Oro inför den nya politiska kartan i Sverige

Den politiska kartan har ritats om till något jag känner stor oro inför. De senaste fyra åren i riksdagen har varit snåriga, kantiga, populistiska och har präglats av att rösta mot andras förslag bara för att man kan, istället för att rösta för sin egen politik och behålla principer för att Sverige ska kunna styras på ett vettigt sätt även med minoritetsregeringar.

Idag har vi en populistisk debatt, med förslag som inte är genomförbara utan att förändra rättsstatsprinciperna eller som ger en tvärtemot effekt när det gäller arbetet med klimatförändringarna. Under de senaste åren har olika partier från höger till vänster röstat ner förslag i riksdagen, genomfört misstroendeomröstningar både mot ministrar och statsministern, utan att egentligen ha något eget alternativ till ny regering. Syftet kan jag inte tolka annat än till att demonstrera sin makt och förstöra så mycket som möjligt för de som har regeringsmakten. Detta har bidragit till det debattklimat vi har haft under valrörelsen, där det mer handlat om vad andra gjort för fel istället för vad man själv vill genomföra.

Efter att ha lyssnat på partiledarutfrågningar och debatter under valrörelsen kan jag konstatera att många, men inte alla har haft svårt att svara på kritiska frågor till sina förslag utan mer hamnat i att det är någon annan som skulle ha gjort annorlundaJag är orolig för vart vi är på väg i Sverige. Vilket samhälle är vi på väg att skapa. Idag kan vissa personer uttrycka sig dömande och exkluderande om olika grupper i samhället utan att man längre reagerar. Det är möjligt genom att vi hela tiden har förflyttat vad som är okej att säga om andra. Det har skett utan att man alltid har förstått vart det leder eller att det var meningen att det var hit vi skulle. Vi ser inte längre individer som har möjligheter och styrkor utan grupper som är ett problem. Ett sådant samhälle vill jag inte se mer av.

Vi har uppenbarligen glömt vår historia i både Sverige och Europa. Det som gav oss det samhälle vi hade på 30-talet då det var helt okej för skolbarn att kasta mat eller sten på vissa klasskamrater enbart för att de tillhörde en viss folkgrupp eller bodde på ett visst ställe. Vi genomförde skallmätningar på Sveriges urbefolkning och vi förbjöd föräldrar att lära sina barn sitt modersmål så att de alla till slut skämdes för vilka de var.

Jag hoppas att detta valet är det som får fler i Sverige att vakna upp och se vart vi är på väg.Självklart ser jag också att vi har ett antal samhällsutmaningar som vi behöver lösa, men jag hävdar bestämt att vi löser inte gemensamma problem genom att utmåla olika grupper eller skylla på vad alla andra som orsaken till att de har uppstått. Vi kan enbart lösa det genom samverkan på olika nivåer där vi på riktigt vill förändra och inte förstöra för varandra.

Jag vill se en regering med tydlig majoritet och då är inte några av de så kallade sidorna ett alternativ utan det är en helt annan lösning som behövs.