Hooo hoho, nu är det dags att gå ut och lyssna till ugglans sång. Det är parningsdags och man kan höra hanens hesa rop eller entoniga visslande när han försöker ragga upp någon intresserad hona i skogen. Var? Det är svårt att säga men i Artportalen på webben kan man se att kattugglan har hörts på många ställen i Sörmland de senaste veckorna.
Även sparvugglan, pärlugglan och hornugglan har hörts hoa i länet, men inte alls i samma omfattning.
– Kattugglan är ju den vanligaste här i Sörmland. Den är nog den som är lättast att höra och att se. Kattugglan behöver inte vara så långt inne i skogen utan kan även hålla till inne i städerna, i parker och liknande, säger Cecilia Kullberg, fågelforskare vid Stockholms universitet.
Kattugglan har ett klassiskt hoo-hohoho läte, som gjort för en en skräckfilm, men även skällande läten och höga rop. Dessutom har den ett gällt klävitt-läte som en gång i tiden sas förutspå dödsfall, klävitt – det vill säga liksvepning.
Cecilia har bland annat studerat amerikansk berguv i Kanada och sparvugglan här i Sverige. I Torpesta utanför Nyköping där hon bor har hon redan i år hört berguv, sparvuggla, kattuggla och för många år sedan även pärluggla.
– Sparvugglan kan man locka fram om man kan härma deras visselljud, eller om man spelar upp det.
Det var så hon gjorde för att fånga sparvugglor i nät och sätta radiosändare på dem för att kunna studera deras beteende.
– De har lite olika personlighet, en del är väldigt revirhävdande. Det har hänt att de flugit fram och slagit till mig lite lätt i huvudet, medan andra bara sätter sig högt i närheten och visslar tillbaka, berättar hon.
Fågelfotograf Göran Håkanson har också varit med om aggressiva sparvugglor. Den är kaxig, trots att den är Sveriges minsta uggla, cirka 15 cm hög. Han har lärt sig vissla sparvugglans entoniga parningsrop.
– Jag visslade för att locka fram dem och en av dem kom bakifrån och rispade mig på handen, säger han.
Cecilia berättar att hon filmade sparvugglor i boet. Där matar de sina ungar med andras fågelungar.
– Det var lite makabra bilder, men sparvugglor är specialister på att ta fåglar. På vintern kan andra större ugglor ta sorkar genom snön, men sparvugglan är för liten för att kunna ta sig igenom snön ner till sorken, och är därmed hänvisad till att ta fåglar i större utsträckning.
Det är för att kunna höra smådjur springa under snön som ugglorna ser ut som de gör.
– Deras ansiktsform påminner om parabolantenner. Ljudet från sorkarnas steg fångas upp av dessa ”fjäderparabolen”runt ögonen och leds ner till öronen som sitter snett nedanför ögonen.
Ugglor har väldigt starka klor att döda bytena med, sedan river de sönder bytet och delar ut det till sina små.
Cecilia berättar entusiastiskt om ugglorna och säger att hon är fascinerad av fåglar överhuvudtaget.
– De är så otroligt variabla från pingviner i kalla klimat till fåglar i tropikerna, och det finns de som flyttar över hela jordklotet. Titta på näbben på en flamingo som silar vattnet för att hitta mat och på rovfågelns hårda näbb.
Göran gillar också alla sorters fåglar, men är egentligen mest intresserad av dagflygande rovfåglar.
– De är vackra och mäktiga på något vis. Jag älskar att fotografera lärkfalken som jagar trollsländor och fångar dem i luften.