Har ni hunnit med julbyket? Vadå ”julbyket”, undrar kanske någon? Nå, här där jag bor, på Åland-sörmlänning och landkrabba som jag är – används många fina gamla svenska ord dagligen i språket. Att byka är bara ett av dem. Andra favoriter är att overall heter halare och att element heter batteri. Och här låser man inte dörren – här ”slår man fast”! Fast det gör man sen ändå inte. Ofta låter man nyckeln sitta kvar i dörren fast den är låst. Det kan ju komma någon som kan behöva gå in.
Det finns ännu en sorts tillit här, som jag kan sakna i Sverige. Nå, tillbaka till Julbyket. Vi bor ju enkelt i vårt lilla hus på landet och gillar att ha det så, men visst har vi tvättmaskin! Men tvättmedel och sköljmedel undviker vi så gott som alltid. Utanför vårt hus står ett stort och vacker kastanjeträd. Där växer vårt tvättmedel som vi använt sen många år tillbaks.
Vi plockar helt enkelt kastanjenötterna och sparar i en tygsäck som hänger på väggen i skafferiet. Sen, när de är torra, tar vi fram några stycken, delar dem på mitten, lägger i en glasburk med lock och häller på vatten nästan ända upp. När de fått stå några dagar är det bara att skaka om burken, så att det börjar löddra och sen häller man alltihop över tvätten i maskinen och kör igång. Sen fyller man bara på nytt vatten i burken och så är den laddad för nästa omgång. Man kan använda samma nötter tills de inte längre löddrar, då häller man bort dem och lägger i nya. Det ända man man missar med detta sätt, är den ”underbara” doften av tvätt- och sköljmedel.
Fast det gör mig inget, för jag tycker dessa ”dofter” är hemska.Jag har faktiskt väldigt svårt att begripa varför folk utsätter sig för sånt. Det är ju som att hälla över sig en burk av kemikalier som är direkt skadliga i längden. För sköljmedel är giftigt. Det innehåller parfym och i denna finns hormonstörande mjukgörare, så kallade ftalater, samma som finns i mjuka plastleksaker gjorda av PVC. Men trots att sköljmedel innehåller dessa giftiga ämnen så behöver de inte ens stå med på innehållsförteckningen. Det räcker nämligen att tillverkaren skriver ”parfym”. (Jag behöver inte ange källa på detta. Jag är född på 60-talet. Sök själva.) Ibland när jag går på stan kan jag få en ”doftchock” av människor jag passerar, eller möter. Och ibland får jag gå ut ur en butik, eller ett café, för att jag blir illamående av lukten. Och då har jag ändå varit rörmokare i många år och stått med avloppsvatten upp till knäna och sett skitkorvarna flyta omkring utan att bli särskilt illamående.
Så jag skulle nog inte säga att jag på något sätt är överkänslig. Jag tror att många är så vana att använda de där eländiga sköljmedlen, att dom helt enkelt inte känner giftmolnet som dom vandrar runt i. Men hur luktar våra egna kläder då? Tja, en blandning av friskluft, vedeldning och människa, skulle jag säga.
Är det så farligt egentligen – att lukta människa? Är det inte det vi är? Nu, kära människa, vill jag bara önska er alla en härlig jul- och nyårstid. Vi ses 2023.
