Det är dags att se åldern som en tillgång

100 år av demokrati. Det är temat för riksdagens landsomfattande turné för att uppmärksamma att det var 100 år sedan kvinnorna klev in i riksdagens kamrar. Tanken var då, som nu, att det inte gick att utestänga halva befolkningen från inflytande.
Visst finns det anledning att fira och också att vårda vår demokrati. Det farligaste av allt är att ta den för given och inte försvara den från varje hot som betyder inskränkningar i praktiken. I demokrati ingår att väljaren ska representeras av personer som är valda med förtroende. De ska också vara ungefär som du och jag, alltså ha olika erfarenheter med sig som komplement till ideologin och de praktiska, politiska färdigheterna.
Men är det så i verkligheten?
Av riksdagens 349 ledamöter, är en ledamot i åldersgruppen 18 till 23 år och 16 ledamöter är pensionärer, mellan 66 och 89 år. Barbro Westerholm, Liberalerna, är äldst med sina 88 år och Axel Hallberg från Miljöpartiet är yngst med sina 22 år, enligt riksdagens Öppna data.
Centerpartiets yngsta är två 27-åringar Jonny Cato och Magnus Ek och den äldsta är Kerstin Lundgren 66 år. De allra flesta riksdagsledamöterna är ”mitt i livet”, alltså mellan 30 och 64 år. Är det bra? Nej, självklart inte!
Det vore önskvärt med en bredare sammansättning för att få med fler erfarenheter om hur samhället ska se ut för att människor i alla åldrar ska trivas och må bra.I ett samhälle med gemenskap, där alla behövs, det måste också bygga på att alla människors erfarenheter är lika viktiga att ha med i besluten. Ensidighet kan bli direkt skadlig, mångfald är bättre. För det blir lika fel, om riksdagen skulle bestå av endast äldre eller enbart av unga som nyss har tagit körkort.
I den bästa av världar fattas alltså besluten av en blandning av människor med olika bakgrund och åldrar. Partierna har naturligtvis ett ansvar för att ta fram listor med alla dessa tillgångar i form av kandidater. Men du och jag har också ett ansvar att engagera oss i samhället och vara beredd att försvara demokratin i praktisk handling som väljare, partimedlem och som vald, beredd att axla ett förtroende i en nämnd, styrelse, fullmäktige eller i landets riksdag.Vi behövs allesammans. Med olika erfarenheter blir besluten bättre. Yngre och äldre måste ses som den resurs de är. Åldern är en tillgång.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil