Det har varit mycket i politiken de senaste veckorna. Länge låg hotet om nyval som ett mörkt moln över landet. Tongångarna har varit höga, tonfallet oerhört uppskruvat och hårt.
Det är oroande hur ord och meningar som var helt otänkbara för bara några år sedan idag uttalas i öppen dager, i tidningar, tv, sociala medier. Hämningarna har släppt totalt. En oerhörd förflyttning.Vi hör partiledaren för M uttala att det är ett problem med invandringen i vårt land. Samtidigt ser vi att invandringen avtagit till att 2020 vara på den lägsta nivån sedan 2005. I sin rädsla att förlora ännu fler väljare till Sd förflyttar man sina positioner och låter plötsligt exakt som dem.
Det obehagliga och skrämmande i detta är sättet vi fås att förändra synen på varandra.
Är man arbetslös behöver man jobb, är man bostadslös behöver man bostad, är man kriminell ska rättsväsendet omhänderta en, är man sjuk ska man ha vård, är man gammal ska man ha omvårdnad etc. Det som sker nu är inte bara att man pekar på enskilda grupper – det är afghanerna det är fel på, det är muslimerna som är problemet, alla är terrorister, alla vill de oss illa – utan det får än mer stå oemotsagt och får passera utan reaktioner. Känns retoriken igen? Vi har sedan 1945 sagt – det får inte hända igen. Här står vi nu, exakt som då.
Det finns lösningar på vart och ett av de problem vårt samhälle står inför idag. Det talas dock väldigt lite om just dem. Det handlar om mer resurser till polis och rättsväsendet, det handlar om lägre kostnader för företagare att kunna nyanställa och kunna anställa även de som står längre från arbetsmarknaden, det handlar om att få människor som kan och förmår i arbete/sysselsättning, det handlar om god hushållning med offentliga medel och att hjälp och stöd ges där det behövs.
Det handlar alltså inte om varifrån man kommer utan hur man som individ kan komma till sin rätta och bli en del av samhället. Att vara en del av ett samhälle förutsätter både rättigheter och skyldigheter. Det talas mycket om rättigheterna men sällan om skyldigheterna. (De duckar även svenska medborgare gärna för, inte ens i det avseendet går det att befästas på någon särskild folkgrupp.)
Vi närmar oss ordinarie val 2022, redan nu ser vi varthän det kommer barka. Hatet och personpåhoppen är oacceptabla idag, men de spås bli än värre. Det är nu man måste stanna upp och tänka efter. Vad är det för samhälle vi ska ha, är det rimligt att bara få en bild av katastrof och domedag eller vill vi se konkreta lösningar på att göra ett bra samhälle bättre?
Det krävs en by att fostra ett barn. Det var inte bättre förr. Var källkritisk, konsekvenstänk både en och sju gånger och låt dig inte duperas att tro att det finns enkla snabba lösningar på de problem vi har i vårt land. Vore det enkelt hade det redan skett.
