Om en kvinna får omdömet ”en riktig skata” är det knappast att betrakta som en komplimang. Snarare framträder bilden av en vassnäst person, kanske i huckle. I själva verket är ju skatan osannolikt vacker; skinande vitt skarpt kontrasterande mot det metalliskt glänsande svarta och den långa grönskimrande stjärten. Hade den inte varit så vanlig och lätt att få syn på eftersom den gärna håller till i närheten av oss människor hade den förmodligen haft högre status. Inte för inte är den ju släkt med de berömda paradisfåglarna som också tillhör kråkfamiljen.
Hur som helst är det aldrig tråkigt att umgås med skator. Man kan bli galen på dem. Prova att hänga ut en påse med plaståtervinning som börjat osa lite illa – bara en liten stund i väntan på transport. Nog är skatorna där och kollar läget. Och dekorerar tomten. De kan jävlas med det mesta. Katter till exempel. En katt som vågat titta mot ett skatbo ångrar det förmodligen resten av livet efter att ha blivit utskrattad och förföljd av ett gäng kaxiga skator.
Jag minns en omskakande episod. Jag stod och diskade och tittade samtidigt på fåglarna vid matningen. En liten mus kilade omkring bland fröresterna som ramlat ner, otroligt söt med sina svarta pepparkornsögon. Plötsligt slog en bomb ner. Tre snabba hugg och sedan flög skatan iväg med den döda musen. Jag stod kvar som ett stumt vittne.
Skator äter sopor, frön, frukt eller möss. För ett antal år sedan gjordes en studie för att ta reda på vilka de största hoten mot ägg och ungar i fågelbon var. Det finns många kandidater. En kamera som var uppsatt i ett lövsångarbo visade en huggorm som tittade in i hålet och smaskade i sig alla äggen. Hackspettar kan förstora ingångshålen i en fågelholk och göra inbrott. Kråkor är kända rövare, för att inte tala om de vackra nötskrikorna som kan smyga efter ringmärkare i skogen för att sen duka upp till kalas. Men ingen av dessa hamnade överst på rövartoppen. Jodå: skatan!
Det finns också många myter om dem. Ofta har den kopplats ihop det djävulska, under medeltidens häxprocesser sågs skatan ibland rent av som en häxa själv. Den har sagts kunna orsaka sjukdomar, men också bota dem; den som led av bölder kunde kleta lite av varet på en brödbit och slänga till en skata. När den åt upp brödbiten flög den helt enkelt iväg med bölden. Och så är det tjuveriet, att skator stjäl glänsande föremål och tar till sina bon. Rossini skrev operan Den tjuvaktiga skatan. Sanningen är väl att skator är väldigt nyfikna och undersöker allt möjligt och samlar matförråd för svåra tider. Kanske något vi ska låta oss inspireras av nu när det är svåra tider.
Helt ny vetenskap avslöjar också att de är både smarta och hjälpsamma. När forskare satte små sändarryggsäckar på fem australiensiska skator för att studera deras beteende såg de till sin förvåning hur de genast hjälpte varandra med den svåra uppgiften att montera av dem.
Smarta, roliga och hjälpsamma. Kanske behöver vi ägna oss åt mer skatstudier.