Ensamheten har varit tung för många äldre

I skrivande stund är det fem län/regioner som infört nya särskilda restriktioner ang covid-19 för att minska smittspridningen som tagit fart igen.
Det är tungt att gå in i en senhöst/vinter med fortsatta restriktioner. Är det något som annars lyfter de mörka månaderna så är det just att ses och umgås med sina nära och kära, vänner och bekanta.
Är den svenska modellen den rätta? Jag vet fortfarande inte svaret på den frågan. Jag tror det, men den som lever får se. Och det är just det – det är inte över än. Även om vi är hur less som helst på dessa begränsningar, även om vi längtar oss blå efter att få tillbaka livet som det var, så måste vi hålla i och hålla ut. För att vi månar varandra och får inte riskera andras hälsa. Så enkelt är och ska det vara.

Hur ska vi då orka? Fortsätt ta det säkra före det osäkra. Vid minsta lilla misstanke – stanna hemma! Var rädd om de du har omkring dig. Låt oss hoppas att denna nya ”våg” går att begränsa så att vi kan ses i våra närmaste kretsar till jul och nyår. Om inte, fortsätt ändå håll i håll ut.Oavsett om du är orolig eller inte för någon i din närhet eller vänskapskrets, ring dina vänner och bekanta, hör av dig, använd sociala medier såsom messenger och facebook, ring gruppsamtal osv. Det är viktigt att vi håller avstånd, stannar hemma när det går, tvättar händerna, undviker kramar och sociala umgängen, även om du har antikroppar kan du vara smittbärare, men det finns andra vägar att visa att vi bryr oss om varandra och med vilka vi kan checka av varandra. Använd dem.

För alternativen är inte roliga. Ensamheten har varit tung för många, särskilt äldre som fått ta ett stort ansvar i isolering och med det utanförskap. Även om det är skönt till en början att jobba hemifrån blir det inte så roligt när det blir vardag och vi börjar sakna de där kafferasterna, kollegorna, de fysiska mötena, luncherna.
De psykiska ohälsotalen stiger, stressen över att vara friställd, oron över om jobbet eller det egna företaget kommer finnas kvar genom det hela ökar, våld i nära relation har även det stigit. Företagare riskerar gå omkull pga uteblivna ordrar, besöksnäringen tappar bokningar och besökare, vår sjukvård och vård/omsorg riskerar personalbrist om sjuktalen ökar samtidigt som belastningen på deras verksamheter ökar. Det kommer fortsatt behövas stöd och insatser från staten, kommunerna och regionerna behöver se över på vilka sätt de kan stötta och leverera.

Hösten är en härlig tid, färgerna, den svala luften, tiden då vi kan kura ihop oss i fåtöljen med tända ljus, en kopp te och en bra bok. Återhämtningen och vilan behövs. Känner du dig ensam, ledsen, behöver du hjälp att göra ärenden, handla osv – ring någon och be om hjälp. Känner du dig glad och tillfreds – ring någon och hjälp den känna samma lika. Det är nu vi visar vad vi går för och vad ordet Tillsammans faktiskt betyder.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Pandemin ger skjuts åt landsbygden

Pandemiläget är till landsbygdens fördel. Efterfrågan på bostäder på landet är stor över hela Sverige, folk har börjat lämna städerna och mycket stavas digitaliseringen som ju skapar möjligheterna, men framförallt också det påtvingade läget av att jobba hemifrån och hur mycket fördelar som öppnas upp med det .
Jag hade förmånen att lyssna till Teo Hären i förra veckan, en professionell kreatör, författare, föreläsare och inspiratör, som lämnade lägenhet och jäkt i Stockholm och köpte sig en herrgård i Älvkarleby. Han berättar om hur digitaliseringen förflyttat allt. Det man flyttade till stan förr för att finna finns nu där en dator, en smartphone, en iPad nås av uppkoppling. Idag behöver vi inte åka till ett museum på andra sidan jordklotet, vi kan logga in på deras hemsida och gå en tour. Det utvecklas program och system hela tiden. Vi har lärt oss iom pandemin att ha möten via zoom, Skype, teams, ja mötesforumsutbuden är många.
Virtual Reality är så reellt idag att ett möte där kan upplevas lika verkligt som ett fysisk möte. Det som tidigare var och gav stadens kreativa kvaliteter har nu förflyttats. Platsen har idag ingen betydelse för att kunna studera vid internationella skolor, jobba från landet eller från annat land, träffa en kärlek via dejtingsajter eller uppleva fantastisk kultur från olika länder. Vi kan handla från världens alla hörn med bara några klick och få det levererat hem till dörren. Möjligheterna att möta likasinnade är större på nätet än att mötas på en fysisk bygdelokal. Det han beskriver är tankevrickande och så ibland utmanande att det är svårt att ta in.
Pandemins isolering har givit behovet av naturen en rejäl uppsving. Aldrig har väl folk rört sig och umgåtts så mycket utomhus som nu. Att kunna ha walk-and-talk-möten och faktiskt hinna få en gnutta sol på näsan på arbetstid har förändrat hur vi ser på med vad vi vill fylla vår fritid.Handen på hjärtat – var känner du dig mest kreativt inspirerad? I stadens larm eller i skogens sus? Det vi lärt av pandemin är att båda delarna behövs i större utsträckning och möjligheten till balans stavas nya sätt att tänka, bo och leva.
Vi ser idag hur priserna på boenden på landsbygden stiger, fler och fler ser möjligheterna som digitaliseringen öppnar upp för. Är vi på landsbygden redo för detta? Hur gör vi plats för de som vill flytta till oss? Hur inkluderar vi dem i vår gemenskap? Kan vi komma behöva ändra oss och våra vanor något? Jag välkomnar denna förändring. Vi behöver fler som flyttar in i våra mindre samhällen, vi behöver få till en flyttkedja. Aldrig har vi varit så nära det som vi är nu.

Tror på framtida gröna energilösningar

Jag tillhör dem som gillar vinter med snö och kyla. I kombination med att solen strålar från himlen får jag energi som är välbehövlig efter en höst med regn och rusk och få sociala fysiska kontakter.Förutom mänsklig energi skapar snön och kylan även en förnyad debatt om energiförsörjningen i Sörmland och övriga landet. Röster höjs igen för att både bygga nya och att inte stänga kärnkraftsreaktorer. Dessa förslag hörs samtidigt som den fossilfria energiproduktionen ökar år för år och där forskning skapar fler möjligheter till både ökad produktion och ökad lagring av energin.
Samtidigt som energiproduktionen ökar så ökar också användningen av el eftersom vi använder den till allt fler saker, både för att underlätta i vardagen men också för att ladda våra elbilar.
De flesta dagarna säljer Sverige energi till andra länder och den mesta är fossilfri, men under ett antal av de kallaste dagarna köper vi el från andra länder.  Och ja, det är fossil energi som även den behöver ersättas med fossilfri energi.
Trots starka röster från kärnkraftskramarna är jag övertygad om att kärnkraften inte är lösningen för att värma Sörmland de kallaste dagarna. Hade det varit lösningen och dessutom lönsamt hade nya reaktorer redan börjat byggas. Det är nämligen inte förbjudet att bygga nya reaktorer i Sverige.Jag tror däremot på framtida nya lösningar. Det pågår sedan många år tillbaka en omställning av energiproduktionen i Sverige. Fler hushåll väljer att producera sin egen solenergi för att bidra till produktionen av el i Sörmland. Investeringarna ökar både antalet produktionsställen samtidigt som de förbättrar tekniken.
Den negativa säger nu att när snön ligger på taken genereras ingen solel, vilket är sant. Mina egna solceller har inte genererat någon el på några veckor. Därför är det så viktigt att fortsätta utveckla hur vi kan lagra den energi som skapas när solen lyser och vinden blåser. Det är viktigt både för att utjämna produktion under dagen också för att kunna använda energin som överproduceras vissa delar av året till de dagar som är kallast och har mest snö.Att installera batterier tillsammans med solceller ökar möjligheten att jämna ut den enskilda anläggningens produktion och användning. Vätgas kan lagra energi längre tider och kan utjämna produktion och användning över årstiderna. Sörmland kan öka sin egen produktion och vi kan bidra till lagring av energi, men vi kommer inte klara det själva. Vi och övriga landet behöver även att elnätets ”motorvägar” byggs ut för att elen ska transporteras dit den behövs.
Jag är positiv och ser framför mig ett Sörmland och Sverige som i framtiden kommer ha en helt fossilfri energiproduktion. Där vi har minskat behovet av att köpa el från andra länder och inspirerat och bidragit till fossilfri produktion, så att den el vi köper från andra länder även den är helt fossilfri.

Faktaresistens i coronans spår

När krisen kommer så förväntas staten och samhället ha kompetent och erfaret ledarskap. Detta gäller oavsett om krisen uppstår från en krigssituation, väderhändelser, större strömavbrott eller som i fallet vi tampas med nu, en pandemi. Vi förväntar oss att samhällets ledande aktörer är kunniga, att de är erfarna och att de jobbar utifrån fakta och med forskning och vetenskap i ryggen som kan backa upp denna fakta. I Sverige har vi i detta syfte valt att ta fram dessa faktaunderlag via våra myndigheter, var och en specialiserad påsin del av samhället. Med detta system och tack vare våra myndigheter så kan vi medborgare lita på att våra politiker tar väl förankrade beslut.
Men vad händer då om medborgarnas tillit till detta system börjar sjunka? Allt mer och mer ser vi politiker och medborgare i alla Sveriges regioner som helt öppet börjat ifrågasätta våra faktaunderlag och vår vetenskap. Självklart så måste vi kritiskt granska våra myndigheter och politiker, men när till och med forskarna har svårt att enas om en coronastrategi så kanske det är bäst att låta experterna komma fram till lösningar själva.
Noggrann analys och mångårig erfarenhet har ersatts av “jag såg det på facebook”, och med tanke på att det blir lättare och lättare att hamna i sin egen lilla “filterbubbla” och bara konsumera de nyheter och den information man själv vill se är det kanske inte så konstigt att problem som exempelvis vaccinmotståndet kvarstår.

Då återstår ju frågan om hur, när och på vilket sätt vi bör granska våra krishanterare. Sedan tidigare vet vi att våra ledare inte är allvetande, och att biverkningar lätt kan uppstå av deras beslut, som exempelvis under vaccineringen mot svininfluensan. Ett sådant scenario är kanske än viktigare att vara vaksam mot idag, med tanke på läkemedelsföretagens snabba ryck vad gäller framtagandet av vaccinet mot coronaviruset. Samtidigt får vi inte hamna i situationen som USA haft det senaste året, där en stor del av befolkningen totalt struntat i deras version av folkhälsomyndigheten och där både den exekutiva och den lagstiftandemakten knappt ens försökt att införa några rekommendationer förrän nu, då Joe Biden blivit president.
Det enda jag vet vid det här laget är att jag hellre litar på våra medicinska experter med deras utbildning och erfarenhet i ryggen, än opinionsbildare utan dessa kvalifikationer, och även om vi hela tiden måste kritiskt granska våra makthavare, så bör kanske kriser av en medicinsk eller vetenskaplig natur främst utvärderas efter krisens slut, inte mitt under.

Vi behöver förebilder på landsbygden

Landsbygden växer. I coronatider har många flyttat ut från storstäderna för att överleva och leva. De har sökt sig bort från trängsel, köer, asfalt och stress. De har hittat lugnet, naturen och den långsamhet som naturligt infinner sig, när du måste bygga upp en vardag, där din bostad är din arbetsplats.Det här gäller förstås inte för alla. Alla kan inte arbeta hemifrån, hur mycket folkhälsomyndigheten än rekommenderar det. Deras arbete går endast att utföra på en given plats. Det kan handla om vård, äldreomsorg, service och handel.
Vissa förutsättningar krävs för att arbetet ska vara möjligt att utföra på distans. Bredband, så självklart när uppkopplingen fungerar och så påfrestande, när den inte gör det. Det finns också en fara i beroendet av teknik och elektricitet, något som vi inser varje gång det rapporteras om stormar och snöoväder.
För oss i Sörmland är det viktigt att vi kan bo och leva i hela länet och ta vara på hela Sörmlandsbygdens möjligheter, alltså såväl landsbygd som stad.Fler fördelar behöver dock utvecklas, för att landsbygden ska förbli både lockande och levande.Organisationen Hela Sörmland ska leva gör detta, bland annat genom att utse sörmländska förebilder som årets eldsjäl, landsbygdsgrupp och serviceinsats.
Eldsjälen Anna Lindell i Jönåker är aktad keramiker som från en liten hästgård servar stjärnrestaurangerna med porslin. Ja, det går att äta korngryn och fläsk och annan vardagsmat på tallrikarna också. Hon har arbetat idogt i många år med bruksföremål i konstklass och med fötterna stadigt i den sörmländska myllan.
En viktig serviceinsats gör Julitahallen, som står för det som lanthandeln alltid har svarat men i modern tappning – service och träffpunkt i kombination.
Sörmlands Matkluster är årets landsbygdsgrupp. Här belönas ett mångårigt arbete för att göra Sörmland aptitligare genom att visa upp allt mathantverk och livsmedelsproduktion som finns i länet.
Tillsammans är de viktiga förebilder. Sörmland behöver fler. Fler personer, organisationer och företag som visar att det inte bara går att leva på landsbygden, utan att man kan överleva där och göra det med en avundsvärd livskvalitet. Kanske med lite mindre av vissa saker, men med lite mer av annat. Och det är det andra som vi kommer att minnas längre.

Länsstyrelsen – en kvarleva från 1600-talet

Tänkte passa på att lyckönska den senast utnämnda landshövdingen, Lotta Finstorp som ska bli landshövding i Norrbotten. Nu när alla landsting ombildats till regioner med ansvar för den regionala utvecklingen blir frågan aktualiserad om vilken roll länsstyrelserna har i dagens samhälle. Vi har nog alla olika bilder av länsstyrelsen och hur vi möter dess företrädare i olika sammanhang.

Jag minns tillbaka från mitt första jobb där jag blev skickad till Nyköping för att ”ställa på” en ny bil som skulle levereras med kort varsel. Fysiskt ta med mig registreringsbeviset och få med mig ett tillfälligt skattemärke tillbaka. Detta på grund av att det var kö och osäkert om länsstyrelsernas fax-kontor i Luleå och Visby skulle faxa tillbaka i tid. Några år senare i mitt första politiska uppdrag som ersättare i socialnämnden var en av frågorna hur vi i kommunen skulle hantera alkoholtillsynen som flyttats över från länsstyrelsen.
Men hur fungerar länsstyrelsen i dag? Landshövdingen utses av regeringen och rapporterar direkt tillbaka. Med det blir man också chef över länsstyrelsen. Det är många uppdrag som finns kvar på länsstyrelsen där flera av dem är att utföra uppdrag åt andra myndigheter.Länsstyrelserna är också regeringens och riksdagens verktyg för att förverkliga mycket av den beslutade nationella politiken. Det kan vara allt från att samordna arbetet för att nå nationella mål för friluftslivet till att besluta om utökat strandskydd. Mycket kraft och energi läggs på att skapa och underhålla länets naturreservat och natura 2000 områden.
I samband med utredningen om storregioner fanns även ett uppdrag att se över statens organisation. Den frågan har idag inte så stort fokus men nog så viktigt. Uppgifter som idag är statliga behöver ständigt funderas på om det är rätt nivå för att uppnå de uppsatta målen. Sveriges kommuner och regioner SKR gav för en tid sedan ut en rapport om självstyrelsens potential. En rapport som lyfter argument mot en ökad detaljstyrning och statligt huvudmannaskap samt hur samspelet mellan stat, kommuner och region kan utvecklas. Ur ett demokratiskt perspektiv så är det för mig viktigt att tänka så. Beslut som kan fattas på kommunal eller regionalnivå ska kunna fattas där. Fördelen med det är att besluten kommer närmare den som berörs men också att beslutsfattarna är folkvalda.
Med de nu bildade regionerna kan staten via sina länsstyrelser få en bra samarbetspartner för många av uppgifterna då geografin överensstämmer. För egen del är jag övertygad om att regioner och kommuner kommer att få större ansvar för ytterligare uppgifter som passar bättre i den lokala eller regionala demokratin än staten. Det är få statliga myndigheter som har länsgränserna som gräns då är det bra för staten att utveckla sina länsstyrelser till den närvarande statliga nivån.
Så Axel Oxenstiernas reform från 1634 lever även om uppdraget inte helt är det samma.