Förändringar kräver hårt politiskt arbete

Det handlar om makt. Makt över vardagen, för att inte hamna i orättvis vanmakt. Makt bör vara lika fördelad, det kan vi nog alla vara överens om, i alla fall i teorin och i de fina högtidstalen. Men i praktiken så är varken makt eller resurser särskilt jämnt fördelade. För en tid sedan deltog jag i Centerkvinnornas Maktdagar. Enbart rubriken är provocerande. Makt, vad vill vi göra med den och hur får vi den?
Nej, vi får den inte alls och inte gratis. Makt kräver förändring och förändring kräver hårt arbete. Kvinnor måste dessutom arbeta hårdare för att nå samma inflytande som en man. Hur märkligt låter inte det, 100 år efter att kvinnorna fick rösta fullt ut för första gången? Flera av föreläsarna på Maktdagen, en del forskare, visade med talande siffror att kvinnor måste vara mer erfarna och behöver arbeta längre än männen för att nå samma politiska positioner. Kvinnorna betalar också ett högre pris för den politiska makten.
Enligt den undersökning som Johanna Rickne gjort slutade kvinnliga riksdagsledamöters äktenskap i högre grad i skilsmässa än deras manliga kolleger, vilket hon såg som ett tydligt tecken på ojämnställda relationer. Det viktigaste för en kvinna som vill gå långt politiskt är alltså att välja rätt man!Ska det behöva vara så? Nej, självklart inte! Fler måste förstå det politiska arbetet, vad som krävs och hur det går till. Med en gemensam grund blir det enklare att förstå hantverket. Sedan måste förstås också förutsättningarna förändras och förbättras, inte minst tonen i påverkansförsöken genom sociala medier. Här finns så mycket att jobba med. I grunden handlar det dock om att demokratin kräver aktiva företrädare, alltså personer som vill ha och kan ta ansvar – förtroendevalda, helt enkelt.
De allmänna valen 2022 närmar sig. Partierna är mer eller mindre igång med att ta fram kandidater, nya som gamla.Och du, om du får frågan, våga säga ja! Förändring kräver hårt arbete. Men det måste ändå finnas några som är beredda att göra det. Att arbeta för att förbättra och förändra vårt samhälle så att vi med stolthet kan lämna över det i bättre skick till nästa generation.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Orättvisa och orimliga krav

Jag har svår att se att någon skulle tycka annat än att det ärsjälvklart att vatten är en av våra viktigaste resurser och arbetet med att skydda och förbättra sjöar och vattendrag är oerhört viktig. Vattenmyndigheterna har precis haft samråd på sina åtgärdsprogram förförvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer samt delförvaltningsplan mot vattenbrist och torka förprogramperioden 2021-2026.
Vilka dock ter sig helt orimliga.Remisstiden gick ut den sista april och det är många som höjt sina röster mot planerna och programmen, däribland ett 30-tal kommuner samt LRF och andra berörda såsom verksamhetsutövare och markägare som kräver att regeringen ska överpröva förslaget.
De strider mot EUs ramdirektiv för vatten, vattenförvaltningsförordningen och svensk lag. Det strider mot uppdraget att fullt ut utnyttja ramdirektivets möjligheter till undantag och lägre ställda krav. I stället för det har kvalitetskraven som ställs blivit helt orimliga i förhållande till hur andra länder i Europa förhåller sig till EU-direktivet. Krav som kommer, om de antas, innebära ENORMA kostnader för både hela kommunsverige och i synnerhet den enskilde. Det skiljer alltså tusentals undantag mellan tex Tyskland, Italien och Sverige. (källa Land Lantbruk nr 18).
Beräkningar som gjorts visar tex på att bara i Nyköpings kommun skulle notan komma att landa på i runda slängar 43 miljoner kronor i åtgärder att tas ur lantbrukarnas fickor. Våra vattendrag har rätats, kulverterats, dämts upp och dikats ut sedan Jesus gick i shorts i syfte att rationalisera jordbruksproduktionen, en utveckling som har stöttats av staten på olika sätt genom åren. Att motverka svält har varit en stark drivkraft.
I ovanstående summa är inte inräknat den kostnad som blir för de utrivningar av dämmen, omlöpen för fria fiskvägar och utrivning av småskalig vattenkraft som blir andra följder av programmens åtgärder. Vattenkraftens åtgärder finansierar ju till 80 procent av den nationella fonden, men fortfarande – är det verkligen rätt åtgärder i förhållande till faktisk nytta?
Många småskaliga producenter av el kommer i framtiden bli viktiga för en robust och tillförlitlig elproduktion och vattenkraft är ett viktigt komplement till vindkraft och solel. Dämmena fyller dessutom en viktig funktion för att kunna reglera vattennivåerna vid regn/vårflodar/torka.
När olika myndigheter gör olika tolkningar krävs politiskt klargörande. Det är mycket provocerande när myndigheter beslutar om kostnader där pengen tas ur någon annans plånbok. Incitamentet att hantera uppgiften ekonomiskt ansvarsfullt med kloka avstämningar mot helheten uteblir helt. Nu tycks det som att Havs- och vattenmyndigheten själv också begär att regeringen överprövar vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram. Det är oerhört välkommet!

Sverige behöver beredskap för olika prövningar

Sverige är ett avlångt land som behöver beredskap för att kunna hantera bl.a brand, transport av patienter och sjukvårdsmaterial samt kustbevakning. Detta måste fungera oavsett om det är en pandemi eller inte. Det har blivit tydligt under den pågående pandemin, att det inte finns någon nationell plan för att det ska finna sen beredskap som gör att det fungerar både i tider av pandemier och utan.
Sedan i mars 2020 har i princip all reguljär flygtrafik upphört både på Stockholm – Skavsta och övriga flygplatser. Det finns vissa enskilda linjer igång och finns på några få flygplatser i landet. Flygplatsen har permitterat anställda men har inte stängt sin verksamhet helt eftersom de har till uppdrag att ge ett stöd till samhället utifrån behovet av bla kustbevakningen och brandflyget i form av vattenbombsplan. Flygplatsen har haft detta uppdrag under många år och har genom att ha kommersiell trafik kunnat ha den service som dessa verksamheter behöver 24/7.
Under pandemin har flygplatsen av naturliga skäl inte dessa intäkter och står idag inför en riskerad konkurs eftersom ersättningen de får från Kustbevakingen och MSB inte täcker de kostnader som verksamheten kräver, bla snöröjning och halkbekämpning, tillgång till bränsle samt flygledning.Dagens situation visar vikten av att det finns en plan för beredskap i hela landet. Under många år har det efterfrågats en flygplatsöversyn vilket inte regeringen har levererat och nu börjar det bli riktigt akut.  2019 fick trafikverket i uppdrag att se över systemet för beredskapsflygplatser och peka ut vilka som ska ha beredskap. Den ersättning som erbjuds är för jour, vilket inte är tillräckligt när det inte finns något reguljärt resande på flygplatsen, som tex Stockholm – Skavsta.
Så länge inte regeringen ser till att vi har ett system för beredskapsflygplatser i hela landet kommer vi fortfarande ha ett sårbart system i Sverige. Ett förslag är att titta på det man gör i andra länder. Där har man utpekat vissa områden som är statligt ansvar och genom det finansiera verksamheten oavsett om det är en privat ägd eller en offentligt ägd flygplats. Det skulle kunna motverka att flygplatser går i konkurs i händelser som pandemier och säkerställa att vi har beredskap i hela landet både i tider av lugn och i tider av kris.
Om inte regeringen säkerställer beredskapen på våra flygplatser kommer Stockholm – Skavsta eventuellt inte vara kvar som en regional flygplats i framtiden. Det är inte bara dåligt för Sörmland utan för hela Sverige eftersom Arlanda avlastas varje dag samt kan bli en av den framtida Stockholmsregionens kapacitet när den förändras.Min uppmaning till regeringen är alltså, säkerställ att det finns beredskap i hela landet och ett system för ekonomiska ersättning som fungerar både i tider av lugn och i tider av kris.

Lantbrukens stöd är under diskussion

De svenska landsbygdsnäringarna, allt ifrån det vanliga jordbruket och hästnäringen till mer sällsynta verksamheter som exempelvis bi- och äppelodlingar är verksamheter vi i Sörmland och Sverige bör vara stolta över. Drygt hälften av den mat vi äter har vi svenskar producerat själva, och nästan all produktion vi behöver av saker som spannmål, sockerbetor och morötter sker inom våra egna gränser. Våra lantbrukare utgör alltså ryggraden i vår matproduktion.
Mycket av det ekonomiska stöd som lantbruket får kommer som många av er känner till från EU:s fyra direktstöd( gårdsstöd, förgröningsstöd, nötkreaturstöd och stöd till unga jordbrukare) där EU-medlen fördelas via jordbruksverket. Precis som med de nationella programmen så är dessa stöd viktiga för att öka våra lantbrukares inkomster och för att säkra tillgången på närproducerad och hälsosam mat även i framtiden.
Under de senaste åren har dock stora diskussioner pågått på EU-nivå om hur framtiden för jordbruksstöden ska se ut. En stor konsekvens av detta är att i EU:s långtidsbudget för 2021-2027 så har direktstöden minskat med 10 procent mot tidigare, och även om det stora återhämtningspaketet från covid-19 tillför ett par miljarder extra därifrån så är det inte tillräckligt för att komma upp i den tidigare nivån.Samtidigt så pågår ett stort arbete med att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken. Vissa vill fasa ut den helt, mot bakgrund av jordbruksstödens kostnad och icke-marknadsmässiga beteende, medan vissa vill behålla direktstöden helt eller delvis även i framtiden för att skydda bönderna från ekonomiska förluster. Vad som är klart är att oavsett vilken riktning som vinner denna debatt, så måste lösningar hittas för att våra jordbrukare inte ska hamna i stora ekonomiska problem i framtiden. Ett viktigt perspektiv är också att en stor del av dessa stöd går till att göra jordbruket mer hållbart, investeringar i miljö och effektivitet som bönder i flera fall inte skulle ha råd med utan stöd från Sverige och EU.Sörmland och Sverige har en stark tradition av närproducerad, hållbar och ekologisk matproduktion. En tradition som har möjliggjorts tack vare tillgången på kapital för investeringar och inkomstökningar. En tradition som innefattar stora natur- och kulturvärden, som annars inte skulle klara sig på en helt fri marknad. Vi kan inte sätta ett värde på lokalt producerade drycker, eller närproducerad mat till våra skolor och affärer. Dessa lantbruk förtjänar att stödjas och fortsätta utvecklas.

Underlätta för nybyggarna

Så här i april känns det verkligen att våren är på gång. Jordarna torkar upp, vallar och höstgrödor gödslas för att ge kraft åt den växtlighet som bara väntar på ljus och värme. Det föds lamm och kalvar som sedan ska ut och beta i det sörmländska landskapet. Det landskap som vi vill ska vara levande, öppet och grönskande. För ett levande landskap så är det inte bara djuren som behövs, det behöver finnas människor som både kan och vill bo där.
Jag ser i min närhet hur det planeras för att bygga hus. Det är på en åkerholme eller i en skogskant men även som så många önskar, i närheten av en vattenspegel. Det är friliggande hus där en markägare själv eller släkting får möjlighet att sätta sina bopålar. Apropå bopåle, visst är det ett så symboliskt ord. Att fysiskt i markera att här ska vi bo och det är vårt och som inte går att ta ifrån oss. Att det är en stark trend att vilja bosätta sig i mindre orter eller på landsbygd är bekräftat. Men antalet hus som finns är starkt begränsat och utbudet av tomter utanför de större tätorterna är få. De sörmländska kommunerna jobbar olika med att möta efterfrågan. Den gemensamma nämnaren är ändå att alla kommuner vill att det ska vara fler som bor där. I de detaljplanerade delarna av kommunerna finns det inritade planer för flera hus men där kan hindret vara att det behöver säljas flera tomter samtidigt för att det ska investeras i nödvändig infrastruktur och kommunerna får inte bygga ut i spekulation.
Är det utanför tätorterna kommer andra hinder. Ett exempel; en tomt som det finns köpare till, en markägare som vill sälja, det har stått ett hus där för många år sedan. Tomten angränsar till annan tomt med hus. Trots det går planerna i stöpet. Läget nära en sjö tillsammans med andra argument från statlig myndighet skrinlade projektet. Konsekvenser; markägaren som gärna vill se fler bo i trakten tappar intresset, även för övriga avstyckningsplaner. Köparen bygger inte ett hus och bosätter sig inte på landet.
Den strandskyddsutredning som nu är ute på remiss skriver i sammanfattningen ” Det ska bli enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden”. Det är såklart flera intressen som ska jämkas samman men att utredningen gör skillnad på landsbygdsområden och exploaterade områden är viktigt och att det tydliggörs. Vi behöver också uppmana våra kommuner att aktivt bidra med bra vägledning till markägare och tomtköpare så att fler får möjlighet att förverkliga sin dröm om att slå ner sina bopålar. Såg att någon kommun lagt ut sina tomter via tomtförmedling, varför inte en gemensam sådan i länet där även enskilda markägare kan nå tomtköparna.
En uppmaning till markägare är att inventera markerna och fundera på var det skulle gå att stycka av tomter. Inte bara för inkomstmöjligheten, ännu mer för att medverka till en riktigt levande landsbygd.

Hur långt är L villiga att gå SD till mötes?

Helgens faktiskt omskakande händelser lämnar oss med fler frågor än egentliga svar. Liberalerna valde alltså linjen att öppna upp för samarbete och en borgerlig regering där SD finns med.
Varför fler frågor undrar ni kanske. Jomen hur ska det gå till? Man har satt upp villkor för sig själv, som för utomstående ter sig både motsägelsefulla och alltför oklara för att väljarna ska kunna veta hur partiet faktiskt kommer agera efter valet. I mitt sociala media-flöde läser jag flera liberaler som säger att nu vill man tala sakpolitik och vad man vill åstadkomma. Men man vill inte prata om SD.
Hur en regering kommer att se ut efter nästa val beror framför allt på tre saker – valresultatet på valdagen, det politiska innehållet och hur partierna ställer sig till samarbete med varandra. Hur ska man kunna be om väljarnas förtroende utan att tala om hur man tänker kring sina samarbetspartners? Om L inte blir med i den borgerliga regeringen, om M, Kd väljer att själva gå fram med stöd av L och SD, hur långt är L beredda att gå då i sitt stöd? Idag har ju L tillsammans med C fått igenom mycket bra politik i och med januariavtalet med bland annat fri företagsamhet och valfrihet som grund. Hur långt kan de sträcka sig efter valet? Vad är de villiga att kompromissa om?
I den väljarundersökning som DN/ipsos gjorde häromdagen uttryckte 56 procent av L:s tillfrågade väljare att de inte kunde tänka att det parti de skulle rösta på vid ett riksdagsval i dag skulle stödja en regering som är beroende av SD för att få igenom sin politik. Undersökning visade att det enbart var moderaternas (46 procent) och kristdemokraternas (58 procent) väljare som ville se sina partier släppa fram en regering med stöd av SD. En mycket klar majoritet av de liberala väljarna ville det alltså inte.
Jag tror inte L går rätt väg med helgens beslut. Tvärtom tror jag de riskerar trilla under riksdagsspärren. Det vore synd.SD har idag 17,53 procent av väljarnas röster. Att de skulle nöja sig med att vara ett stödparti till M, Kd och L är föga troligt. Och deras ideologi baserar sig ju inte på vare sig fri företagsamhet eller valfrihet, utan snarare på främlingsfientlighet och exkluderande nationalism. Då är det fullt naturligt att väljarna vill veta hur långt L (och M och Kd) är villiga att tillmötesgå SD i deras krav. Och det innan valet. Efter valet är det ju för sent.
Idag är det 528 dagar kvar tills dess.