Dags att förtjäna titeln humanitär stormakt

Krig har återigen brutit ut på den europeiska kontinenten. Det hänsynslösa ryska anfallet mot Ukraina har brutit den säkerhetsordning vi levt med under lång tid, och den fred vi blivit vana vid. Responsen från Europas stater har varit starkt och enat. Våra länder har slutit upp, gett materiellt stöd, och visat solidaritet med den ukrainska befolkningen.
Efter en dryg vecka av konflikt är det lätt att ha ett internationellt perspektiv när man analyserar konsekvenserna av detta krig, men faktum är ju att alla länder och regioner kommer att påverkas på ett eller annat sätt, och så även vi här i Sverige. På energiområdet har Europas beroende av den ryska gasen gjort oss sårbara vad gäller utbud och priser. Våra hushåll och verksamheter, som redan i höstas var kraftigt utsatta, riskerar nu att stå inför ytterligare kostnader.
Behovet av alternativa leverantörer och en kraftigt utbyggd förnybar energiproduktion inom EU har aldrig varit större. Kriget har också återigen belyst den svenska livsmedelsberedskapen och risken för höjda matpriser, där förutsättningarna för ökad självförsörjning och konkurrenskraft nu äntligen tar större plats i debatten. Men med detta sagt finns det såklart en konsekvens av kriget som är viktigare än allt annat.
Barn, kvinnor och män från alla samhällsklasser och från hela Ukraina tvingas nu på flykt. Det handlar om liv som går i spillror. Barn som skiljs från sina klasskamrater och inte kan gå kvar i skolan. Familjer som splittras och bostadsområden som blir beskjutna. Män som slåss för sina hem och för sitt lands demokratiska överlevnad. I denna situation så måste de som flyr välkomnas, och rätten till asyl ska fortsatt vara okränkbar.
Sverige och resten av EU måste ta sitt ansvar och välkomna de som flyr detta fruktansvärda krig. Vi har redan sett prov på enorm solidaritet och medmänsklighet till de som flyr till angränsande länder, och denna solidaritet måste även gälla Sverige. Vi i Sverige har ju länge kallat oss själva för en humanitär stormakt. Nu är det dags att visa att vi även i fortsättningen förtjänar den titeln.