Ekosystemet kollapsar i vårt eget närområde

Genom nyhetsflöden och rapporter blir vi i dag konstant påminda om de miljöproblem som vår värld står inför. Vi läser om hur internationella forskare gång på gång varnar för klimatförändringarna, vi ser hur utsläpp från industrier och odlingar i fjärran länder förorenar luft, mark och vatten, och vi lyssnar när vi får höra att det behövs globala lösningar på dessa uttryckligen globala problem. Detta är självklart inte fel i sig, men därför är det lätt att glömma bort att en av dessa katastrofer håller på att utspela sig här i vårt sörmländska närområde, närmare bestämt i Östersjön.
Östersjön mår inte särskilt bra idag.
Övergödning, överfiske och utsläpp av farliga ämnen har under många år lett till att havet präglats av stora miljöproblem. Onaturligt stora utsläpp av kväve, fosfor och andra näringsämnen har under lång tid gjort att syret på havsbotten förbrukats och skapat zoner där fiskar och andra organismer inte längre kan överleva.
Samtidigt så har vi fiskat Östersjön på industriell skala alldeles för hårt och för länge. Industriell bottentrålning och liknande metoder har resulterat i att EU-kommissionen under 2019 blev tvungna att tillämpa ett nödstopp för fiske på torsken, en av de värst drabbade arterna, i delar av Östersjön. Självklart finns det många andra faktorer som också spelat en stor roll när det kommer till försämringen av havsmiljön i Östersjön. Det är dock viktigt att komma ihåg att kombinationen av syrefria havsbottnar, ett överfiske som ändrat arternas biologiska levnadsmönster, samt nedskräpning från angränsande länder gjort att vårt östra hav kanske snart inte klarar av att återhämta sig, om inte drastiska förändringar sker.
Även vi i Sörmland känner och kommer känna av effekterna av denna utveckling. Dels så kör de större trålarna fortfarande väldigt nära kusten, tack vare undantag ibland till och med innanför trålgränsen. Det är de industriella båtarna från andra län och länder som tar upp den absoluta majoriteten av bl.a. strömming och skarpsill utanför vår kust. Och dels så även om fenomenet med syrefria bottnar främst sker ute på djupare vatten, så bör vi vara beredda på att se liknande effekter i framtiden även närmare våra lokala kuster.
När man sedan lägger till det faktum att majoriteten av den industriella fångsten går till foderindustrin och inte till direkt konsumtion, då tycker jag att vi bör fråga oss själva, är denna situation hållbar?