Energidebatten har gått i stå

Ibland brukar man säga att den svenska energidebatten följer årstiderna, och inget påstående kan väl vara mer sant just nu. Det är i och för sig logiskt. Under de varma somrarna, när tillgången på billig, förnybar el är god och när hushållens elräkningar ligger på rimliga nivåer, är intresset för ämnet lågt. Så länge vi kan värma upp våra hus och använda våra elektriska apparater fritt så är vi ganska nöjda. Det är först när kylan är på väg in, gärna tillsammans med en del externa omständigheter, som vi börjar bli oroliga.
Och på tal om dessa externa omständigheter som vi allt oftare behöver förhålla oss till, så är de fler än på mycket längre. I Frankrike står flera av landets kärnkraftverk fortfarande stilla, vilket under hösten har lett till att landet för första gången på länge importerat mer el än man exporterat, och att priserna runt om i Europa drivits upp. I Ukraina fortsätter samtidigt Putins krig med oförminskad intensitet, med kraftigt stigande gaspriser som följd.Samtidigt som vi ser en årstidstrend vad gäller energidebatten, så skulle jag ändå vilja påstå att debatten har skiftat en del under årens lopp.
Tiden då alla politiker var ense om att energipolitiken behöver förhålla sig till klimatförändringarna verkar vara förbi. Framtidstro har ersatts med energinationalism, och en övertro på vindkraft har ersatts med en övertro på kärnkraft. Ståndpunkten att det förnybara är något bra för samhället, ja det börjar ifrågasättas, när till och med förslag om att Sverige bör bidra till att bygga nya kolkraftverk runt om i världen uttalas i Sveriges riksdag.
I linje med årstidsmodellen så har höstens energidebatt främst blivit en svekdebatt mellan den nya regeringen och den gamla. Högerpartierna har visserligen inte gjort sig själva någon förtjänst genom att lova dels ett högkostnadsskydd för elen, och dels att detta skulle vara på plats till den första november. Men även om båda dessa löften nu har spruckit vore det nyttigt om politikerna kunde börja tänka lite mer långsiktigt. Istället för att konstant debattera kärnkraft och statliga subventioner borde mer debattutrymme ges åt saker som energieffektivisering, överföringskapacitet och elnätsutbyggnad, samt om energipolitiken faktiskt ligger i linje med miljö- och klimatmålen. Dessutom har regeringen och myndigheterna en hel del att göra när det kommer till att faktiskt bevilja de ansökningar om förnybar energiutbyggnad som idag redan lämnats in. Så när kylan nu än en gång dragit in över vårt avlånga land kan det vara bra att tänka för sig själv, vad handlar egentligen energidebatten om just nu?