I holk efter holk plockar teamet från fågelföreningen Tärnan ut bobalar som berättar om lyckade häckningar för talgoxar, blåmesar och starar till exempel. Runt om i Brannäs våtmark sitter 110 numrerade fågelholkar som rensas varje höst.
Vinden sliter i träden när Janne Gustavsson och Ola Kumlin ska sätta punkt för häckningssäsongen 2020 i Brannäs våtmark.Det är dags att rensa de 110 fågelholkar som fågelföreningen Tärnan har satt upp, bekostade av SSAB som en kompensationsåtgärd för en ny deponi i närheten.För Ola är det premiär. Han råkade möta Janne förra hösten när han skådade fågel i våtmarken. Eftersom han som nybliven pensionär har tid anmälde han sitt intresse.
– Pappa skolade in mig i naturen från tidiga barnår. Jag har alltid varit intresserad av fåglar, men aldrig tidigare deltagit i föreningsarbete, säger Ola.
Nu stegar han fram mot en stor tall där holk nummer 5 sitter. Det syns direkt att någon häckat här. I holken ligger ett rejält lager med mossa som pressats ihop av ungar och ruvande förälder.När han petar ut den ser vi att det är talgoxe för kvar i redet ligger resterna efter tre döda ungar.
– Eftersom talgoxen lägger upp till sex ägg så borde några ungar flugit ut, konstaterar Janne.Våtmarken är ett bra fågelområde med både lövträd och en del tall och gran. Dessutom finns det många insekter att mata ungarna med i den varma fuktiga miljön.
Man behöver inte rensa fågelholkar varje år enligt Janne, men förutom att det förlänger holkarnas livslängd ger det kunskaper om hur det går för olika fågelarter.
– Förr var det mycket svartvit flugsnappare i holkar, men de senaste åren har det bara varit några enstaka.I mesholkarna har det gått bra för blåmesar och talgoxar. I de hoppressade bobalarna ligger bara lite spillning och någon enstaka fjäder kvar.
Ett dåligt år, med kall och regnig försommar till exempel kan det vara döda ungar i var tredje holk.Så kommer vi fram till en grupp lite större holkar, avsedda för starar. De vill gärna häcka nära varandra. Staren är en fågelart som minskat kraftigt, men i år har det gått bra i Brannäsholkarna.
Det har varit fåglar i varenda hittills. Över den första balen byggd av grovt gräs som Ola plockar ut har förmodligen en talgoxe byggt en bale av mossa.
– Intressant. Det här är ju ingen talgoxe, konstaterar Ola när han petar i en fin liten fjäder med röda toppar.Det är som ett detektivarbete att lista ut vad som pågått. Till exempel vad som hänt i starholk nummer 12.
– Här ligger en döing.
När vi tittar närmare ligger hela kullen döda, ganska långt komna i sin utveckling. Kanske har föräldrafågeln blivit tagen av en mård.Det är rejäl höstkänsla. En gärdsmyg är allt vi hört.
Ola har börjat mata fåglarna hemma i trädgården i Oxelösund.Än så länge har efterfrågan inte varit så stor, men koltrastarna har mumsat äpplen på marken i den täta häcken.
– Jag älskar när det kommer någon övervintrande svarthätta. Eller stjärtmesarna, säger Ola och Janne konstaterar att matning hjälper fåglarna, men lika mycket ger fina upplevelser till oss.
De tipsar om att placera matningen så att småfåglarna kan söka skydd mot sparvhöken till exempel.