Ludmila Tsvetkova säger att achaltekeer är underbara hästar. Hon beskriver dem som lojala och intelligenta, som hennes Yazalar. Foto: Karina Frölund
Pälsen skimrar som guld.

”Min barndomsdröm att ha en egen achaltekeer”

Det luktar gott om det ryska fullblodet Yazalar. Han är nyschamponerad och pälsen glänser som guld i solen. Han är av den mytomspunna rasen achaltekeer eller akhal-teké. – Det var min barndomsdröm att ha en achaltekeer, säger Ludmila Tsvetkova i Katrineholm.

När hon växte upp hade mormor och morfar på landet i Vitryssland många djur. De bodde i ett torp i skogen med arbetshästar som jobbade på gården. Inte alls några smäckra fullblod. Men på väggen satt en bild på en isabellfärgad achaltekeer utsmyckad för uppvisning.

– Jag blev förälskad i rasen genom den bilden. Jag tittade ofta på den. Men jag såg aldrig några achaltekeer när jag bodde i Vitryssland, säger Ludmila.

Hon red på ridskola och morfars arbetshästar, men några fullblod träffade hon inte.

Ludmila utbildade sig till läkare. Hon flyttade till Belgien för 20 år sedan. Där jobbade hon som sjuksköterska, men drömmen om en egen achaltekeer växte. Och för att klara av att ha en häst var hon tvungen att få högre lön.

– För att kunna jobba som läkare i Belgien var jag tvungen att komplettera min utbildning och ta examen. Samma dag jag fick min läkarexamen köpte jag min första häst.

Det var naturligtvis en achaltekeer. En fölunge i södra Ryssland som exporterades till Belgien.

– Hon var underbar. Tyvärr hade jag inget sällskap åt henne i början, så jag fick leka med henne själv. Hon blev som en hund, som kunde apportera och spela fotboll. Och hon blev väldigt mycket en enmanshäst.

Just den sortens intregritet och lojalitet är egenskaper som finns omskrivna om achaltekeern.

– Det ledde till att andra hade svårt att handskas med henne om inte jag var med. Det var min första häst och det var mitt fel. På mina andra hästar har jag haft medryttare och då har det inte varit några problem.

När stoet växte upp födde Ludmila upp fler achaltekeer. Åttaåriga Yazalar är hennes fjärde achaltekeer. Hon flyttade från Belgien till Sverige i februari förra året och han följde med.

– Jag behöll honom som hingst, men kastrerade honom kemiskt. Det är ganska vanligt i Belgien, men inte i Sverige. Här anses det mer problematiskt att ha en hingst.

Hon säger att han var lätthanterlig och trevlig, men det är svårt att ha en hingst i Sverige om man inte håller på med avel. Därför har hon kastrerat honom.

– Jag var rädd för komplikationer, men det gick bra. Och han är sig lik, samma häst nu som innan kastreringen.

Rasen, som ursprungligen kommer från Turkmenistan, anses vara världens äldsta fullblod. Achaltekeern beskrivs som slank och smidig, snabb och uthållig. Hästvärldens motsvarighet till greyhound.

Hästarna klarar ökenhetta och kan leva på smulor.

Det mest kända uthållighetsrekordet sattes under en ritt på 415 mil mellan Ashkhabad och Moskva. 96 mil av vägen gick genom ökentrakter vilket innebar väldigt lite vatten och foder i extrem hetta. Distansritten genomfördes 1935.

– Det är också en intelligent häst. Den kan göra allt du vill. Jag har också haft araber och spanska pre, men achaltekeern är smartast.

Yazalar tuggar i sig gräs och luktar lite förtjust på Ludmila. När solen landar på honom lyser pälsen med en metallisk glans.

– Det en perfekt häst för den med tid och empati. Om jag visar att jag är här för honom, då får jag igen det.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

”Historia på riktigt” till skolan

Arkiv Sörmland vill ge skolor möjlighet att ta del av riktigt arkivmaterial. Eleverna ska därför få läsa om stora skeenden genom lokala primärkällor.

Starkt lokalt stöd till Barvagårdens avlopp

Om Barvagården inte byter ut sin avloppsanläggning hotar kommunen att stänga den. Nu sluter bygden upp och stöttar med pengar.

Smakverkstad på ”Äpplets dag”

Är det ett Åkerö, Ingrid marie eller en astrakan som växer i trädgården? På söndag öppnar föreningen Sörmlandsäpplen grindarna till Julita gård och arrangerar det traditionella "Äpplets dag". Då kan man få svar på sina äppelfrågor.
Fotbollsledare Urban "Abba" Pettersson, Claes Holmqvist och Ari Heikki i Värmbols FC vill se lokalt fotbollsgymnasium i Katrineholm.
" Abba" är övertygad om att fotboll kan ge mer harmoniska elever i skolan och bidra till smidigare integration.
Elever på Viggestorpsskolan i Finspång är piloter för skolbollen.se.

”Satsa på fotbollsgymnasium”

Tränare och ledare i fotboll anser att Katrineholms kommun bör satsa på en lokal fotbollsprofil på gymnasiet och dessutom ge grundskolans elever större möjligheter att spela fotboll.

Fotbollsledare Urban ”Abba” Pettersson i Värmbols FC tror på sportens möjligheter.

– Fotboll är en internationellt gångbar sport med gemensamma regler. Barn och ungdomar mår bra av att röra på sig och i ett lag måste man samarbeta.

Han hoppas att skolorna i Katrineholm ska anmäla sig till skolbollen.se, ett projekt som ska öka den fysiska aktiviteten hos barn i skolan. Skolbollen.se delar ut ett startkit med västar, koner, bollar och små mål.

– Fysisk aktivitet dämpar rastlösheten och ger skjuts åt elever som i andra sammanhang inte har lätt att hävda sig. Många skulle må bättre av det, säger han.

Skolbollen.se ger förslag på hur de kan använda raster, färdiga temadagar, lektioner och eftermiddagsaktiviteter.

På egen hand, eller i samarbete med fotbollsföreningar.

– Fotboll bidrar också till snabbare integration, säger ”Abba”.

Ungdomstränare Ari Heikki i Värmbol är också idrottslärare på Viggestorpsskolan i Finspång. Skolans årskurser förskola till årskurs tre har varit piloter för skolbollen under ett år och han ser bara fördelar med projektet.

– Det har gått jättebra. Dels blir eleverna mer aktiva under rasterna och lugnare på lektionerna. Dels följer det med många bra övningar och förslag som kan användas i andra sporter och i andra ämnen, säger han.

Skolbollen är ett sätt att få fler barn och ungdomar att röra sig mer. En studie från Centrum för idrottsforskning från 2017 visade att endast 44 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna nådde upp till den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet, vilket är sammanlagt 60 min per dag.

– Det viktigaste är att barnen rör sig. Det handlar inte om hur bra de är på att spela fotboll, utan det ska vara glädje över att röra sig och möjligheten att samarbeta, säger Ari Heikki som också är fotbollsutvecklare i Östergötland.

Urban ”Abba” Pettersson anser att både högstadiet och gymnasiet ska satsa på en lokal fotbollsinriktning.

”Abba” höll igång fotbollsträningen hela sommaren i Katrineholm eftersom många barn och ungdomar behöver den gemenskap som fotbollen ger.

– Många blir oroliga när det inte finns möjlighet att träna. Fotbollen betyder väldigt mycket för dem som har det jobbigt på andra områden.

Ari Heikki håller med om att Katrineholm borde ha fotbollsprofil både i högstadiet och gymnasiet som följer Svenska Fotbollförbundets studieplan.

– Det kan motivera en del elever, det skulle vara ett enkelt sätt att få bättre kvalitet på fotbollsträningarna och det skulle kunna hålla ungdomar kvar i sporten och i Katrineholm. Då behöver de inte söka sig till andra ställen där det finns fotboll på gymnasienivå, säger han.

Fnitter och förväntningar på bilbingon på Edströmsvallen

– Nummer 37... trea ... sjua, läser bingoutropare Eva Andersson från det digitala bingosystem som står i domartornet på Edströmsvallen. Det är nästan fullt av bilar nedanför som parkerat för att spela bilbingo i Hälleforsnäs.