När vi möts på skogspromenaden, på avstånd i affären, via videomötet eller i samtal med familjen på telefon så byter vi några ord om Covid-19 och hur det påverkar oss idag. Många uttrycker åsikter om hur och om vi ska motverka smittspridningen och vilka verksamheter som borde vara stängda eller öppna. Vi har även åsikter om skyddsmaterial till vård och omsorgspersonal men även förskolepersonalen. Vi har tankar om både om, när och vilket material som användas, men också av vem. Nästa fundering är vems fel är det att vi inte har tillräckligt mycket material i kommunen eller regionen. Varför har inte Socialstyrelsen material att tillgå?
Det finns många som tycker att just deras sätt att hantera smittspridning är det rätta och att de rekommendationer vi får från våra myndigheter antingen är för få eller för många. Vissa tycker att vi skulle göra som Italien och Spanien att stänga ner hela landet, eller att åtminstone grundskolan ska stängas som gjorts i Danmark och Norge.
Till viss del kommer dessa ifrågasättande fram i medias rapportering och riskerar att öka ju länger krisen pågår, men det finns redan i dag på sociala medier.
Det som sker på sociala medier vill jag likna med fotbollens publik som sitter på läktaren. De tycks veta exakt hur spelet ska spelas och vilken spelare som skulle varit på planen vid vilken situation.
De spelare som är på planen är de som i den givna minuten agerar utifrån det de ser och var bollen rullar just nu. Vilken spelare som ska springa mot mål och vilken som ska stanna kvar på backlinjen. Vid sidan om planen står coacherna som analyserar matchen medan den pågår och styr om spelet utifrån den bedömda helheten.
På läktarna finns proffstyckarna som skriker åt laget, coachen eller domaren och talar om alla fel de tycker att de gör både i enskilda situationer men också i bedömningen av helheten.
När matchen är över samlas sedan både spelare och coacher för att gå igenom hela matchen. Dess vinster och förluster. Vad som gjorde att man vann eller förlorade matchen.
Om vi översätter detta till dagens situation med Covid -19 så är det många av oss som sitter på läktaren och är högljudda.
Jag vill se att vi avvaktar att krisen är över och våra myndigheter då analyserar vad som var de vinnande koncepten och vad som inte gav verkan.
För att göra det ännu tydligare med hur dumt det kan bli när vi sitter på läktaren och har en massa synpunkter på hur en kris ska hanteras så använder jag komikern Carl Stanley som sätter det i en kontext:
Det brinner i grannfastigheten och du går fram till brandmannen som håller på med brandbekämpning och knackar hen på axeln och säger;
”Du, du jag skulle inte göra så när jag släcker branden…..”
Så lita på spelarna på plan, deras lagledare och coacher och inte minst brandmannen i covid-19 krisen.
Martina Johansson (C)