I helgen skulle Almedalsveckan ha dragit igång. En vecka då Sverige kantrar politiskt, eftersom allt koncentreras till Visby. Vad skulle de ha sagt, om allt hade varit som vanligt?
Hade Stefan Löfven kommit? Nja, han gillar inte att hålla tal och han hoppade arrangemanget i fjol för att han ville träffa vanligt folk. Det är nog inte någon särskilt klok strategi. Något litet utspel om arbetsrätten hade kanske varit att vänta och om välfärden. Språkröret Bolund hade med kylig skärpa talat om miljöfrågorna. Budskapet hade möjligen fäst bättre om algerna blommar och sommaren är torr och het.
Kristersson hade fått bestämma sig för om han skulle välja vass opposition eller försök att vara den samlande kraften i svensk politik. Sedan har vi mittfältet, där Annie saknas och Anders W är jourhavande partiledare med doktorsväskan i full beredskap med förslag med anknytning till vård- och omsorg. Nyamko Sabuni hade jagats upp och ner längs Visbys gränder och ruiner med frågor om hur opinionsstödet ska lyfta.
På ytterkanterna till höger tävlar Ebba och Jimmie om att vara argast och liksom sväva ut med sanningen. Ingen tycks syna Åkesson i sömmarna. Ebba kan räkna med en hårdare granskning, men media vill helst fälla en ledare i taget.Slutligen har vi arbetshästen Jonas Sjöstedt, som får ta ytterligare vänstervarv, eftersom hans avgång är satt på paus. Arbetsrätt, privatisering, marknadshyror…
Men nu blir det inget av detta. Inget rosévin som skvimpar i glasen, inget öl som flödar, inga snillen som spekulerar eller utspel som försöker konkurrera ut dagens talare. Inga seminariebingon med lokalkrockar, inga tältövningar, där partierna försöker överträffa varandra och vinna över lobbyisterna.Kanske mår Sverige helt enkelt bra av att ta time-out från Almedalen. För ärligt, var är gräsrötterna, var är medlemmarna i partiorganisationerna? De allra flesta väljarna och medlemmarna är på hemmaplan. De har inte råd att trängas i Visby. Deras vardag kan handla om att få pengarna att räcka månaden ut eller att hitta någon väg att bryta ensamheten.
Järvaveckan har tagit upp kampen om demokratin som ett alternativ. Fler veckor, eller enstaka dagar, skulle behövas över landet för att öka samhällsengagemanget. Demokrati är så mycket mer än Almedalen. Det är de 51 övriga veckorna som det handlar om. Vardagen som är livets äventyr. Där det finns plats för din röst, för ditt engagemang. Välkommen framåt!
Ingalill Fredriksson (C)