2023 är igång. Tjoho. Vädret är som en käftsmäll och prognosen ett hot om 14 dagars ihållande storstryk. Tillvaron fylls av fuktigt gråludd, hålögda ansikten och tomma plånböcker. Vore det möjligt att gå i ide och komma ut nån gång runt vecka åtta, skulle jag inte tveka en sekund. Först då, kring sportlovet, börjar man ana den där eventuellt goda fortsättningen på året. Ljuset. Tomatfröna. Förväntan.
Och tänk allt som vi har att se fram emot under 2023! En ny superdupersmittsam omikronvariant är på gång. Elräkningen, den där världsmästarstora, landar i postlådan vilken dag som helst. Spännande! Och så har vi ju de bindgalna ryssarna, inflationen, klimatet, låt mig se . . . demokratins kris, förstås! På tal om det: firandet av ett halvt sekel med Carl XVI Gustav som statschef. Otroligt, på så många sätt.
Festligheterna till H.M. Konungens ära sammanfaller för övrigt med 500-årsjubileet till minne av Gustav Vasas trontillträde, ett maktskifte som i förlängningen innebar att kungavalen avskaffades. Gösta själv valdes av riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523 men gjorde därefter kronan och makten till arvegods. Mycket har ändrats sedan dess: kvinnornas livegenskap har avskaffats, dödsstraffet är borta, liksom censuren, skråväsendet, tjänstehjonstadgan, barnagan, och så vidare. Vi har allmän rösträtt! Men får fortfarande inte välja statschef, rikets formellt sett högsta ämbete.
I just den frågan lever otroligt nog Gustav Vasas diktatorfasoner vidare.För några år sedan motionerade faktiskt en centerpolitiker om att Sverige borde byta nationaldag till 24 maj. 24 maj 1919 fattade nämligen riksdagen beslut om att införa lika rösträtt för kvinnor och män.
Johan Linnander, den skånske riksdagsman som ville skrota 6 juni, hade rätt skapliga argument: För det första påpekade han att Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Gotland och Jämtland blev svenska drygt 100 år efter Vasas kröning. För det andra påminde Linnander om att kung Gösta inte bara var en trygg landsfader med skägg och mysiga puffbyxor. Nej, motionen lyfter fram Gustav Vasa som ”tyrann, bokbålsarrangör och klosterbrännare [ – – -]
Många skånska frihetskämpar fick sätta livet till på grund av Gustav Vasa, och det är inte rimligt att svenska staten ska tvinga skåningar och andra att fira denna tyrann.” Ord och inga visor från Skånebänken! Motionen avstyrktes dock.Men, vem vet. Kanske kommer vi under 2023 åstadkomma storverk, fatta beslut och instifta institutioner som verkligen är värda att fira om både femtio och femhundra år. Livet och samhället blir ju vad vi gör det till. Men till att börja med kan vi ta det väldigt lugnt, tycker jag. Oxveckorna, säger vissa. Men så hemskt var det nog inte att vara oxe. På återseende framåt vecka åtta.
