, misslyckas och inser att “nej jag ger ta mig tusan upp” (fast med betydligt hårdare ord).
Så länge jag kan komma ihåg så har nyhetsbevakningen i olika medier då och då tagit upp vinkeln med någon småföretagare som tycker att det är så krångligt att vara just småföretagare just med anledning av all byråkrati – men de har ju en hel yrkeskår att ta hjälp av nämligen revisorerna. Snart kommer vi alla att behöva en revisor i våra liv bara för att kunna fungera i den nya tiden.
