Debatten om skogen är ännu lika infekterad

Skogsbruk är komplicerat. Att förvalta skogsmark väl kräver tid, kunskap och hårt arbete. Med detta sagt kan det inte ha undgått många att skogsdebatten under förra månaden återigen har blossat upp. Det är en hätsk ton som förs. Experter på båda sidor vidhåller att deras lösningar är de rätta, och för den vanliga lyssnaren, läsaren och tittaren så är det säkert väldigt svårt att ens bilda sig en överblick av problemen.
Sverige har som mål att våran skog både ska användas i produktion, alltså för träprodukter som gör nytta i den gröna omställningen, och i miljö och naturhänseenden, för att bevara ekosystem och vårt fantastiska djur- och växtliv. Det är ett ambitiöst mål, men vi behöver båda delarna om vi ska kunna klara klimatomställningen och skydda miljön i våra skogar.
Det skapar dock naturligtvis konflikt, där skogsägare framhåller klimatomställningen medans miljörörelsen framhåller miljöskyddandet, en konflikt vars parter ändå teoretiskt sett borde kunna komma fram till en gemensam lösning på.
Ett perspektiv som också glöms bort i debatten är att det är skillnad på skogsägare och skogsägare. En mycket stor del av skogsmarken i Sverige är småskaliga familjeskogsbruk. Släkter som har förvaltat sin skog med hållbarhet, långsiktighet och variation i generationer. Dessa ägare bör man för det första inte kategorisera ihop med de större skogsbolagen, och deras miljövård har under lång tid motarbetats genom regler som missgynnar frivilliga miljöförbättringar.
Tack och lov så ligger det förhoppningsvis snart förslag i riksdagen om att ändra detta. Men mitt uppe i den hätska debatten och alla förslag som ligger på bordet så känner jag ändå att något saknas. Det saknas fortfarande incitament för att låta skogarna växa till högre åldrar. Det saknas fortfarande incitament för att öka variationen i våra skogar, och få en mer biologiskt rik marknivå under trädkronorna. Hur detta ska förbättras är svårt att svara på.
Vi måste självklart värna våra skogsägare och se till att onödig statlig styrning begränsas. Vi behöver självklart trä i klimatomställningen. Men vi måste också inse att vi inte bara kan prata om klimatmålen när det kommer till skogen. Vi måste också kunna ha en debatt om miljön och den biologiska mångfalden utan att såväl skogsägare som miljörörelsen känner sig trängda och besvikna.
För mig och alla unga som i framtiden vill kunna åtnjuta skogarnas fantastiska miljöer, så behöver vi se, lyssna och ta in alla perspektiv i frågan. För att skapa en skogspolitik där frivilligheten och äganderätten även i framtiden ska kunna utgöra grundprinciperna.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil