Länsstyrelsen – en kvarleva från 1600-talet

Tänkte passa på att lyckönska den senast utnämnda landshövdingen, Lotta Finstorp som ska bli landshövding i Norrbotten. Nu när alla landsting ombildats till regioner med ansvar för den regionala utvecklingen blir frågan aktualiserad om vilken roll länsstyrelserna har i dagens samhälle. Vi har nog alla olika bilder av länsstyrelsen och hur vi möter dess företrädare i olika sammanhang.

Jag minns tillbaka från mitt första jobb där jag blev skickad till Nyköping för att ”ställa på” en ny bil som skulle levereras med kort varsel. Fysiskt ta med mig registreringsbeviset och få med mig ett tillfälligt skattemärke tillbaka. Detta på grund av att det var kö och osäkert om länsstyrelsernas fax-kontor i Luleå och Visby skulle faxa tillbaka i tid. Några år senare i mitt första politiska uppdrag som ersättare i socialnämnden var en av frågorna hur vi i kommunen skulle hantera alkoholtillsynen som flyttats över från länsstyrelsen.
Men hur fungerar länsstyrelsen i dag? Landshövdingen utses av regeringen och rapporterar direkt tillbaka. Med det blir man också chef över länsstyrelsen. Det är många uppdrag som finns kvar på länsstyrelsen där flera av dem är att utföra uppdrag åt andra myndigheter.Länsstyrelserna är också regeringens och riksdagens verktyg för att förverkliga mycket av den beslutade nationella politiken. Det kan vara allt från att samordna arbetet för att nå nationella mål för friluftslivet till att besluta om utökat strandskydd. Mycket kraft och energi läggs på att skapa och underhålla länets naturreservat och natura 2000 områden.
I samband med utredningen om storregioner fanns även ett uppdrag att se över statens organisation. Den frågan har idag inte så stort fokus men nog så viktigt. Uppgifter som idag är statliga behöver ständigt funderas på om det är rätt nivå för att uppnå de uppsatta målen. Sveriges kommuner och regioner SKR gav för en tid sedan ut en rapport om självstyrelsens potential. En rapport som lyfter argument mot en ökad detaljstyrning och statligt huvudmannaskap samt hur samspelet mellan stat, kommuner och region kan utvecklas. Ur ett demokratiskt perspektiv så är det för mig viktigt att tänka så. Beslut som kan fattas på kommunal eller regionalnivå ska kunna fattas där. Fördelen med det är att besluten kommer närmare den som berörs men också att beslutsfattarna är folkvalda.
Med de nu bildade regionerna kan staten via sina länsstyrelser få en bra samarbetspartner för många av uppgifterna då geografin överensstämmer. För egen del är jag övertygad om att regioner och kommuner kommer att få större ansvar för ytterligare uppgifter som passar bättre i den lokala eller regionala demokratin än staten. Det är få statliga myndigheter som har länsgränserna som gräns då är det bra för staten att utveckla sina länsstyrelser till den närvarande statliga nivån.
Så Axel Oxenstiernas reform från 1634 lever även om uppdraget inte helt är det samma.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil