På den gamla åkern i sänkan mellan gårdsbyggnaderna och skogen trängs traditionella grönsaker med olika träd och buskar, härligt inbäddade i hösilage. Här syns inte en fläck bar jord. Härifrån levererar Christel Guillet varje vecka en kasse till sina grönsaksprenumeranter.
En bit utanför Nävekvarn ligger den lilla gården Nygran. Den är 12 hektar stor, med skog som en skyddszon mot omvärlden.
Enligt gängse normer alldeles för liten att försörja sig på, men för tre år sedan lämnade Christel Guillet jobbet som kommunekolog i Nyköping för att odla ekologiska grönsaker på ett hållbart sätt för jord och natur.
Varje vecka under skördesäsong levererar hon en kasse med grönsaker som potatis, morötter, kål, tomater, majs och örter till sina prenumeranter.
– Det är ett bra sätt att slippa mellanhänder utan att det tar för mycket energi för odlaren.
Jag är spänd på att se trädgårdslandet som producerar allt detta, men Christel säger att vi ska gå till skogen först.
– Skogen är den naturliga permakulturmodellen. Allt växer utan vår hjälp, jorden förbättras istället för att utarmas.
Här samsas stora träd med buskar, gamla med unga – och så är det livet under jorden. Hon går ner på knä och pekar på växterna runt en av de gamla granarna; rönnbär, hallon, måbär, harsyra, smultron.
De slår sig ner där förhållandena är gynnsamma. Christel rotar försiktigt med fingertopparna och visar en näve lite grynig jord – fullspikad med svampmycel.
–Den moderna odlingen har glömt det livsviktiga mycelet som samarbetar med träden. Så ser vi också hur stora odlingsjordar förvandlas till öknar.
Runt varje träd finns obegripliga mängder och därnere jobbar bakterier och småkryp med att omvandla löv, barr och kvistar som träden släpper till näringsrik jord.
Mycelet kan dessutom hålla vatten som det kan släppa upp till växterna när det behövs. Så länge vi inte gräver och vänder på jorden – då dör 90 procent av jordarbetarna.
Ner mot den lilla Pinneströmmen som rinner genom gården växer några alar med den värdefulla egenskapen att de kan omvandla kväve som finns i luften till näring.
– Det kan vi använda i trädgården, klippa kvistar och lägga i odlingsbäddarna eller beskära träden så att de släpper näring från sitt rotsystem.
I ett område där Christel röjt bort planterad gran står en liten trädplanta med hönsnät runt. Det är en äkta kastanj som Christel har planterat. Den trivs där ljuset nu silar in och där verkar också valnötsträd, surkörsbär och svartvinbärsbuskar trivas.
Efter skogslektionen är jag färdig för trädgårdsodlingen. Vi passerar hönsen som presenteras som hennes medarbetare.
De pickar och gödslar och inne i sitt flyttbara hus producerar de gödsel till nästa års odlingar. Och ägg förstås.
I ena kanten av odlingsfältet växer en rad med ask, ek, pil och vildpäron som ett vindskydd. Sedan kommer tio rader med 170 olika fruktträd: päron, körsbär, aprikos och 40 äppelsorter.
– James Grieve växer som en dansös.
Under träden står bärbuskar tillsammans med jordgubbar, rabarber och örter. De fungerar som ett skogsbryn som förutom att förbättra jorden skapar ett mikroklimat som håller undan frosten i de 7,25 meter breda odlingsbäddarna som ligger däremellan.
Stora pumpor är snart mogna, högresta trädgårdsmållor, olika sorters kål, spenat och tomater. Allt inbäddat i givmilda lager av hösilage.
–I min trädgård får du aldrig se bar jord.
Här sker ingen höstgrävning och de växter som sår sig själva får stå kvar. När koltrasten sådde vilda björnbär som utvecklades till ett stort snår passade Christel på att plantera taggfria björnbär bredvid och på köpet slog sig den ovanliga törnskatan ner i snåret.
– Om vi törs släppa på kontrollen blir det tusen gånger bättre.