I måndags var det 8 mars, Internationella kvinnodagen. Det är en dag som behöver firas, just för att vi behöver påminnas om att vi är ifrån jämställda. På alldeles för många områden är det långt kvar till hälften var och lika rätt att bestämma över den egna framtiden.Pandemin har inte gjort saken bättre. Vad händer i de slutna rummen, när det inte finns någon skola att gå till och arbetet ska utföras på distans, med i bästa fall en dörr mellan arbetsplatserna.För många är skolan en fristad och en plats där de kan växa. Nu är den dörren stängd och i stället ökar trycket från familjen att gå den väg familjen vill genom arrangerade giftermål. Det sker i Sverige, det sker i länder runt om i världen. Varje flicka har rätt att själv välja när och hur hon vill bilda familj. Ingen har rätt att tvingas på en framtid som inte är självvald.
De allra flesta kan dock välja. De tar sig igenom skolan med höga betyg, i alla fall högre än sina manliga skolkamrater, de går oftare vidare till högre studier, men sedan slår de i glastaket och får trots all möda och allt slit lägre lön än sina manliga kolleger. Det är inte rättvist.Kvinnors löner är nästan tio procentenheter lägre än männens. Det betyder i praktiken att för att få ihop samma dagslön, så behöver män jobba till 16:12 medans kvinnor får fortsätta att arbeta till 17:00. Det är inte rättvist.
Varje år uppmärksammas denna löneskillnad av en rad organisationer, varav Centerkvinnorna är en. Gapet minskar, men inte så fort som vi önskar. De lägre lönerna får konsekvenser också senare i livet, då pensionen blir lägre.Det här är varken rimligt eller rättvist. Vi måste nå ett samhälle med jämställda löner, där insatserna värderas efter det arbete som utförs. Allt annat är lönediskriminering och ska straffas med högre vite än idag. Diskrimineringslagen behöver skärpas.
Kvinnor och män behöver dela rättvist på det obetalda hemarbetet och fler kvinnor måste få möjlighet att arbeta heltid en större del av arbetslivet. Det kan betyda att arbetet måste organiseras om, så att orken finns arbetsdagen ut och under hela arbetslivet. Men något annat är inte rättvist. Oavsett om det är Internationella kvinnodagen eller ej.
