På relativt kort tid har vi påverkats av pandemier, krig, energikriser och vädrets makter på vårt samhälle. I spåren av detta kan vi se ett ökat intresse för olika typer av beredskapsfrågor inom byarörelsen.
Olika kriser leder till ökar intresse
Vi har sett ett stort intresse för hållbarhetsfrågor under en längre tid och engagemanget i våra bygder är stort. De har drivits många projekt i syfte att skapa hållbara bygder och samhällen. Agenda 2030 utgör ofta en bas i dessa insatser, men det är en stor variation mellan frågorna man driver. Allt mellan ekologisk- som social hållbarhet, och konkreta beredskapsfrågor.
De senaste åren har vi fått erfara att vi blir påverkade av olika kriser, även de som inte sker direkt där vi bor. Att vi är mer sårbara än vi kanske trott, och att världen är en orolig plats har bidragit till ett stort intresse för beredskapsfrågor. Både på individnivå, men även på byanivå och vi undrar vad vi faktiskt kan göra gemensamt för att öka vår beredskap vid olika kriser.
Allt fler frågor som kommer upp handlar om hur vi kan öka självförsörjningsgraden, vikten av att handla svenskt för att matproduktion ska finnas i närområdet vid kris. Intresset för småskaliga energilösningar skjuter i höjden. Inte enbart i spåren av förra året höga elpriser, man ser även stora miljövinster samt minskad sårbarhet om vi ökar andel småskaliga lösningar.
Landsbygden har stor vana att ta tag i och driva gemensamma lösningar. Allt från väg- vatten samfälligheter, fiberutbyggnad och bostäder. Nu ser vi allt fler av dessa bygder driva energifrågor, man utvecklar kooperativa lösningar för både sol-vind- och vattenkraft.
Vissa bygder har ett mer utpräglat beredskapsfokus och tar sig an frågorna på olika vis. Det finns exempel på bygder som upprättar listor över vilka i byn som har tillgång till traktorer, elverk och frivilliga att hjälpa äldre eller andra som själva inte kan ta sig från sitt hem vid kris.
Man förbereder sina bygdegårdar att kunna vara kriscenter, och samverkar med det lokala näringslivet och kartlägger vad alla kan bidra med. Men vi kan även se en annan styrka i många mindre bygder vid kris, man känner många, vet vilka de flesta är och har koll på varandra. Det mänskliga nätverket är den viktigaste nyckeln vid en kris, och det är ofta starkt på landsbygden.
Intresset är stort, men behovet av stöd för hur man kan jobba lokalt med dessa frågor växer med det ökade engagemanget. Nu behöver myndigheter, kommuner och andra aktörer samverka och ge stöd till dessa krafter. Då kan vi få goda förutsättningar för beredskapen på den sörmländska landsbygden.