I år, när vi går och röstar i det kommande valet, är det lite drygt 100 år sedan allmän och lika rösträtt på riktigt infördes i Sverige. Innan dess hade såklart demokrati i olika former funnits, men en demokrati som inte diskriminerar genom samhällsstatus, klass eller kön fick Sverige vänta på ända fram tills 1921. Sedan dess har den svenska demokratin utvecklats och frodats, genom allehanda regeringskriser, finanskriser och världskrig. Idag tar vi nästan vår demokrati för given, och den har för de flesta en lika självklar plats i vårt samhällsbygge som sjukvården eller polisen.
I resten av världen ser situationen ofta lite annorlunda ut. Enligt Economists demokratiindex så lever endast lite drygt 45 procent av världens befolkning i fungerande demokratier. Det ska också sägas att en majoritet av de länder som klassas som demokratier har någon eller några typer av brister. De kan exempelvis utgöras av otillräcklig pressfrihet, att vissa politiska partier eller rörelser är förbjudna, eller lågt deltagande i den politiska processen. Om alla dessa länder räknas bort så är vi nere på så lite som ett 20-tal länder som kan kallas för fullvärdiga demokratier, där Sverige utgör en av dessa.
Mycket av det ovanstående har vi vetat länge. Det är ingen nyhet att det finns en hel del odemokratiska och auktoritära länder runt om i världen. Att det finns galna diktatorer och extrema ideologier som baserar sin existens på att motverka demokratin i sina länder är inte heller något nytt.
Det som är nytt för de senaste åren är att demokratin på flera håll verkar vara på tillbakagång, och att andelen människor som lever i fria, liberala demokratier nu minskar. Från ökad populism i Sydamerika till fler kupper och militärstyren i Afrika verkar ingen kontinent vara undantagen trenden. Bland de större länderna kan nämnas Kinas framtågande som en ny maktspelare och Ryssland med sitt anfallskrig i Ukraina och fängslande av oppositionella.
Inte heller inom EU är vi skonade från antidemokratiska krafter, där bland annat Ungerns och Polens styrande tagit sina länder i en allt mer auktoritär riktning. Bland annat genom att attackera den fria pressen och genom att underminera ländernas domstolsväsen.
När vi går och röstar den 11:e september så hoppas jag, med detta som bakgrund, att vi alla skänker en tanke åt demokratin. Vårt land är inte perfekt och har sina problem, men friheten att få rösta i fria och allmänna val är inte något som alla har, och något som vi i Sverige inte alltid har haft. Och den friheten, den tycker jag är värd att värna.