Sommarjobb gör stor skillnad

Ordet Sommarlov har så stor betydelse för så många på så många olika vis och skäl. Alla har vi en relation till det.Sommarlov är för många förknippat med sommarjobb. Ni vet det där första trevande besöket på arbetsmarknaden, där man tjänar sina första egna pengar utanför familjesysslornas eventuella ersättning. Då man tar på sig det egna ansvaret av att komma upp i tid, vara på plats i tid och leverera mot riktig lön. För vissa är det en barnlek, man har fått jobbet via kontakter, för andra är det en lång resa med otaliga ansökningar till otalet företag innan/om man ens hittar något.
Det är frigörelse, möjligheten till egna pengar att bestämma själv över. Extra tillskott i den egna kassan för att kunna förverkliga egna drömmar oavsett om det är att man sparar till en resa, nya kläder, en cykel, körkort eller bara kunna gå ut med kompisarna utan att behöva be om extra pengar från föräldrarna. Efter några somrar på samma arbetsplats har det blivit helg- och ledighetstimmar gjorda, man kan arbetsuppgifterna och får mer ansvar att växa mot.
En grupp som det påverkar stort ekonomiskt är de som är helt beroende av inkomsten för att klara sitt uppehälle. De som lyfter CSN i terminerna men som måste ha en inkomst över sommarledigheten för att kunna betala hyran och sätta mat på bordet. För dem är denna sommar katastrofal.Alla dessa ungdomar påverkas extra stort denna sommar. Oavsett anledning till att söka sommarjobb ÄR företeelsen oerhört viktig för de fortsatta kliven in i vuxenlivet och ut på arbetsmarknaden.
Antalet sommarjobb har till denna sommar minskat drastiskt, företag som redan anställt sommarvikarier har också redan hunnit säga upp dessa innan de ens har hunnit börja pga friställning/permittering och arbetsbrist. Kommunerna som tidigare kunnat anställa elever i Åk8 och Åk1 på gymnasiet på tvåveckors feriepraktik har fått färre sådana tillfällen att erbjuda då de ofta återfunnits i äldrevården där det nu i coronatider inte är görligt att erbjuda feriepraktik.
Det här är ett stort problem för vårt samhälle. Dels utifrån ungdomarnas perspektiv, men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det är viktigt att i unga år få prova på olika arbetsuppgifter, att få insikt om vad man vill (och inte vill) göra när man är klar i skolan. Företag och arbetsplatser behöver också få input från kommande generationer arbetssökanden. En del får dessutom in en fot i ett arbete som sedan leder vidare till fast anställning. För de som inte har egna kontaktnät är de kommunala feriejobben än viktigare. Innevarande kris kommer tvinga oss till många nya ställningstaganden och nya arbetssätt och rutiner. Även inom detta område kommer vi behöva tänka nytt.
Är du företagare eller förening och har det minstaste lilla utrymmet att kunna hjälpa en ungdom få ett sommarjobb om så bara för några få veckor i sommar? Då är det NU du ska ta tillfället och erbjuda/skapa det jobbet! DU kan göra all skillnad för hur vi tar oss igenom även detta i coronakrisens spår. Det är inte bara en investering här och nu utan för framtiden i allra högsta grad!

Martina Hallström (C)

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Förändringar kräver hårt politiskt arbete

Det handlar om makt. Makt över vardagen, för att inte hamna i orättvis vanmakt. Makt bör vara lika fördelad, det kan vi nog alla vara överens om, i alla fall i teorin och i de fina högtidstalen. Men i praktiken så är varken makt eller resurser särskilt jämnt fördelade. För en tid sedan deltog jag i Centerkvinnornas Maktdagar. Enbart rubriken är provocerande. Makt, vad vill vi göra med den och hur får vi den?
Nej, vi får den inte alls och inte gratis. Makt kräver förändring och förändring kräver hårt arbete. Kvinnor måste dessutom arbeta hårdare för att nå samma inflytande som en man. Hur märkligt låter inte det, 100 år efter att kvinnorna fick rösta fullt ut för första gången? Flera av föreläsarna på Maktdagen, en del forskare, visade med talande siffror att kvinnor måste vara mer erfarna och behöver arbeta längre än männen för att nå samma politiska positioner. Kvinnorna betalar också ett högre pris för den politiska makten.
Enligt den undersökning som Johanna Rickne gjort slutade kvinnliga riksdagsledamöters äktenskap i högre grad i skilsmässa än deras manliga kolleger, vilket hon såg som ett tydligt tecken på ojämnställda relationer. Det viktigaste för en kvinna som vill gå långt politiskt är alltså att välja rätt man!Ska det behöva vara så? Nej, självklart inte! Fler måste förstå det politiska arbetet, vad som krävs och hur det går till. Med en gemensam grund blir det enklare att förstå hantverket. Sedan måste förstås också förutsättningarna förändras och förbättras, inte minst tonen i påverkansförsöken genom sociala medier. Här finns så mycket att jobba med. I grunden handlar det dock om att demokratin kräver aktiva företrädare, alltså personer som vill ha och kan ta ansvar – förtroendevalda, helt enkelt.
De allmänna valen 2022 närmar sig. Partierna är mer eller mindre igång med att ta fram kandidater, nya som gamla.Och du, om du får frågan, våga säga ja! Förändring kräver hårt arbete. Men det måste ändå finnas några som är beredda att göra det. Att arbeta för att förbättra och förändra vårt samhälle så att vi med stolthet kan lämna över det i bättre skick till nästa generation.

Underlätta för nybyggarna

Så här i april känns det verkligen att våren är på gång. Jordarna torkar upp, vallar och höstgrödor gödslas för att ge kraft åt den växtlighet som bara väntar på ljus och värme. Det föds lamm och kalvar som sedan ska ut och beta i det sörmländska landskapet. Det landskap som vi vill ska vara levande, öppet och grönskande. För ett levande landskap så är det inte bara djuren som behövs, det behöver finnas människor som både kan och vill bo där.
Jag ser i min närhet hur det planeras för att bygga hus. Det är på en åkerholme eller i en skogskant men även som så många önskar, i närheten av en vattenspegel. Det är friliggande hus där en markägare själv eller släkting får möjlighet att sätta sina bopålar. Apropå bopåle, visst är det ett så symboliskt ord. Att fysiskt i markera att här ska vi bo och det är vårt och som inte går att ta ifrån oss. Att det är en stark trend att vilja bosätta sig i mindre orter eller på landsbygd är bekräftat. Men antalet hus som finns är starkt begränsat och utbudet av tomter utanför de större tätorterna är få. De sörmländska kommunerna jobbar olika med att möta efterfrågan. Den gemensamma nämnaren är ändå att alla kommuner vill att det ska vara fler som bor där. I de detaljplanerade delarna av kommunerna finns det inritade planer för flera hus men där kan hindret vara att det behöver säljas flera tomter samtidigt för att det ska investeras i nödvändig infrastruktur och kommunerna får inte bygga ut i spekulation.
Är det utanför tätorterna kommer andra hinder. Ett exempel; en tomt som det finns köpare till, en markägare som vill sälja, det har stått ett hus där för många år sedan. Tomten angränsar till annan tomt med hus. Trots det går planerna i stöpet. Läget nära en sjö tillsammans med andra argument från statlig myndighet skrinlade projektet. Konsekvenser; markägaren som gärna vill se fler bo i trakten tappar intresset, även för övriga avstyckningsplaner. Köparen bygger inte ett hus och bosätter sig inte på landet.
Den strandskyddsutredning som nu är ute på remiss skriver i sammanfattningen ” Det ska bli enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden”. Det är såklart flera intressen som ska jämkas samman men att utredningen gör skillnad på landsbygdsområden och exploaterade områden är viktigt och att det tydliggörs. Vi behöver också uppmana våra kommuner att aktivt bidra med bra vägledning till markägare och tomtköpare så att fler får möjlighet att förverkliga sin dröm om att slå ner sina bopålar. Såg att någon kommun lagt ut sina tomter via tomtförmedling, varför inte en gemensam sådan i länet där även enskilda markägare kan nå tomtköparna.
En uppmaning till markägare är att inventera markerna och fundera på var det skulle gå att stycka av tomter. Inte bara för inkomstmöjligheten, ännu mer för att medverka till en riktigt levande landsbygd.

Hur långt är L villiga att gå SD till mötes?

Helgens faktiskt omskakande händelser lämnar oss med fler frågor än egentliga svar. Liberalerna valde alltså linjen att öppna upp för samarbete och en borgerlig regering där SD finns med.
Varför fler frågor undrar ni kanske. Jomen hur ska det gå till? Man har satt upp villkor för sig själv, som för utomstående ter sig både motsägelsefulla och alltför oklara för att väljarna ska kunna veta hur partiet faktiskt kommer agera efter valet. I mitt sociala media-flöde läser jag flera liberaler som säger att nu vill man tala sakpolitik och vad man vill åstadkomma. Men man vill inte prata om SD.
Hur en regering kommer att se ut efter nästa val beror framför allt på tre saker – valresultatet på valdagen, det politiska innehållet och hur partierna ställer sig till samarbete med varandra. Hur ska man kunna be om väljarnas förtroende utan att tala om hur man tänker kring sina samarbetspartners? Om L inte blir med i den borgerliga regeringen, om M, Kd väljer att själva gå fram med stöd av L och SD, hur långt är L beredda att gå då i sitt stöd? Idag har ju L tillsammans med C fått igenom mycket bra politik i och med januariavtalet med bland annat fri företagsamhet och valfrihet som grund. Hur långt kan de sträcka sig efter valet? Vad är de villiga att kompromissa om?
I den väljarundersökning som DN/ipsos gjorde häromdagen uttryckte 56 procent av L:s tillfrågade väljare att de inte kunde tänka att det parti de skulle rösta på vid ett riksdagsval i dag skulle stödja en regering som är beroende av SD för att få igenom sin politik. Undersökning visade att det enbart var moderaternas (46 procent) och kristdemokraternas (58 procent) väljare som ville se sina partier släppa fram en regering med stöd av SD. En mycket klar majoritet av de liberala väljarna ville det alltså inte.
Jag tror inte L går rätt väg med helgens beslut. Tvärtom tror jag de riskerar trilla under riksdagsspärren. Det vore synd.SD har idag 17,53 procent av väljarnas röster. Att de skulle nöja sig med att vara ett stödparti till M, Kd och L är föga troligt. Och deras ideologi baserar sig ju inte på vare sig fri företagsamhet eller valfrihet, utan snarare på främlingsfientlighet och exkluderande nationalism. Då är det fullt naturligt att väljarna vill veta hur långt L (och M och Kd) är villiga att tillmötesgå SD i deras krav. Och det innan valet. Efter valet är det ju för sent.
Idag är det 528 dagar kvar tills dess.

Reglerna runt avfall behöver definitivt bli bättre

Material som vi använder i vår vardag har blivit mycket mer miljövänliga på senare år, tack vare regler i Sverige och i EU, men det finns fortfarande material som inte är det och ibland farliga. Mer och mer av våra hushållssopor lämnas till återvinning och återanvändning och det går åt rätt håll. Men vi behöver ändå se till att det som är skadligt försvinner, genom rätt hantering av avfallet eller att de aldrig tillverkas.
Som privatperson lämnar du ditt avfall på återvinningscentraler vilket även många företagare kan använda för att hantera sitt avfall.
Men i det fall det handlar om stora mängder avfall från tex bilinredningar, nermalda batterier och balar med byggavfall så behövs andra lösningar. Här finns det företag som säljer sina tjänster för att ta hand om avfallet och återvinna det som går eller på ett miljövänligt sätt ser till att sända det för deponi. Det är bra att det finns olika aktörer, eftersom det skapar jobb och lösningar som passar både medborgare och företagare.
I de flesta fall fungerar detta på ett utmärkt sätt och entreprenörer tar ansvar för att förbrukat material tas om hand på rätt sätt. Att det förvaras på ett lämpligt ställe och att det finns ekonomi att ta bort materialet när det krävs för att nå en slutdeponi. Tyvärr har det dock uppdagats i bland annat Eskilstuna att det finns några företag som missbrukat sitt förtroende och inte sköter det åtagande de har tagit på sig. Det finns exempel där man har dumpat bland annat batterier på felaktigt sätt och sedan gått i konkurs så att kommunen får ta på sig ansvaret att städa upp. Det finns även i vårt närområde deponier som ligger på olämpliga ställen så att miljöfarligt material lakas ut i bla vattendragen.
Jag tror på företagsamhet och att företag är kapabla att lösa hanteringen av avfall, men för att säkerställa att inte oseriösa företag kan tjänar pengar på att göra saker halvdant, så behöver regelverket runt avfall stärkas upp. Det behövs en utredning som ser över hur man bedömer vilken mark som är lämplig för mellanlagring av miljöfarligt avfall och hur man säkerställer att både företagare och markägare är överens om ansvaret för materialet, så att inte båda parter kan ta avstånd från ansvaret om problem uppstår. Utredningen behöver även se över hur den som köper dessa tjänster kan få garantier på att det är ett seriöst företag samt vilka ekonomiska garantier som kan ställas ut av de som verkar i branschen.
Arbetet med att ta bort oseriösa aktörer får nämligen inte enbart fokusera på just att få bort dem, eftersom det riskerar att leda till att det blir övermäktig administration och kostnader för seriösa aktörer.Det gäller att hitta en balans även inom detta område så det gynnar både miljön, arbetstillfällena och skattebetalarna så inte sörmlänningarna drabbas av mer miljöfarligt avfall på fel ställen.

Färre och färre medlemmar i partierna

I Sverige så har vi en stark tradition av att medborgare antingen direkt eller indirekt deltar i politiken och dess processer. Vi håller oss uppdaterade via våra fria och oberoende medier. Vi har ett högt valdeltagande.Vi har 290 kommuner som på ett bra sätt ska representera oss lokalt och se till att varje person får sin röst hörd, när det gäller både små och stora frågor. Oavsett om det handlar om uppförandet av en liten lekplats hemma i villaområdet, lokaliseringen av nya industriområden eller dragningen av en ny motorväg i och genom hemkommunen. Såväl så bra, vi har rätt att ställa våra politiskt valda ledare till svars och se till att de gör vad de faktiskt lovade under sin valkampanj.
Det finns dock en del av medborgarnas politiska deltagande som har varit på nedgång under senare år, och detta är det direkta medlemskapet i våra politiska partier.År 1983 hade de svenska politiska partierna tillsammans 1.5 miljoner medlemmar, medan den siffran har sjunkit till 268000 för år 2019. Även om vi tar bort de ca 550 000 som försvann efter att Socialdemokraterna avskaffade kollektivanslutningen i början av 90-talet så är detta ändå en tydlig nedåtgående trend. Är folk helt enkelt mindre intresserade av politik idag? Nja, det är svårt att säga.
Förr i tiden sågs ju också vissa av partierna mer som folkrörelser, som kämpade för viktiga frågor som goda arbetsvillkor, social rörlighet och helt enkelt bättre liv för sig själva och sina barn. Kanske är det så att när vi får det allt bättre och bättre liv så sjunker intresset för politiken? Kanske är det så att man idag inte endast identifierar sig med ett parti, utan tycker och tänker som olika partier i olika frågor? Kanske är det för att vi idag kan få information om och engagera oss i politiken självständigt och oberoende av partierna?
Vad det än är så är det tydligt att mindre direkt politiskt engagemang gör att klyftan mellan politiker och vanliga medborgare ökar. Om politiker ska kunna ställas till svars är det viktigt att det finns medlemmar inom partierna med insikt i vad som försiggår. Det är också viktigt för att föra vidare intresset och engagemanget till oss yngre, där vi exempelvis kan se att de flesta ungdomsförbunden också tappat majoriteten av sina medlemmar under de senaste decennierna.
Kanske är detta bara en naturlig utveckling som speglar samhället i övrigt, men det är värt att komma ihåg att det är medborgarna som håller demokratin levande, inte politikerna.