Harry och Mahlin Thunström kämpar på med att hässja hö medan Johan Eriksson och de två rejäla ardennerhästarna Aramis och Balder bjöd på skjuts. Foto: Bengt Håkanson
Foto: Bengt Håkanson
Eva Cederqvist med barnbarnen Rune och Rita passar på att vila. Foto: Bengt Håkanson

Långsamt svettigt hässjande vid Sörmlands museigård Långmaren

Det var perfekt sommarväder för att hässja hö under Långmarendagen i söndags. Museigården bjöd besökarna på praktisk historia.

Det var hästskjuts, fikaförsäljning, musikunderhållning och guidade visningar av gård och mark. Syltning, saftning och självhushållning med Drottning Christina.

– Dels vill vi visa upp Långmaren och dels vill vi visa arbetet på en gård förr i tiden, säger guiden Moa Pettersson.

Hon slet inte med höhässjandet utan guidade i stället. Långmaren ligger en halvmil från Nynäs mot Vagnhärad. Gården som tillhör Region Sörmland innehåller ovanligt välbevarad allmogehistoria.

– Det är roligt att visa upp både hus och mark. Det är också ett åtagande som följer med gården, säger hon.

Boningshusets interiör är återställd till det skick den hade under 1940-talet. Gårdens sista arrendator Ivar Karlsson, hans far Johan och farfar Karl Johan har brukat jorden på ett ålderdomligt sätt mellan åren 1885 – 1967. Ivar var en av de sista i landet som använde oxar för allt dragarbete och åkrarna har aldrig konstgödslats. Traktor har aldrig använts.

Då plastades inte gräset in i vita balar utan torkade i ställningar som kallas hässjor. Sörmlandsbygdens fotograf Bengt Håkanson hjälpte till med det populära hässjandet.

– Det är hårt arbete. Att kasta upp en liten tuss är ju inte särskilt jobbigt, men en hel dag är slitsamt, säger han.

I dag är det torparvandring i fem kilometer mellan Nynäs slott och museigården Långmaren tillsammans med en tidsenligt klädd guide.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil