Jag tillhör dem som är helt övertygade om att vi måste höja skatterna för att lösa de växande problemen inom välfärdssektorn. I annat fall blir äldre generationer samt barn och ungdomar stora förlorare i sina fortsatta liv – för att inte nämna allt som miljön och vårt enda klot behöver!
Sjukvården, skolan och äldreomsorgen har idag de snabbast växande finansiella underskotten. Dessa fakta kan inte trollas bort!Hur vi än höjer våra skatter bör vi göra det så att personer och hushåll med lägst inkomster påverkas ytterst marginellt medan våra 542 miljardärer får dra det tyngsta lasset. Kapitalinkomster beskattas lågt i Sverige där vi har de största finansiella resurserna.
Hur vi ska avväga skatt på arbete, kapitaltillgångar, tjänster, livsmedel och annat är en fråga för svenska folket att vara med och avgöra – både lokalt, regionalt och i Riksdagen.
Jag upplever att de som klagar mest på våra skatter, som för övrigt minskat relativt kraftigt under 2000-talet, är de som har allra mest av olika tillgångar. Pensionärer med låga pensioner står sällan främst i protestleden.
I vintras klagade Swedbanks VD Jens Henriksson över att flera partier föreslagit en extra bankskatt för att bidra till välfärdens finansiering. Det gjorde han strax efter att bankens årsvinst förra året var rekordstor, samtidigt som de fyra storbankernas samlade vinst var 147 miljarder. I år är den summan sannolikt över 200 miljarder.
Jag tror att vi behöver ha ambitiösa samtal och studier av bland annat skatter och deras användning där varje medborgare får insyn i hur våra regioner och kommuner producerar det vi kallar välfärdstjänster. Hur ser sjukvården ut i våra egna regioner och till vad används varje krona? Vad betyder exempelvis drastiska avskedanden av kompetent personal på längre sikt för sjukvården jämfört med en skattehöjning på en eller annan krona?
Trots att vi går mot stora underskott i välfärdens finansiering är det få politiker och partier som klart och tydligt kräver ökade skatter för att förhindra en större katastrof i ett svårt ekonomiskt läge för regioner och kommuner. Om medborgarna får insyn i och större kunskap om läget kan partierna få både mer engagemang och mod. Detta tycks behövas!