Landsbygden växer. I coronatider har många flyttat ut från storstäderna för att överleva och leva. De har sökt sig bort från trängsel, köer, asfalt och stress. De har hittat lugnet, naturen och den långsamhet som naturligt infinner sig, när du måste bygga upp en vardag, där din bostad är din arbetsplats.Det här gäller förstås inte för alla. Alla kan inte arbeta hemifrån, hur mycket folkhälsomyndigheten än rekommenderar det. Deras arbete går endast att utföra på en given plats. Det kan handla om vård, äldreomsorg, service och handel.
Vissa förutsättningar krävs för att arbetet ska vara möjligt att utföra på distans. Bredband, så självklart när uppkopplingen fungerar och så påfrestande, när den inte gör det. Det finns också en fara i beroendet av teknik och elektricitet, något som vi inser varje gång det rapporteras om stormar och snöoväder.
För oss i Sörmland är det viktigt att vi kan bo och leva i hela länet och ta vara på hela Sörmlandsbygdens möjligheter, alltså såväl landsbygd som stad.Fler fördelar behöver dock utvecklas, för att landsbygden ska förbli både lockande och levande.Organisationen Hela Sörmland ska leva gör detta, bland annat genom att utse sörmländska förebilder som årets eldsjäl, landsbygdsgrupp och serviceinsats.
Eldsjälen Anna Lindell i Jönåker är aktad keramiker som från en liten hästgård servar stjärnrestaurangerna med porslin. Ja, det går att äta korngryn och fläsk och annan vardagsmat på tallrikarna också. Hon har arbetat idogt i många år med bruksföremål i konstklass och med fötterna stadigt i den sörmländska myllan.
En viktig serviceinsats gör Julitahallen, som står för det som lanthandeln alltid har svarat men i modern tappning – service och träffpunkt i kombination.
Sörmlands Matkluster är årets landsbygdsgrupp. Här belönas ett mångårigt arbete för att göra Sörmland aptitligare genom att visa upp allt mathantverk och livsmedelsproduktion som finns i länet.
Tillsammans är de viktiga förebilder. Sörmland behöver fler. Fler personer, organisationer och företag som visar att det inte bara går att leva på landsbygden, utan att man kan överleva där och göra det med en avundsvärd livskvalitet. Kanske med lite mindre av vissa saker, men med lite mer av annat. Och det är det andra som vi kommer att minnas längre.
