Ledare: Alarmistisk nödsignal från storstaden

Array

Med jämna mellanrum brukar en del ledande politiker från landets i nästan alla avseenden mest gynnade region ta till brösttoner för att de inte får alla de resurser de anser vara självklara för området runt huvudstaden. Denna gång är det centerpartisten (!) Gustav Hemming (uppväxt i den lilla kommunen Skinnskatteberg) som i Dagens Nyheter (14.9) anser sig behöva skicka en nödsignal till regeringen om läget i regionen.

Vad det handlar om är att han funnit att antalet nya regioninvånare fram till 2033 (139.000 enligt ny prognos) inte räcker till för att fylla de 180.000 jobb som behöver tillsättas inom välfärden samma period. För att lösa denna utmaning vill Hemming bygga många tusen fler bostäder varje år. Annars spricker hans kalkyl. Detta dilemma kräver enligt Hemming att regeringen rycker in och hjälper till med att få fram fler bostäder.

Utöver lediga stockholmare för de nya jobben krävs en ökad invandring från övriga Sverige och utlandet plus en starkt ökad inpendling från närliggande regioner. Grannarna behöver dock också bygga fler bostäder för att garantera att deras behov av personal inom välfärdssektorn och de privata näringarna kan tillgodoses.

Det som många partikamrater till Hemming samt andra politiker ute i landsbygdskommunerna säkert tänker när de tar del av Hemmings något exklusiva nödsignaler är att det kanske inte är rimligt att den största regionen skall få växa så kraftigt som storstan själv önskar. Regionen får redan idag stora statsstöd till mängder av investeringar i all typ av infrastruktur och för varje ökning av dessa minskar resurserna till samtliga övriga regioner i landet.

Om den sittande regeringens planer för Sverige skall realiseras har ju statsministern i sin regeringsförklaring lovat att …”förbättra villkoren för att kunna bo, leva och verka i hela landet. Landsbygdens utveckling är avgörande för hela Sveriges Framgång”.

Att under sådana omständigheter skicka nödsignaler till regeringen för att på nytt öka de regionala skillnaderna i tillväxt och välfärdsproduktion borde vara politiskt omöjligt även för en centerpartist som råkat hamna i Stockholmsregionens hetluft.

Det kanske i värsta fall föder ett modernt ”Engelbrektsuppror”?