Är det rimligt för unga att engagera sig i allt?

Jag växte upp i en pittoresk liten by utanför en liten tätort i Dalarna. Tonåren innebar vissa frågeställningar, exempelvis om man avsåg att stanna kvar i tätorten eller flytta vidare.

Jag funderade också över om jag var homosexuell eller inte – det kändes allt för sorgligt att man en vacker dag skulle inse att man inte vågat, så en dag på Arvikafestivalen tillät mig att utforska dessa tankar till fullo.

Resultatet? Jag var straight och beslutade mig för att stanna i byn.

När det kom till att välja gymnasieutbildning var alternativen få, eftersom jag skulle stanna på orten blev det automatiskt elprogrammet.I efterhand kan man väl säga att det inte blev särskilt många rätt – jag jobbar med samtal på en skola och jag blev inte kvar på orten. Och även om jag är lyckligt gift med en kvinna tänker jag mig nog att sexuella preferenser kan röra på sig – det behöver inte vara särskilt statiskt.

I dag står unga inför långt fler komplexa val. Inte bara ska de navigera mellan ett femtiotal könstillhörigheter, de måste också bestämma vilka pronomen de föredrar, och om man inte vill göra det, är det också ett politiskt ställningstagande. Dessutom förväntas unga ta ställning till allt som händer globalt, och trots att det är fullständigt orimligt att de antas kunna göra informerade val på alla områden så måste de göra det ändå. Att svara “jag vet inte” är sällan ett accepterat alternativ.

Unga människor idag möter en mängd ångestframkallande dilemman, och åsiktskorridorerna krymper.Det är dessutom väldigt stora frågor, många av vilka är svåra att påverka. Att försöka påverka situationen i Palestina som ung student i Sverige är, milt uttryckt, en utmaning – och om man är mer cynisk kan man säga att det är omöjligt.

Visst bör människor engagera sig där deras intressen och hjärta leder dem, men det är orimligt att engagera sig i allt. Kanske är det dags att normalisera ett gammalt hederligt ”jag vet inte”.

Att ständigt bära på ångest för världens alla tragedier är svårt att se nyttan med. Inga barn i krigsdrabbade områden får tillbaka sina liv bara för att vi mår dåligt här i Sverige.