Cykeln – en frihetsmaskin

Cykelförsäljningen i Sverige slår nya rekord kan man läsa. Denna uppfinning som sett ungefär likadan ut sedan slutet av 1800-talet. Med två lika stora luftfyllda däck och kedjedrivning kallades då för ”säkerhetscykeln”, såklart ett stort utvecklingssteg jämfört med höghjulingarna som då var i ropet. Nu tar cyklingen eller ska vi säga det individuella resandet ett nytt innovationskliv. Det är inte så att cykeln alltid ser ut som ”säkerhetscykeln” eller velocipeden som det fordom kallades.
Nu ser vi Segways, elscootrar, elcyklar och mopeder i klass 2 med förbränningsmotor eller elmotor. Alla exempel på den snabba utveckling av olika fordon som förenklar kortare resor. I Sverige har cykling blivit ett eget trafikslag i samhällsplaneringen det borde innebära mycket mer än det vi ser idag i form av förenklade regler, bättre skyltning, fler cykelvägar men också förtydliganden vad det gäller krav på såväl fordon som trafikkunskap hos föraren.
Uppe på det så tillkommer smarta delningslösningar som förändrar hur vi ser på ägandet av transportmedel. Ett annat intressant område som växer snabbt är tre- eller fyrhjuliga cyklar med eller utan elassistans som används för såväl gods som persontransport.Att cykling är bra för såväl den egna hälsan, har låg klimatpåverkan och i många fall är effektivare än andra färdmedel det kan vi alla förstå.Region Sörmland har nyligen anslutit sig till nätverket Svenska Cykelstäder som med ett 30 punktsprogram lyfter många viktiga cykelfrågor. Som regionens politiska representant ser jag fler punkter som behöver komma in i programmet när det gäller förutsättningarna för var och hur transportfordon ska finnas i trafiken. I tätorterna behöver det göras prioritering av gatuutrymmet så att det blir tydligt var jag ska gå, var jag ska cykla men också utrymme för kollektivtrafik, biltrafik och nyttotrafik. Ett viktigt inslag i den kommunala översiktsplaneringen som inte får tappas bort.
Själv är jag inte helt säker på att gångfartsområden med alla trafikslag är den bästa lösningen. Vare sig bilar eller för den delen cyklar håller den tänkta hastighetsbegränsningen. Det kan till och med vara så att det inte är känt vad som gäller. Maximalt 7 km/h ska man förstå av den blå skylten med symboler.
Men hur ska vi ha det med reglerna och prioriteringarna? Ett område som jag fördjupat mig i är kommunernas skolresereglementen. Detta med anledning av att många skolor vittnar om att det är stor trängsel med bilar framförallt på morgnarna. De flesta kommunerna ställer krav på att eleverna på egen hand ska ta sig till skolan om man bor inom ett visst avstånd från skolan. 4 kilometer för en 10-åring kan låta rimligt om det är en säker väg att åka cykel på. Så är det inte för alla. Det leder till att föräldrar skjutsar och trängsel uppstår vid skolan. Fåtalet kommuner medger undantag och erbjuder skolskjuts om skolvägen är uppenbart trafikfarlig.
Så här i sommartider blir cykeln, utflyktsmaskinen. Där våra ringlande Sörmländska grusvägar inbjuder till sköna sommarupplevelser.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

”Utanförskap är en farlig fiende för demokrati”

Det kan inte ha undgått någon om den senaste skjutningen av en känd ung rappare. Media har fångat upp storyn dag efter dag, löpsedlarna avlöser varandra. Det jag lite förundras över är den skillnad denna skjutning får i jämförelse med andra med samma bakgrund. Missförstå mig rätt – Jag tycker händelsen är fruktansvärd. Jag sörjer djupt med familjen och vänner som förlorat en viktig person i sina liv. Det personliga privata i denna tragedi är djup sorg och saknad. 
Men.
Tänk om alla skjutningar fick samma uppståndelse och pådrag. Tänk om berättelsen om människan bakom fick komma fram och berättas lika grundligt varje gång. Då tror jag att vi skulle kunna se de mönster som finns där, som ligger bortom ursprung och kultur, och vi kunde fokusera på de mekanismer som föder kriminaliteten, utanförskapen och den miljö som möjliggör att dessa uppgörelser förekommer i vårt samhälle.
Om vi skalar bort enskilda gruppetiketter och fokuserar på kriminella individer, där alla står lika inför lagen, och utifrån det finslipar i systemet på alla nivåer.
Det höjs röster för mer poliser, hårdare straff och stärkt vittnesskydd. Bra och behövligt. Likaså sluta upp med straffrabatter och se till att skydda övriga i samhället snarare än förövarna. Där är vi nog alla överens.  Däremot måste vi också titta på de mjukare delarna – som att få ungdomar i sommarjobb/helgjobb, att de får möjlighet att tjäna egna pengar den lagliga vägen, att de i ännu större utsträckning fångas upp i föreningsliv och aktiviteter, att förskola, skola och socialtjänst tidigt kan flagga för behov och ge stöd. Allt det som med enkla ord kallas förebyggande arbete.
I Sverige är vi vana vid och har riggat ett föreningsliv där föräldrar ställer upp och skjutsar, är med vid aktiviteterna, engagerar sig i både stödfunktioner och styrelsearbeten, köper lotter och sponsrar läger, resor, föreningströjor osv. Alla tillsammans. Men allteftersom vårt samhälle utvecklas blir det mer och mer åt det individualiserade hållet. ”Jag jobbar för mitt barn. Du tar ansvar för ditt eller så får hen inte vara med”.
Hur gör vi då med de barn och familjer som inte är uppfödda i föreningslivet, de som inte har de ekonomiska resurserna att bidra eller ens tid pga arbete/sjukdom/okunskap att medverka? Hur visar vi dem vägen, ändrar våra förhållningssätt för att inkludera även dem? Kan de barnen/ungdomarna få vara med och inkluderas även om deras föräldrar inte kan bidra och dra det egna lasset? 
Civilsamhället fyller en oerhört viktig funktion i detta liksom det kommunala arbetet med utbildning, social omsorg, föreningsstöd osv. Vill vi ge vårt samhälle en chans, vill vi minska på de kriminellas arena måste vi se till att minimera deras rekryteringsbas. Utanförskapet är en farlig fiende för vår demokrati oavsett vem som befinner sig i det – när vi ser det spelar som sagt inte hudfärg, religion eller ursprung någon roll utan en spade kallas en spade och en ungdom på glid får det stöd hen behöver oavsett var hen kommer ifrån.
När frågan hamnar hos polisen är det för sent.

Pensionerna måste höjas för vissa grupper

I början av 1990 talet skapades dagens pensionssystem. Den lön du får som anställd eller tar ut som företagare bidrar till den pension du får. Det innebär också att varje generation betalar för sin egen pension och det snillrika i systemet är att det ligger vid sidan om statsbudgeten. Det gör att det inte går att ta av pensionerna vid dåliga tider för att finansiera något annat. Pensionen blir också nära kopplad till att det är uttagen lön och därför prioriteras arbetslinjen.
Jag anser att principen för pensionssystemet är bra och ger en tydlighet eftersom jag redan som 30-åring kan se hur min pension blir om jag fortsätter arbeta deltid eller med den lön jag har idag. Enligt undersökningar så är de flesta pensionärer nöjda med sin pensionsnivå, men det finns de med små marginaler och i debatten framkommer det att vi behöver höja pensionen för dem. Men vilka är de och på vilket sätt kan vi höja just de pensionerna? Det är viktigt att vi landar i det för att veta vilka åtgärder vi ska göra.
Det finns grupper med låga pensioner som enbart har gårdagens ATP system och det finns de som varit egenföretagare hela livet och inte tagit ut lön utan återinvesterat i företaget. Beroende på grupp behöver vi göra olika åtgärder. Det är ju arbetslinjen som är poängen i systemet.Dock finns det två saker som kommer att påverka nivåerna för många blivande pensionärer och som bygger på egna val och inte påverkas av politiken.
1. Att arbeta längre innan man börjar ta ut sin pension. För varje månad till du arbetar, ju mer pengar sätter du in på ”ditt” pensionskonto och de ska också betalas ut färre månader. Medellivslängden har ökat mer än vad man trodde på 1990-talet så att höja pensionsåldern är en viktig åtgärd. 
2. Att få en mer jämställt ansvarstagande för hem och familj under småbarnsåren.
Summa summarum är att pensionssystemet är komplext. Det är hållbart och tar tid att få genomslag för förändringar. Jag tror inte pensionssystemet mår väl av om vi har budgivning i den politiska debatten om att höja alla pensioner med x kronor, eftersom det mest når den som redan har en medelpension. Men pensionssystemet mår väl av om vi kan samlas om vilka gruppers låga pensioner vill vi åtgärda och att vi sedan gör det med rätt åtgärder.
Tips till alla läsare: Gå in på minpension.se och se på din pensionsprognos. Fundera över hur du kan påverka den om du inte är nöjd med det som står där.

Landsbygd och biologisk mångfald går hand i hand

När hösten nu på riktigt gjort sitt intåg och löven så sakteligen börjar falla från träden, så vet man att det snart är dags för djur-och växtlivet att förbereda sig för vintern. Flyttfåglarna beger sig söderut, en del däggdjur äter sig feta för att gå i ide, och en del andra förbereder sig för att stanna kvar ovan jord genom att byta till sin varma vinterpäls. När vi är ute i våra odlingslandskap, skogar och marker är det viktigt att tänka på att vi inte alltid ser hela bilden.
Ibland kan ju vår svenska natur verka idyllisk. Rådjuren som betar på fälten utanför fönstret en dimmig morgon. Brisen och fågelkvittret som jägaren hör sittandes i sitt torn under jaktsäsongen. Eller kanske den överflöd av svamp och bär som den erfarne lyckas hitta vid säsong. Allt detta är resultat av fungerande ekosystem, ekosystem vars djur- och växtliv har tillräckligt stora och välfungerande levnadsområden. Där skogsägare, jägare, bönder och alla andra involverade tillsammans förvaltar vår gemensamma natur.
De senaste decennierna har vi sett att den biologiska mångfalden i landet minskat kraftigt. Det handlar om allt ifrån minskad variation i skogs- och jordbrukslandskapen och igenväxning av våra öppna vallar och gamla åkermarker, till ohållbart fiske och industriell miljöförstöring. Till detta får tillföras en stor dos av de alltid lika omtalade klimatförändringarna. Dessa är bara några av alla fenomen som på olika sätt drabbar och har drabbat våra ekosystem runt om i landet. Men såklart. Detta är ju bara vad jag säger. För att konkretisera detta så kan det vara bra att reflektera lite för sig själv också.
Har du själv sett något exempel på att växt- och djurlivet har det svårt i ditt närområde? Vad händer med humlorna som surrar på våra ängar, när årstidernas början och slut blir allt mer oförutsägbara och temperaturvariationerna ökar från år till år? Eller vad händer med fåglarnas kvitter hemma i skogen bakom gården, när det visar sig att antal rödlistade arter ökat med 21procent på bara fem år? När vi vistas i skog och mark nu under hösten, och då naturens organismer förbereder sig på vinterns kalla grepp, så är det hög tid att vi reflekterar och kommer ihåg att vi har ett ansvar för naturen, och att det är viktigt för kommande generationer att vi förvaltar detta ansvar på rätt sätt. Annars kanske bilden av de lätt surrande humlorna på våra fält snart kommer vara ett minne blott.

600 motioner i alla upptänkliga olika ämnen

Vilken känsla det ändå är att vara ombud på en partistämma. Att det i mitt fall är Centerpartiet är ingen hemlighet. Jag är helt säker på att samma känsla infinner sig oavsett vilket parti man än valt att engagera sig i, där respektive partis nationella möten är platsen där man debatterar och röstar om ståndpunkter i olika politiska frågor.
En känsla av möjlighet att göra skillnad, ett tillfälle att ställa sig upp och framföra sin åsikt och få den bemött, uppskattad eller nedröstad. Den vägledning det blir för partiledningar är dessutom så mycket mer trovärdig när ombud från hela landet röstat fram förslagen. Det är ändå det som är det fantastiska med vår representativa demokrati.
Det är precis det som Centerpartiet den gånga veckan ägnat fyra dagar åt. Dit alla medlemmar haft möjlighet att skriva motioner i alla upptänkliga ämnen, drygt 600 stycken denna gång. Lite som vanligt med cirka 500 ombud men också ovanlig då stämman skedde via 23 olika så kallade ”hubbar” med studioutrustning. Dokumentation och omröstning digitalt via läsplattor.
Men vad diskuterades och hände det något speciellt? Annie Lööf omvaldes som partiordförande, nästan på dagen 10 år sedan hon valdes första gången. Förslag om att stärka primärvården och ambulans till gles- och landsbygder lades när Annie talade till stämman. Tre politiska program har arbetats fram för att förtydliga Centerpartiets hållning. Ett som handlar om demokrati, där förslagen om att stärka grundlagen, öka domstolarnas oberoende och stärkning av medias skydd mot hat och hot som bas.Ett andra med många förslag för en stark grön ekonomi. Där förslagen om sänkta skatter och kostnader för småföretag, sänkta skatter för dem med låga och medelhöga inkomster tillsammans med förslag om att de plaster vi använder ska innehålla mer återvunnet och biobaserat material. Ett tredje som fokuserade på förslag inom vård och omsorg. Med innehåll om hur vi behöver öka kvalité och likvärdighet genom inriktning för hur många anställda som varje chef ska leda. Men också idéer om en stor förändring om synen på medicinsk information så att den går från att vara verksamhetens till individens.
Som det ska vara på en stämma med Centerpartiet frågor som berör förutsättningarna att leva, verka och bo på landsbygden på dagordningen. Öka jakten på säl och skarv, flytta ut gränsen för industriellt fiske, ny jaktlagsutredning, öka jordbrukets konkurrenskraft och bättre villkor för de gröna näringarna beslutades. Hårdare tag mot djurrättsaktivism ett annat.

Det var ett litet axplock av innehållet på en stämma med Centerpartiet. Fyra dagar med knapptryckningar är nu över och de 14 sörmländska ombuden åker hem fyllda av intryck, kunskap och energi för att fortsätta prata politik med er.

Vi måste tänka om när det gäller skolor

Allt fler små skolor läggs ner när kommuner vill spara pengar eller när kraven för att driva skola blir för stora. Fristående initiativ kan vara räddningen för många småskolor när det offentliga lägger ner.Skolverkets generaldirektör menar att en skola, för att kunna leva upp till dagens lagkrav och ha en budget i balans, sannolikt behöver ha runt 500 elever. Verkligheten i Sverige är att hälften av alla skolor har under 200 elever. Det är bara 7 procent av skolorna som är större än 500 elever, medan det är hela 25% som har 100 eller färre elever. Vi har alltså ett regelverk som inte motsvarar verkligheten.
Vi måste tänka om. Urbant och ruralt. Stadsskolor och landsbygdsskolor, små och stora. Våra skolor ska ha hög kvalité men också se den enskilda elevens behov och förutsättningar. Barn och ungas bästa måste tas hänsyn till över hela dagen, inte bara den tid de är i skolan.
Svensk skola ska utmana normer. Men skolans egna normer ifrågasätts sällan. Iden om stora skolor som det bästa har dominerat skoldebatten och regelutvecklingen länge nu. Men sett över hela landets förutsättningar konstaterar jag att det är många kommuner som inte ens kan bedriva skola om normen ska vara 500 elever. Vi måste se skolsverige som den verklighet det är.
En stor andel av landets skolor har åldersblandade klasser. Men på lärarutbildningarna undervisas det inte i den undervisningsformen. Lärarstudenter måste lära att undervisa klasser där flera årskurser blandas. Staten och samhället ställer stora krav på skolorna. Men det måste bli större flexibilitet så att små skolor får rimliga arbetsvillkor. Exempel på insatser där små skolor behöver kunna anpassa verksamheten är till exempel tillgång till elevhälsa och skolbibliotek, att få dela eller köpa in det via andra, liksom i ämnesbehörighet i bla språkundervisning som med regelförändring skulle gå att erbjuda via distans- eller fjärrundervisning.
Skolan är navet i både stora och små samhällen. För att en liten skola ska kunna växa krävs ett större elevunderlag. För att få ökad inflyttning krävs fler bostäder. Vi måste förändra synen på en skolas existens till att handla om mer än bara barnets dag i skolan och se vikten av att skolan måste få finnas nära barnen där de bor. För att göra det möjligt krävs både ny syn på samhällsbygget och större flexibilitet i regelverket så att det anpassas utifrån så som det ser ut i vårt avlånga skolsverige.
När kartan och verkligheten inte stämmer överens är det verkligheten som måste råda. Det är inte rimligt att sträva efter stora skolor överallt. Det rimliga är att ha ett regelverk som faktiskt är applicerbart och kostnadsmässigt möjligt i de skolor som finns.