I Smedjan i Enstaberga gör Magnus Nilsson allt mellan ljusbärare och gravkors till inredning föe butik och restauranger. Foto: Karina Frölund
Han lärde sig svetsa när han var sex år.
I den här smedjan har han jobbat i 27 år.
Ångvagnen i Nyköping.
Ljusbärare i Katrineholms minneslund.
Magnus Nilsson står bredvid sin ryska lufthammare.
Han gör sina verktyg själv, men just den här hammaren är arvegods.
Båtvagnar kräver rejälare smide.

Smeden bakom kyrkans ljusstakar

Smeden i Enstaberga, Magnus Nilsson, har i princip gjort ljusbärare till varenda kyrka i Sverige. Han har gjort 3 800 stycken. Nu är han inne på andra varvet, då han renoverar och fräschar upp ljusstakarna. – De har använts i många år och behöver lite omsorg, säger Magnus Nilsson.

Han har i princip ärvt sitt smedyrke efter sin pappa. Man kan säga att han föddes in i det.

– Jag var sex år när jag lärde mig svetsa och elva år när jag började sommarjobba med mer riktiga uppgifter.

Det 80 meter långa räcke i Nyköping som han gjorde när han var 14 år står fortfarande kvar.

– Farsan tyckte det var en bra övningsuppgift. Att tända och få till en bra smälta direkt är jättesvårt. På ett sånt räcke finns det tusentals små svetsar. Jag är nöjd med det jobbet, det håller ju än idag.

Men även om Magnus har fallenhet för hantverk och var lärling under hela sin uppväxt ville han inte gå i sin pappas fotspår.

Istället utbildade han sig till maskiningenjör och jobbade både med möbelsnickeri och som slöjdlärare. Även om han fortfarande jobbade hos sin pappa vid arbetstoppar.

– Men så fick min far hjärnblödning. Jag fick tjänstledigt och jobbade för att rädda pappas största kund.

När pappan kom tillbaka efter åtta månaders rehabilitering hade Magnus utvecklat smidesprodukterna till kyrkan och dubblerat omsättningen.

– Jag startade eget företag och fortsatte göra de nya sakerna. Vi samarbetade en hel del. Som nystartad hade jag inte alla maskiner.

Men efter 27 år har han verktyg och maskiner överallt i smedjan. Han lutar sig mot sin ryska lufthammare samtidigt som han visar sin allra bästa smideshammare. Ett arvegods från 1800-talet, från mammas morfar som var mästersmed.

– Man kan slå i en vecka utan att bli trött. Den har bra balans, inte för hård utan tillräckligt mjuk att studsa tillbaka.

Den har han bra användning för när han gör ljusstakar till kyrkan. Den första ljusbäraren tillverkade hans pappa 1969 till Västerås domkyrka och där kan man fortfarande titta på den.

Sedan dess har det blivit 3800 ljusbärare till som Magnus har modifierat och utvecklat efterhand.

Bra med variation

Förutom smidesjobb till kyrkan gör han och de två medarbetarna utsmyckningssmide som grindar, räcken, pergola och trappor. Och mer rejält smide som möbler och båtvagnar.

Han tycker det är bra med variation på jobben. Roligast är det att göra rejäla smidesjobb som dörrar och grindar.

– Jag gjorde en fantastisk trappa i ett hus i Stockholm. En svängd Hollywoodtrappa med ett vackert räcke.

Han svetsar möbler till Svenskt Tenn, men har slutat med byggsmide. Det kräver för mycket pappersarbete.

– Förr fick man en skiss och en förklaring på vad de ville ha. Idag är varenda skarv detaljritad. Det är så lätt att göra ritningarna i datorn, men sedan kräver de dokumentation på varenda bult och mutter.

– Det kräver en dataskrivande svets. Som småföretagare har jag inte den tiden det kräver att dokumentera varenda svets.

Coronapandemin bromsade upp verksamheten rejält i våras.

Svetsat ångvagnsdelar

– Vi gick från ett ordervärde på 360 000 kronor till 16 000. Men i mitten av september vände det. Vi har en uppgång nu, men den är osäker. Det känns inte alls stabilt.

För några veckor sedan visade Automobilsällskapet i Nyköping upp en självgående ångvagn. Utifrån en teckning och en modell från början av 1800-talet har fem herrar lagt fem år och tio tusen arbetstimmar och skapat en ångvagn.

Även Magnus har lagt några arbetstimmar på styrinrättning, fästen, ståldelar i bromssystemet och så vidare.

– Det var kul. Det var ett litet speciellt projekt som var historiskt intressant, säger han.

För att få inspiration åker han till Barcelona ibland och tittar på den världskända arkitekten och smeden Gaudis säregna hus som också har fantastiska motiv i smidda balkongräcken och grindar.

Och när han ska koppla av är det träbåtar som gäller. Både som renoveringsobjekt och semesternöje.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Starkt lokalt stöd till Barvagårdens avlopp

Om Barvagården inte byter ut sin avloppsanläggning hotar kommunen att stänga den. Nu sluter bygden upp och stöttar med pengar.

Smakverkstad på ”Äpplets dag”

Är det ett Åkerö, Ingrid marie eller en astrakan som växer i trädgården? På söndag öppnar föreningen Sörmlandsäpplen grindarna till Julita gård och arrangerar det traditionella "Äpplets dag". Då kan man få svar på sina äppelfrågor.
Fotbollsledare Urban "Abba" Pettersson, Claes Holmqvist och Ari Heikki i Värmbols FC vill se lokalt fotbollsgymnasium i Katrineholm.
" Abba" är övertygad om att fotboll kan ge mer harmoniska elever i skolan och bidra till smidigare integration.
Elever på Viggestorpsskolan i Finspång är piloter för skolbollen.se.

”Satsa på fotbollsgymnasium”

Tränare och ledare i fotboll anser att Katrineholms kommun bör satsa på en lokal fotbollsprofil på gymnasiet och dessutom ge grundskolans elever större möjligheter att spela fotboll.

Fotbollsledare Urban ”Abba” Pettersson i Värmbols FC tror på sportens möjligheter.

– Fotboll är en internationellt gångbar sport med gemensamma regler. Barn och ungdomar mår bra av att röra på sig och i ett lag måste man samarbeta.

Han hoppas att skolorna i Katrineholm ska anmäla sig till skolbollen.se, ett projekt som ska öka den fysiska aktiviteten hos barn i skolan. Skolbollen.se delar ut ett startkit med västar, koner, bollar och små mål.

– Fysisk aktivitet dämpar rastlösheten och ger skjuts åt elever som i andra sammanhang inte har lätt att hävda sig. Många skulle må bättre av det, säger han.

Skolbollen.se ger förslag på hur de kan använda raster, färdiga temadagar, lektioner och eftermiddagsaktiviteter.

På egen hand, eller i samarbete med fotbollsföreningar.

– Fotboll bidrar också till snabbare integration, säger ”Abba”.

Ungdomstränare Ari Heikki i Värmbol är också idrottslärare på Viggestorpsskolan i Finspång. Skolans årskurser förskola till årskurs tre har varit piloter för skolbollen under ett år och han ser bara fördelar med projektet.

– Det har gått jättebra. Dels blir eleverna mer aktiva under rasterna och lugnare på lektionerna. Dels följer det med många bra övningar och förslag som kan användas i andra sporter och i andra ämnen, säger han.

Skolbollen är ett sätt att få fler barn och ungdomar att röra sig mer. En studie från Centrum för idrottsforskning från 2017 visade att endast 44 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna nådde upp till den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet, vilket är sammanlagt 60 min per dag.

– Det viktigaste är att barnen rör sig. Det handlar inte om hur bra de är på att spela fotboll, utan det ska vara glädje över att röra sig och möjligheten att samarbeta, säger Ari Heikki som också är fotbollsutvecklare i Östergötland.

Urban ”Abba” Pettersson anser att både högstadiet och gymnasiet ska satsa på en lokal fotbollsinriktning.

”Abba” höll igång fotbollsträningen hela sommaren i Katrineholm eftersom många barn och ungdomar behöver den gemenskap som fotbollen ger.

– Många blir oroliga när det inte finns möjlighet att träna. Fotbollen betyder väldigt mycket för dem som har det jobbigt på andra områden.

Ari Heikki håller med om att Katrineholm borde ha fotbollsprofil både i högstadiet och gymnasiet som följer Svenska Fotbollförbundets studieplan.

– Det kan motivera en del elever, det skulle vara ett enkelt sätt att få bättre kvalitet på fotbollsträningarna och det skulle kunna hålla ungdomar kvar i sporten och i Katrineholm. Då behöver de inte söka sig till andra ställen där det finns fotboll på gymnasienivå, säger han.

Fnitter och förväntningar på bilbingon på Edströmsvallen

– Nummer 37... trea ... sjua, läser bingoutropare Eva Andersson från det digitala bingosystem som står i domartornet på Edströmsvallen. Det är nästan fullt av bilar nedanför som parkerat för att spela bilbingo i Hälleforsnäs.

Här får unga en känsla för naturen

Ålskägg och tarmalg, tångräka och hjärtmussla – på Sävö får elever i länet möjlighet att uppleva skärgårdens liv på nära håll. Med kunskapen om naturen kommer ofta också en vilja att värna den.