Vi måste ta oss igenom detta tillsammans

Det känns som hela världen har fått fnatt. Från ingenting till allt. Det började som en notis om att människor dog i Kina av en influensa. Något som hände långt långt borta – kändes väldigt avlägset. Sen kom det närmare. Och fort gick det. Fortfarande förstod ingen riktigt allvaret, och lovresor blev fortfarande av, bland annat reste många till Italien, och därifrån spred det sig till resten av Europa.
Själv sitter jag på flygplatsen i Bryssel i skrivande stund. Pendlar mellan att känna panik och stress, och att känna mig lugn och trygg i båten. Skolan har stängt lokalerna på campus, och all undervisning är på distans. De uppdaterar oss studenter så fort de vet något nytt om läget, nu hänvisar de alla som kan att åka hem och stanna hemma. Jag inser hur liten man är i stora vida världen. Vad händer om jag blir sjuk här i Bryssel? Vem ska våga komma och hjälpa mig då? Bestämmer mig för att åka hem trots allt, avvaktar och ser vad som komma skall, att vara kvar här när alla kompisar åker hem blir allt för ensamt.Jag sitter på ett fik här på flygplatsen och väntar, åkte några timmar tidigare för att vara helt hundra på att komma med flyget hem. Det är inte lika många människor som det brukar vara här, och på flygbussen hit kunde jag för en gångs skull sitta ner, vanligtvis står man tätt mot varandra, ansiktet tryckt mot bussdörren. Nu kickar stressen in, det märks att många har börjat ta till sig att det är något stort och omvälvande på gång, något som kommer att påverka våra liv en lång tid framöver. Även om jag själv med min ålder inte kommer att vara en av de värst drabbade, så riskerar jag att smitta andra som är mer i riskgrupper.Det är svårt att veta vad som kommer hända härnäst. Hur lång tid kan vi räkna med att sitta inomhus innan vi kan gå tillbaka till det normala? Jag hoppas att det blåser över snart, och att alla tar ett gemensamt ansvar i att se till att detta inte blir värre än vad det redan är. Stanna hemma om du känner dig krasslig, tvätta dina händer, nys och hosta i armvecket, håll avstånd från andra, och ta hand om varandra. Det började som en notis om att människor dog i Kina av en influensa, nu sitter vi i samma båt, och nu måste vi hjälpas åt att ta oss igenom detta. Tillsammans.

Louise Hallström (C)

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

När demokratin utsätts för hot måste vi vakna

Alla har vi väl sett och läst om de senaste nyheterna från Amerika och turerna kring valet av president. Stormningen av Capitolum var så ofattbar och osannolik att den fortfarande känns helt orimlig fastän den faktiskt har hänt.Det som skrämmer är hotet om våld och respektlösheten för den demokratiska processen. Den nonchalans med vilken alltför många möter det som hänt. Det är som att vi är så främmande för att hot om våld faktiskt kan verkställas. Har vi blivit så avtrubbade i vad som passerar att vi inte reagerar längre? Då är vi verkligen illa ute.
Att inte kunna sin historia är att inte heller kunna ta stegen framåt till något bättre. Demokrati är skört, men så självklart till dess det inte är det längre. Det tar mycket tid och kraft, det är många instanser som ska tycka och uttrycka sin uppfattning innan beslut kan tas. Det är ett kattrakande efter majoritetssammarbeten för att få igenom sin sak eller sin fråga. Med det mandat man fått kan man samverka ihop med andra mandat tills man hittar en samverkan där mandaten räcker till majoritet. Även en liten röst kan med detta få genomslag för sina frågor. Det är bra. Även om det ibland suger. För motsatsen är ju att bara en röst hörs och får igenom sina frågor. Att kunna samverka, jämka, komma överens och kompromissa är jätteviktiga egenskaper för att säkerställa demokratins fortlevnad.
Samhällskontraktet vi ofta talar om i Sverige betyder olika för olika människor. Huvuddragen torde dock vara gemensamma – att vi alla bidrar till skattekistan för att möjliggöra för alla att kunna ta lika del av vård, skola, omsorg oberoende av inkomst eller förmögenhet. Vi har alltså både rättigheter och skyldigheter gentemot varandra både individ-stat men också individ-individ. Vårt demokratiska samhälle är grundat med lagen som bas. Lagstiftande församling är folkvald och sitter på mandat beroende på utfall vid allmänna val till riksdagen. När detta arbete undermineras med så kallade fake-news, när grupperingar väljer att ställa sig utanför denna ordning och agerar mot den demokratiska processen, då måste vi vakna. Vi får inte förminska dess betydelse eller underskatta vad den kan åstadkomma. Det fanns de som inte tyckte det var så mycket att uppröras över när Capitolum stormades, det förminskades till att liknas vid busstreck och på skoj, när där i själva verket uttryckes mordhot mot enskilda personer, vapen medfördes, en galge restes utanför byggnaden, minst fem personer omkom i tumultet och tryggheten i de statliga verkens och myndigheternas bestående sattes i gungning. Det här är inte något vi tittar på från distans, vi är en del av det och har det ibland oss även här. Ett samhälle som bygger på lag har att se till att lagen efterlevs. Jag hoppas de som låg bakom och de som genomförde stormningen blir åtalade och får plikta för det som skedde. Det är en viktig signal. Att leva i demokrati är inte att leva i laglöst land även om det ska vara att kunna leva fritt.

Öka möjligheten att bygga vid våra sjöar

Nytt år och nya möjligheter för Sörmland som län att öka attraktiviteten och få fler att bosätta sig utanför staden vid någon av alla våra fina sjöar.
Det senaste året har inneburit att fler har börjat fundera över hur de vill leva sitt liv när det återgår till det ”nya normala”. Intresset för bostäder utanför staden har ökat eftersom många efter snart ett års hemarbete ser möjligheten att fortsätta denna livsstil och få mer tid över för familj och fritid. Då blir bostadens placering ännu viktigare än idag.
För mig som bor på landsbygden är det självklart att kunna njuta av naturen efter arbetsdagens slut. Jag är övertygad om att denna boendemiljö skulle få fler människor att må bra och landsbygdens puls kanske kan vara ett sätt att möta den psykiska ohälsan som ökar i landet.
Det räcker dock inte med att fler vill bo på landsbygden för att fler ska kunna flytta hit utan det behövs att fler bostäder byggs och att det går att bygga på nya områden som idag har ”en våt hand” över sig, genom dagens strandskyddsregler.
Sörmlands kommuner måste kunna få dra nytta av möjligheten att bo attraktiv i närheten av vattnet, samtidigt som det är pendlingsavstånd till arbete i någon av de stora städerna som finns i närheten.Problemet är att dagens strandskyddsregler behandlar hela landet lika och alla vattendrag på samma sätt. Oavsett om det är ett område som har hög eller ingen exploatering. Oavsett om det är kustnära eller om det är en våtmark som ger en ökad artrikedom.
Men tack vare centerpartiet finns nu en utredning som lämnar förslag om hur reglerna kan göras mer flexibla både för boende och för företagare. Ett förslag är att tex våtmarker som byggts efter 1975 ska undantas från strandskyddet. I praktiken innebär det att en företagare på landsbygden kan bidra till artrikedomen genom att anlägga en våtmark och samtidigt i dess närhet bygga ett café där de cyklande turisterna kan ta en fika för att sedan cykla vidare till ett boende i närheten.
Det finns även förslag om att ta bort strandskyddet för mindre sjöar och vattendrag. I kombination med förslaget att kommuner ska kunna peka ut områden där man helt eller delvis ska kunna upphäva strandskyddet gör det möjligt att bygga fler bostäder i attraktiva landsbygdsområden. De områden som ska vara möjliga att peka ut, ska ha god tillgång till byggbar mark, vara ett område som inte redan har en stor exploatering samt att området inte har särskilt viktiga värden för natur eller friluftsliv.Dessa förslag kommer, om de blir lagstiftning, bidra till flexibilitet, ökat byggande utanför stadskärnan samtidigt som det skyddar områden som redan idag är högt exploaterade för att alla ska ha tillgång till naturen.
Så med detta önskar jag alla som bor och som vill bo i Sörmland ett Gott Nytt År, med nya möjligheter för Sörmland att öka attraktiviteten, ökad möjlighet till företagande på landsbygden och få fler att bosätta sig utanför staden vid någon av alla våra fina sjöar.

Människor är viktigare än det runt omkring

”Alla sätt är bra utom de tråkiga”. Det är ett uttryck som myntades av den franskeförfattaren och filosofen Voltaire under mitten av 1700-talet och som passar på det här året, som på grund av pandemin gjort oss mer uppfinningsrika.Vi gör mycket men på nya sätt, allt utom att umgås öga mot öga.Hela servicenäringen tvingades till nya grepp för att överleva. Det har handlat om att överleva. Ja, så resonerade vi alla när vi trodde att allt skulle vara över till sommaren.

Vi köpte mat, fick hemkört och vi åt Take away som aldrig förr och nu är även julborden avhämtade. Ät här eller hemma, ser vi över allt. Fast det är ju ingen helt ny företeelse, den har bara ökat i omfattning. Och är faktiskt ganska gammal, för redan på 1300-talet kunde man köpa färdiga syltor. I matbodar såldes syltor som gjorts av slaktavfall. Det gör inget att det försvann i slutet av 1700-talet.Tidigt i våras när pandemin slagit till med kraft, var vi många som tog emot den hjälp som fanns för att slippa vistas i affärerna. Sommaren skulle lösa en del problem trodde vi och såklart kunde vi umgås utomhus. Men hela tiden tänkte vi oss för, vi körde inte ner händerna i samma chipsskål!
Nu är vi i ide. Vi handlar på udda tider. Jobbar hemma och har digitala möten. Vaccin är på väg, vi ser en ny vardag. Men kommer det att bli detsamma, har vi vant oss och inte vill återgå? Långa restider är inget att eftersträva.Såklart att vi inte kommer att fortsätta så här när pandemin är över, människan är ju en social varelse och vi måste ha bränsle för att överleva. Inte bara prata med en alldeles platt person utan en av kött och blod. Det räcker inte med att se ansiktet utan vi vill läsa av kroppsspråket.
Intar vår motpart en håller-med- dej-ställning ska vi inte fortsätta att argumentera, men om inte är det svårt att övertyga genom en skärm. Vi sitter där vi sitter och kroppsspråket är utslaget.Och hur kommer vi att hantera julen, när alla måsten inte längre är nödvändiga?
Förhoppningsvis lär vi oss att det är människor som är viktigare än allt det runtomkring, så att vi kan behålla det som är omistligt och låta allt det andra vara. Att lära sig att bara vara i nuet kan låta tråkigt, men ändå vara ett bra sätt att ta sig igenom såväl jul som slutet på pandemiåret 2020.
Gott Nytt 2021!

Grått, mörkt och skitigt är det så vi ska ha det?

December är här med adventstid och en längtan till jul för såväl liten som stor. Om det är en normal avvikelse i väder situationen så vill jag lägga in en protest. Är det däremot en följd av människans påverkan på klimatet så blir jag oroad. Det finns förståsigpåare som förnekar de samband som världens miljö- och klimat forskare visar på i studie efter studie. Vi som lever och verkar på landsbygderna ser och känner mer än andra av hur världen omkring oss förändras. Men vi vill också förändra så att fler får möjlighet att uppleva den förmånen att kunna leva, verka och bo utanför tätorternas kommunalt förvaltade upplysta, belagda och bredbandsanslutna trygga miljö.
I Skanskas rapport Bopanelen 2030 är det två faktorer som sticker ut när det gäller trygghet. Belysning och att känna gemenskap med de som bor i området. Landsbygdernas stora fördel även om vi inte bor alldeles inpå varandra så är kännedomen om dom som bor i närheten naturlig. Jag tänker här slå ett slag för vägföreningarna och deras betydelse för samhörighet.

Belysningen i det absoluta närområdet det får vi stå för på egen hand. Åter till vägföreningarna. Fastighetsägarna längs med bidragsberättigade vägar finns för det mesta samlade i olika vägföreningar som sedan är berättigade stöd för drift och underhåll av den gemensamma vägen. Så per automatik så får du träffa dina grannar längs med vägen, trygghet skapas genom gemenskap och kännedom om de som bor i området.
Nu när det är grått, mörkt och skitigt och dessa vägar som i allmänhet är grusbelagda sätts på prov så känns det inte som om det moderna samhället finns hela vägen hem. Fokus det senaste decenniet har varit att säkerställa att få ta del av det digitala samhället, fiberföreningar har bildats och jobbat med den infrastrukturen. Det måste vara dags för att också det mer finmaskiga vägnätet kommer in i 2000 talet. Det har mig veterligen inte gjorts några större riktade satsningar på det statliga vägnätet som har grus som slitlager på många år.
Över 20% av det statliga nätet pratar vi om. Trafikverkets ambition är att vägar med över 250 års ÅDT (årsdyngstrafik) ska vara belagda. I vårt Sörmland så finns det gott om grusvägar som skulle behöva uppdateras för att möta dagens standard. Det kan mycket väl vara så att användningen skulle öka om standarden var bättre.
Nästa steg blir att en sådan satsning också kommer de bidragsberättigade vägarna till del. Närmsta året är det viktigt att samla argument för att även det finmaskiga vägnätet får sin beskärda del i det beslut som ska tas nästa år om ny nationell infrastrukturplan. I konkurrens med nya stambanor för järnväg, motorvägar, 2+1 vägar, cykelvägar mm. Javisst ja vi ska inte glömma bort att vi behöver en del ljuspunkter som det allmänna kan stå för. I mörka korsningar och vid hållplatser kan vara en bra början.Längtan efter snö och tjäle så att vägen blir slät, fin och ren är stor i midvinternatten.

Nu lämnar vi snart 2020 och önskar att årets julklapp blir motståndskraft mot illvilliga sjukdomar.

Pandemin prövar även demokratin

Mycket ställs på ända när en pandemi slår till. Olika kommuner har valt att göra olika i sina beslutande församlingar. När första vågen corona kom var det fler kommuner som valde att verkställa sina krisledningsnämnder, andra valde att fortsätta som vanligt men byta lokaler, minska antalet närvarande i salen med mera. En del kommuner valde snabbt att gå över till att hålla möten via digitala forum såsom skype, zoom eller Teams. En del kommuner har dessutom tagit beslut om att hålla beslutsförande möten såsom kommunfullmäktige och kommunstyrelse digitala.
Demokrati är något som lätt tas för givet. Är man född och uppvuxen i ett demokratiskt samhälle är det svår att förstå vad det annars hade varit. Även om vi har profession och sakkunniga på ämnesområden är det i en demokrati den politiska ledningen och de folkvalda som står ytterst ansvariga. Ett förtroende som vart fjärde år prövas av medborgarna.Ett demokratiskt samhälle är uppbyggt på sina lagar.
Oavsett krisläge har kommuner en lagstiftning att följa. Så länge ett beslut inte överklagas är det giltigt. Men den dag ett beslut prövas är det oerhört viktigt att det tagits under korrekta lagriktiga former. Skulle ett beslut ogiltighetsförklaras för att det tagits under felaktiga former, skulle alla beslut tagna under liknande former kunna kommas att ogiltighetsförklaras. Bland annat därav att ett antal kommuner valt att inte direkt gå över till digitala fullmäktigemöten, kommunstyrelsemöten eller andra myndighetsutövningsmöten. Hur garanterar man till exempel att alla fullmäktigeledamöter kan se varandra hela tiden vid ett möte på distans?Samtidigt är det viktigt att man som folkvald har möjlighet och rätt att få göra sin stämma hörd i de forum man är invald i att representera sina väljare. Att sen en majoritet tycker annorlunda och beslutar mot vad man själv förordar är också i sin ordning. I en demokrati.
När debattforumen begränsas, när alla inte kan närvara i debatten, blir det urholkat. Därför är det oerhört viktigt att dessa bevakas och att begränsningarna av dem hålls till ett minimum. Vår lagstiftning för dessa forum är inte anpassad för en långvarig pandemikris som vi nu stått inför det senaste året.Detta är inte frågor som gemene man kanske funderar över dagligen, men vi som är politiskt aktiva och som tar beslut dagligen som påverkar så många gör det desto mer. Jag längtar till när restriktionerna släpper, pandemin kommit till sin ände och vi kan fortsätta debattera i kommunfullmäktige in på sena kvällen.
För det är ju så – det är genom att tycka olika vi tvingas pröva våra egna ställningstaganden och med det bli lite bättre för varje gång. Det är vi skyldiga våra uppdragsgivare – våra medborgare.