Cykeln – en frihetsmaskin

Cykelförsäljningen i Sverige slår nya rekord kan man läsa. Denna uppfinning som sett ungefär likadan ut sedan slutet av 1800-talet. Med två lika stora luftfyllda däck och kedjedrivning kallades då för ”säkerhetscykeln”, såklart ett stort utvecklingssteg jämfört med höghjulingarna som då var i ropet. Nu tar cyklingen eller ska vi säga det individuella resandet ett nytt innovationskliv. Det är inte så att cykeln alltid ser ut som ”säkerhetscykeln” eller velocipeden som det fordom kallades.
Nu ser vi Segways, elscootrar, elcyklar och mopeder i klass 2 med förbränningsmotor eller elmotor. Alla exempel på den snabba utveckling av olika fordon som förenklar kortare resor. I Sverige har cykling blivit ett eget trafikslag i samhällsplaneringen det borde innebära mycket mer än det vi ser idag i form av förenklade regler, bättre skyltning, fler cykelvägar men också förtydliganden vad det gäller krav på såväl fordon som trafikkunskap hos föraren.
Uppe på det så tillkommer smarta delningslösningar som förändrar hur vi ser på ägandet av transportmedel. Ett annat intressant område som växer snabbt är tre- eller fyrhjuliga cyklar med eller utan elassistans som används för såväl gods som persontransport.Att cykling är bra för såväl den egna hälsan, har låg klimatpåverkan och i många fall är effektivare än andra färdmedel det kan vi alla förstå.Region Sörmland har nyligen anslutit sig till nätverket Svenska Cykelstäder som med ett 30 punktsprogram lyfter många viktiga cykelfrågor. Som regionens politiska representant ser jag fler punkter som behöver komma in i programmet när det gäller förutsättningarna för var och hur transportfordon ska finnas i trafiken. I tätorterna behöver det göras prioritering av gatuutrymmet så att det blir tydligt var jag ska gå, var jag ska cykla men också utrymme för kollektivtrafik, biltrafik och nyttotrafik. Ett viktigt inslag i den kommunala översiktsplaneringen som inte får tappas bort.
Själv är jag inte helt säker på att gångfartsområden med alla trafikslag är den bästa lösningen. Vare sig bilar eller för den delen cyklar håller den tänkta hastighetsbegränsningen. Det kan till och med vara så att det inte är känt vad som gäller. Maximalt 7 km/h ska man förstå av den blå skylten med symboler.
Men hur ska vi ha det med reglerna och prioriteringarna? Ett område som jag fördjupat mig i är kommunernas skolresereglementen. Detta med anledning av att många skolor vittnar om att det är stor trängsel med bilar framförallt på morgnarna. De flesta kommunerna ställer krav på att eleverna på egen hand ska ta sig till skolan om man bor inom ett visst avstånd från skolan. 4 kilometer för en 10-åring kan låta rimligt om det är en säker väg att åka cykel på. Så är det inte för alla. Det leder till att föräldrar skjutsar och trängsel uppstår vid skolan. Fåtalet kommuner medger undantag och erbjuder skolskjuts om skolvägen är uppenbart trafikfarlig.
Så här i sommartider blir cykeln, utflyktsmaskinen. Där våra ringlande Sörmländska grusvägar inbjuder till sköna sommarupplevelser.