”Vad är det ni inte förstår?”

Bara en knapp vecka till valet. Media fylls av valdebatter, utspel och opinionsmätningar. För en som är intresserad av samhällsfrågor borde det vara en högtid, men jag känner mig förtvivlad. Överbud och kortsiktighet är det som gäller. Klimat- och miljöfrågorna är inte på varje politikers läppar. Tvärtom ”lugnar” flera partiledare oss med att medborgarna inte ska behöva förändra sin livsstil. Särskilt inte de rika.
De partier som sänker klimatmålen mest är också de som högljuddast motsätter sig varje form av ökad beskattning av de med största förmögenheterna. Vi vill sänka bensinpriset mest, kompensera höga elpriser bäst. Fläskbitarna flyger omkring. Allt handlar om att komma åt makten. Vad är det de inte förstår, undrar jag?
Eller har jag helt enkelt missförstått betydelsen av ösregnet av nyheter om den värsta glaciäravsmältningen, torkan, översvämningarna, temperaturrekorden, bristen på vatten i Europas största floder…
Då har jag åtminstone gjort det tillsammans med 1944 svenska forskare från universitet och forskningsinstitutioner. I ett upprop eller uppror som någon sa utropar de ”Nog nu, politiker – ta klimatkrisen på allvar”. Forskningen om klimat och biologisk mångfald visar tydligt att de globala kriserna huvudsakligen är kopplade till ohållbar konsumtion är budskapet. Och konsumtionen är extremt ojämlikt fördelad både inom och mellan länder. Den rikaste tiondelen av världens befolkning där Sverige är med står för hälften av utsläppen.
Det svenska forskarnätverket Researchers Desk har kommit fram till att sex av åtta riksdagspartier helt missar att nå upp till Parisavtalets mål att temperaturökningen ska begränsas till 1,5 grad i sina klimatpolitiska mål. Bara Miljöpartiet och till viss del Vänsterpartiet får godkänt.
Normalt sett kommunicerar forskarvärlden lågmält, i vetenskapliga artiklar. Allteftersom läget blivit allvarligare har fler och fler känt att de måste delta i debatten mer högljutt. Nu ryter de: ”Vad är det ni inte förstår?
”En sak jag inte förstår är det här med energipolitiken. Trots vår litenhet producerar vi mest el i Europa, så mycket som vi behöver och mängder kvar att exportera till resten av Europa. Ändå betalar vi skyhöga priser för att vi är en del av den gemensamma elmarknaden. Experter på elmarknaden konstaterar att enda gången priset sjunker är när ledningarna ut i Europa är fulla. Vinnarna är elproducenterna som gör enorma vinster.
Om nu EU-reglerna förbjuder att vi först förser Sverige med el – till det pris det kostar att tillverka – för att sedan exportera resten, då får vi väl jobba för att förändra reglerna. Det gick ju till exempel när det gällde att sänka skatten på bensin och diesel. Eller för all del när EU utformade stödet till naturbetesmarker utifrån hur gräsmarkerna ser ut i Alperna; utan träd och en massa sten.
Det vi alla kan göra omedelbart är i alla fall att snabbt minska konsumtionen av valfläsk.