Jösses vad de äter – småfåglarna. Redan innan solen går upp hänger de i klasar på automaterna. Blåmesar och svartmesar verkar vara extra förtjusta i jordnötterna. Lite längre fram på dagen blir de med jämna mellanrum ivägkörda av den större hackspetten, som ser festlig ut där den fyller nästan hela röret.
Jag började mata sent den här säsongen, men sen dess måste jag fylla på solrosfrön minst en gång om dagen och talgbollarna tar slut hela tiden. Tänk att det är så spännande med fåglarna utanför fönstret. De ger liksom liv åt den lite gråa, väntande vinterträdgården.
Mestadels är det de vanliga: talgoxe, nötväcka, pilfink, blåmes, entita. Alla har de olika karaktärer. Pilfinkarna är riktiga nedskräpare som öser ner frön på marken. Den bossiga nötväckan. När den kraschar in på solrosfrömataren lättar alla andra. Ibland blir det extra roligt. När domherrarna smyger omkring och plockar bland det som fallit ner. Eller när det landar ett litet fyrverkeri av färger. Steglitserna kommer ofta i grupp. Det lysande röda på huvudet, gult på vingen, vitt svart och beige.Nu gäller det att hålla igång matningen. Det är dags för årets vinterfågelräkning – Vinterfåglar inpå knuten. För sextonde året är det dags för oss medborgarforskare att ge ett bidrag. Räkningen håller på mellan fredag 29 januari till måndag 1 februari, men man räknar så lång eller kort stund man vill för det är det största antalet av varje art man sett samtidigt som ska rapporteras. Det kan låta lättare än det är. Småfåglar är mycket rörliga och var det åtta eller kanske tio talgoxar som rörde sig runt matningen. Äh, bäst att börja om.
Det har blivit fler och fler som räknar med en dipp förra året. Då var det så varmt att fåglarna hittade gott om mat i naturen och matarna tappade sugen. Åtminstone här i södra Sverige. Men etta på listan blev hur som helst talgoxen. Många har en särskild relation till den ganska kraftiga mesen som gärna knackar på rutan och talar om när det är dags att börja mata. När jag fyller på mat flyger alla fåglar utom en talgoxe som sitter kvar och väntar.
Beteendeforskaren Anders Brodin har utnämnt den till den smartaste mesen. Den iakttar och lär sig. I England kom några fåglar på att de kom åt det feta i toppen av mjölkflaskorna som levererades på trappen. Beteendet spred sig som en löpeld bland talgoxarna. I studier har de sett att de smyger på andra arter som hamstrar mat – för att sedan länsa deras förråd. Och så kan den vara riktigt råbarkad. Om det är ont om mat kan den attackera andra fåglar.Räkningen berättar om trender i fågellivet, som att steglitsen är en art som ökar och grönfinken minskar. Men också om hur säsongerna kan variera.
Förra året rusade den förtjusande lilla grönsiskan på listan. Förmodligen hade det varit ett bra häckningsår och sedan fanns det gott om alfrön så de stannande i landet. När sedan alkottarnas frön tog slut svärmade de in i trädgårdarna. Det fanns rapporter om flockar med hundratals fåglar. Vilken blir årets komet tro?