Markytan flyter och dikena bräddar

Vi lever i mörka tider nu. Inte bara för att övergången till vintertid gör att det är svart som natten när de flesta slutar jobbet. Inte bara för att vi verkar ha hamnat i syndafloden igen.
Ett konstant regnande, antingen strilar det eller så vräker det ner. Vi knåpade ihop nästan 70 mm på två dagar. Markytan flyter, dikena bräddar och vägarna är översvämmade. Plötsligt uppstår små vattenfall här och där. Och molnen är så täta så man knappt ser skillnad på dag och natt. Vilket mörker.
Inte undra på att det nästan kändes overkligt i söndags morse när jag kom ut till en stilla, solig morgon. Förstår ni? Himlen syntes och solen sken. Jag körde en mil in till stan utan att se en bil. Jag körde en bra bit på E4 norrut innan jag mötte den första. Nu kom de kusliga tankarna. Har det hänt något som jag missat? Är jag den ende överlevande? Apokalyptiska funderingar.

När jag senare körde söderut igen mötte jag en långsamt ringlande lysmask, en karavan med tätt packade bilar och min hjärna ledde mig åter till krig och katastrof. Jag såg människor som packat sina bilar med de ägodelar de lyckats få in, som just lämnat större delen av sitt liv bakom sig.
Det är kanske inte så konstigt att hjärnan spökar när den just fått höra att en israelisk minister tycker att ett fint sätt att lösa Palestinafrågan vore att släppa en atombomb över Gaza. Han fick visserligen avgå för det uttalandet, men resten av regeringen säger ändå nej inte bara till eldupphör, utan också till humanitära pauser för att få in mat och mediciner till civilbefolkningen i Gaza. Istället fortsätter militären att bomba ambulanser och flyktingläger.
Vad ska man tro om framtiden när en pojke tittar in i en kamera och berättar att han burit bort kroppar, kroppar som saknade huvud – innan hans ansikte förvrids i tårar och smärta och han vänder sig bort från kameran. Bort från oss, som bara tittar på.
Kort därefter dyker en AI-version av Jimmie Åkesson upp i samma TV. På taskigt hopsnickrad arabiska vänder han sig till arabisktalande svenskar och talar om att vi inte vill ha dem här. Ja, de som sköter/anpassar sig kan förstås få stanna. (vem ska annars städa vår skit?). Filmen ska lanseras utomlands, så att folk förstår att det inte är någon idé att komma hit, förklarar partiets kommunikationsansvarige.
Tanken att världen kan översvämmas av AI-producerade Jimmisar som talar märkliga varianter av främmande språk å Sveriges vägnar – den är mörk.
Och blir framtiden verkligen ljusare med lagar som tillåter staten att arrestera folk utan någon brottsmisstanke. Att straffa människor för att de är släkt med någon misshaglig. Och så vidare. Och så vidare.
Och blir vardagen bättre för våra gamla bättre när personal som kommer från länder utanför EU måste tjäna mer pengar än sina svenska kollegor för att få sina arbetstillstånd förnyade.
Vi har tagit demokratin för given. Men hur snabbt kan det gå att göra den till en hundraårig parentes? Det är mörkt nu.