Orättvisa och orimliga krav

Jag har svår att se att någon skulle tycka annat än att det ärsjälvklart att vatten är en av våra viktigaste resurser och arbetet med att skydda och förbättra sjöar och vattendrag är oerhört viktig. Vattenmyndigheterna har precis haft samråd på sina åtgärdsprogram förförvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer samt delförvaltningsplan mot vattenbrist och torka förprogramperioden 2021-2026.
Vilka dock ter sig helt orimliga.Remisstiden gick ut den sista april och det är många som höjt sina röster mot planerna och programmen, däribland ett 30-tal kommuner samt LRF och andra berörda såsom verksamhetsutövare och markägare som kräver att regeringen ska överpröva förslaget.
De strider mot EUs ramdirektiv för vatten, vattenförvaltningsförordningen och svensk lag. Det strider mot uppdraget att fullt ut utnyttja ramdirektivets möjligheter till undantag och lägre ställda krav. I stället för det har kvalitetskraven som ställs blivit helt orimliga i förhållande till hur andra länder i Europa förhåller sig till EU-direktivet. Krav som kommer, om de antas, innebära ENORMA kostnader för både hela kommunsverige och i synnerhet den enskilde. Det skiljer alltså tusentals undantag mellan tex Tyskland, Italien och Sverige. (källa Land Lantbruk nr 18).
Beräkningar som gjorts visar tex på att bara i Nyköpings kommun skulle notan komma att landa på i runda slängar 43 miljoner kronor i åtgärder att tas ur lantbrukarnas fickor. Våra vattendrag har rätats, kulverterats, dämts upp och dikats ut sedan Jesus gick i shorts i syfte att rationalisera jordbruksproduktionen, en utveckling som har stöttats av staten på olika sätt genom åren. Att motverka svält har varit en stark drivkraft.
I ovanstående summa är inte inräknat den kostnad som blir för de utrivningar av dämmen, omlöpen för fria fiskvägar och utrivning av småskalig vattenkraft som blir andra följder av programmens åtgärder. Vattenkraftens åtgärder finansierar ju till 80 procent av den nationella fonden, men fortfarande – är det verkligen rätt åtgärder i förhållande till faktisk nytta?
Många småskaliga producenter av el kommer i framtiden bli viktiga för en robust och tillförlitlig elproduktion och vattenkraft är ett viktigt komplement till vindkraft och solel. Dämmena fyller dessutom en viktig funktion för att kunna reglera vattennivåerna vid regn/vårflodar/torka.
När olika myndigheter gör olika tolkningar krävs politiskt klargörande. Det är mycket provocerande när myndigheter beslutar om kostnader där pengen tas ur någon annans plånbok. Incitamentet att hantera uppgiften ekonomiskt ansvarsfullt med kloka avstämningar mot helheten uteblir helt. Nu tycks det som att Havs- och vattenmyndigheten själv också begär att regeringen överprövar vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram. Det är oerhört välkommet!

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Cykeln – en frihetsmaskin

Cykelförsäljningen i Sverige slår nya rekord kan man läsa. Denna uppfinning som sett ungefär likadan ut sedan slutet av 1800-talet. Med två lika stora luftfyllda däck och kedjedrivning kallades då för ”säkerhetscykeln”, såklart ett stort utvecklingssteg jämfört med höghjulingarna som då var i ropet. Nu tar cyklingen eller ska vi säga det individuella resandet ett nytt innovationskliv. Det är inte så att cykeln alltid ser ut som ”säkerhetscykeln” eller velocipeden som det fordom kallades.
Nu ser vi Segways, elscootrar, elcyklar och mopeder i klass 2 med förbränningsmotor eller elmotor. Alla exempel på den snabba utveckling av olika fordon som förenklar kortare resor. I Sverige har cykling blivit ett eget trafikslag i samhällsplaneringen det borde innebära mycket mer än det vi ser idag i form av förenklade regler, bättre skyltning, fler cykelvägar men också förtydliganden vad det gäller krav på såväl fordon som trafikkunskap hos föraren.
Uppe på det så tillkommer smarta delningslösningar som förändrar hur vi ser på ägandet av transportmedel. Ett annat intressant område som växer snabbt är tre- eller fyrhjuliga cyklar med eller utan elassistans som används för såväl gods som persontransport.Att cykling är bra för såväl den egna hälsan, har låg klimatpåverkan och i många fall är effektivare än andra färdmedel det kan vi alla förstå.Region Sörmland har nyligen anslutit sig till nätverket Svenska Cykelstäder som med ett 30 punktsprogram lyfter många viktiga cykelfrågor. Som regionens politiska representant ser jag fler punkter som behöver komma in i programmet när det gäller förutsättningarna för var och hur transportfordon ska finnas i trafiken. I tätorterna behöver det göras prioritering av gatuutrymmet så att det blir tydligt var jag ska gå, var jag ska cykla men också utrymme för kollektivtrafik, biltrafik och nyttotrafik. Ett viktigt inslag i den kommunala översiktsplaneringen som inte får tappas bort.
Själv är jag inte helt säker på att gångfartsområden med alla trafikslag är den bästa lösningen. Vare sig bilar eller för den delen cyklar håller den tänkta hastighetsbegränsningen. Det kan till och med vara så att det inte är känt vad som gäller. Maximalt 7 km/h ska man förstå av den blå skylten med symboler.
Men hur ska vi ha det med reglerna och prioriteringarna? Ett område som jag fördjupat mig i är kommunernas skolresereglementen. Detta med anledning av att många skolor vittnar om att det är stor trängsel med bilar framförallt på morgnarna. De flesta kommunerna ställer krav på att eleverna på egen hand ska ta sig till skolan om man bor inom ett visst avstånd från skolan. 4 kilometer för en 10-åring kan låta rimligt om det är en säker väg att åka cykel på. Så är det inte för alla. Det leder till att föräldrar skjutsar och trängsel uppstår vid skolan. Fåtalet kommuner medger undantag och erbjuder skolskjuts om skolvägen är uppenbart trafikfarlig.
Så här i sommartider blir cykeln, utflyktsmaskinen. Där våra ringlande Sörmländska grusvägar inbjuder till sköna sommarupplevelser.

Åh den ljusnande framtid är vår…

I morgon springer ytterligare en generation studenter ut från gymnasiet till resten av livet och allt vad som där finns i beredskap. Efter att i större delen av sina liv befunnit sig i skolans hägn kliver de nu ut i vuxenlivet. Alla minns vi väl hur härligt och samtidigt läskigt det var, studentfesterna, balen, avskedet av kamraterna, osäkerheten i vad som skulle komma härnäst.
Många är de som redan har sommarjobb fixat, som redan vet vad som ska bli till hösten, fler är kanske de som fortfarande väntar på besked från presumtiva arbetsgivare eller universitet och högskolor.I dagarna kom de efterlängtade förslagen på förändringar i den lagstiftningen som finns på arbetsmarknaden och de kraftfulla förbättringarna för vidareutbildning och omställning under hela yrkeslivet. En fin studentpresent!4 av 5 jobb skapas i mindre företag, det är nödvändigt att öka mindre företags flexibilitet genom att sänka deras kostnader och minska krånglet för att de ska våga ta stegen att anställa så att fler arbetstillfällen skapas.
Detta var nödvändigt redan innan pandemin och den har förstärkt behovet av förändringarna ytterligare. Arbetslösheten stiger, det är svårt för de som står utanför arbetsmarknaden att ta sig in, integrationen och tillgången till svenska språket blir lidande, och alltfler hamnar i utanförskap och försörjningsstöd.
Pandemin har ändrat förutsättningarna för arbetslivet stort. Praktik och extrajobb har fått stå tillbaka, så kallade instegsjobb likaså. Två generationer gymnasiestudenter har fått en helt annan verklighet att kliva ut i än vad vi annars är vana vid.Beskedet om förändringarna är därför oerhört välkommet. Fortfarande finns det självklart utmaningar, inte minst för de ensamkommande som är här med gymnasielagen som grund. De står inför att hitta jobb inom 6 månader, fasta tjänster i minst två år som uppgår till minst 75 procent arbetstid. Är det svårt för svenskfödda ungdomar att ta sig ut på arbetsmarknaden är det extra svårt för dessa ungdomar.
I morgon är det firande och glädje! Grundskolan och gymnasiet läggs för de nybakade studenterna till handlingarna. Tack vare överenskommelsen i Januariavtalet blir deras kliv ut i arbetslivet lite lättare, lite smidigare och med goda chanser till omskolning och byte av karriärsväg längre fram i livet. Balansen i att ge trygghet åt arbetsgivaren samtidigt som arbetstagaren ska känna trygghet är svår men med de förslag som nu läggs fram ger goda förutsättningar för att just det ska ske och med det också ge arbetsmarknaden goda förutsättningar till återhämtning och en jämlikare mer rättvis chans till inträde för tex en nybakad student.
Så, till alla er som tar studenten i morgon – Varmt grattis, bra jobbat och all lycka och framgång tillönskas er! För den ljusnande framtid är er!

Viktigt att färre barn far illa i tvister

Tvister om barn riskerar att hämna barns utveckling. Forskning visar att barn som varit föremål för tvister om vårdnad, boende eller umgänge (VBU) påverkas negativt i sin känslomässiga och sociala utveckling. De har också högre risk att utveckla beteendeproblem, skolproblem och psykisk ohälsa både på kort och lång sikt. Även förmågan att hantera stress och att hantera relationer, kan påverkas ända upp i vuxen ålder.
Jag har under några år arbetet med detta som utgångspunkt när jag har utvecklat förslag för att minska just antalet vårdnadstvister.Förra veckan hanterade riksdagen ett förslag på just detta tema och tre av Centerpartiets förslag har landat i att ge regeringen i uppdrag att komma med ytterligare förslag. Viktiga steg för att färre barn ska fara illa.
De tre förslagen är; Särskild utbildning för yrkesverksamma som är involverade i rättsprocesser som rör barn, sekretessbrytande bestämmelser och enhetliga och evidensbaserade metoder för utredning.
När det gäller kompetensförstärkning så handlar det om att se till att alla de som arbetar inom domstolen, socialtjänsten, socialpolitiker m.m ska ha rätt verktyg för att säkerställa att barns bästa alltid kommer fram och är det som också blir beslutat. De sekretessbrytande bestämmelserna handlar om att utredare ska kunna få ställa frågor till för barnet andra viktiga vuxna utan att vårdnadshavarna har gett sitt samtycket och även inte alltid i förväg ska veta om det.
Skälet till det är att man ska kunna säkerställa vad som är så nära verkligheten för barnet så det inte är vad den ena eller den andra föräldern påstår. Och den tredje delen är att det ska finnas enhetliga metoder i utredningarna är för att ytterligare förstärka arbetet med utredningar att man ställer alla de frågor som behövs till en specifik situation för att säkerställa vad som faktiskt är det bästa för barnet.
I en vårdnadstvist är nämligen risken stor att föräldrarna har två helt olika bilder till samma situation och barn påverkas av sina föräldrar medvetet eller omedvetet från föräldrarna. Utredningarna måste utgå från barnet och de olika möjliga besluten.
Detta är några steg på rätt väg, även om jag tycker att det finns fler steg att gå. Bland annat att det blir en helhet mellan all lagstiftning som rör barn oavsett om det handlar om socialtjänstlagen, lagen om vård av unga eller föräldrabalken. Det är även viktigt att de förslag som kom fram i barnkonventionsutredningen i höstas leder till ändrad lagstiftning för att säkerställa barns rättigheter.
Barns rättigheter är viktiga för alla sörmländska barn och påverkar hur de mår och lyckas i livet. För mig är det viktigt att alla människor får sin självklara plats i livet och får utvecklas utifrån sina möjligheter och jag kommer fortsätta att stå på barnets sida, när vuxna tvistar om ett barn, då barnet aldrig får bli förloraren.

Alla har rätt att leva ett tryggt liv

När fem kvinnor under kort tid miste livet fick det vara nog. Våld mot kvinnor hamnade högst upp på dagordningen och blev en fråga för alla partier att hantera. Det var inte en dag för tidigt.

För det är en fråga som måste tas på allvar. Det går inte att bortförklara våld och övergrepp i något förhållande, som den kända ishockeyklubben försökte göra med att ”vi trodde det bara rörde sig om våld i nära relation”, när det i själva verket inte ”bara” handlade om en våldtäkt utan om två!

Inget våld är ”bara”! Alla relationer ska vara trygga och bygga på ömsesidig respekt, grundad förstås i utgångspunkten om alla människors lika rätt och värde. För det handlar så klart också om värderingar och respekt.

När debatten har rasat har partierna försökt trumfa över varandra med hårdare tak och enkla förklaringsmodeller som att det bara är en viss typ av män som misshandlar och att den typen har passerat en särskild landsgräns först. Men de som verkligen följt den här frågan och som försökt få den högst upp på agendan vet att förövarna finns där man minst anar det.

I Centerkvinnorna har vi jobbat hårt med frågan under många års tid. Därför kunde vi presentera 43 punkter som var för sig och tillsammans kan vända utvecklingen. Vi vill att personal som jobbar i skolan och förskolan ska få utbildning i att möta ungdomar och barn som de tror utsätts för våld i hemmet. Det räcker ju inte enbart med att göra en orosanmälan, personalen bör också kunna stötta den som är utsatt. Det här måste ske planerat och därför ska det finnas handlingsplaner som tar upp vad skolan och förskolan gör när de vet eller befarar att barn far illa.

Vi vill också skärpa straffen vid grov kvinnofridskränkning till minst ett års fängelse. Det är inte något förmildrande att förövaren och offret haft en nära relation, det borde snarare vara tvärs om.

Vi behöver vara fler som reagerar och vågar se våldet för att skydda kvinnan och hindra mannen från att begå våldsbrott. Idag ska personal inom skola, hälso- och sjukvård göra en orosanmälan om de misstänker att ett barn far illa. Den här skyldigheten borde omfatta även kvinnor som far illa i en nära relation, oavsett om det finns barn med i sammanhanget eller inte.

Vi har alla ett ansvar att säga ifrån. Huskurage är något som Centerkvinnorna uppmanat till sedan flera år tillbaka. Det innebär att du som granne ställer upp och säger ifrån när du befarar att någon utsätts för våld. För det är tillsammans som vi behöver bryta våldsutvecklingen. Alla har rätt att leva ett tryggt liv. Kvinnofrid NU!

Sverige behöver beredskap för olika prövningar

Sverige är ett avlångt land som behöver beredskap för att kunna hantera bl.a brand, transport av patienter och sjukvårdsmaterial samt kustbevakning. Detta måste fungera oavsett om det är en pandemi eller inte. Det har blivit tydligt under den pågående pandemin, att det inte finns någon nationell plan för att det ska finna sen beredskap som gör att det fungerar både i tider av pandemier och utan.
Sedan i mars 2020 har i princip all reguljär flygtrafik upphört både på Stockholm – Skavsta och övriga flygplatser. Det finns vissa enskilda linjer igång och finns på några få flygplatser i landet. Flygplatsen har permitterat anställda men har inte stängt sin verksamhet helt eftersom de har till uppdrag att ge ett stöd till samhället utifrån behovet av bla kustbevakningen och brandflyget i form av vattenbombsplan. Flygplatsen har haft detta uppdrag under många år och har genom att ha kommersiell trafik kunnat ha den service som dessa verksamheter behöver 24/7.
Under pandemin har flygplatsen av naturliga skäl inte dessa intäkter och står idag inför en riskerad konkurs eftersom ersättningen de får från Kustbevakingen och MSB inte täcker de kostnader som verksamheten kräver, bla snöröjning och halkbekämpning, tillgång till bränsle samt flygledning.Dagens situation visar vikten av att det finns en plan för beredskap i hela landet. Under många år har det efterfrågats en flygplatsöversyn vilket inte regeringen har levererat och nu börjar det bli riktigt akut.  2019 fick trafikverket i uppdrag att se över systemet för beredskapsflygplatser och peka ut vilka som ska ha beredskap. Den ersättning som erbjuds är för jour, vilket inte är tillräckligt när det inte finns något reguljärt resande på flygplatsen, som tex Stockholm – Skavsta.
Så länge inte regeringen ser till att vi har ett system för beredskapsflygplatser i hela landet kommer vi fortfarande ha ett sårbart system i Sverige. Ett förslag är att titta på det man gör i andra länder. Där har man utpekat vissa områden som är statligt ansvar och genom det finansiera verksamheten oavsett om det är en privat ägd eller en offentligt ägd flygplats. Det skulle kunna motverka att flygplatser går i konkurs i händelser som pandemier och säkerställa att vi har beredskap i hela landet både i tider av lugn och i tider av kris.
Om inte regeringen säkerställer beredskapen på våra flygplatser kommer Stockholm – Skavsta eventuellt inte vara kvar som en regional flygplats i framtiden. Det är inte bara dåligt för Sörmland utan för hela Sverige eftersom Arlanda avlastas varje dag samt kan bli en av den framtida Stockholmsregionens kapacitet när den förändras.Min uppmaning till regeringen är alltså, säkerställ att det finns beredskap i hela landet och ett system för ekonomiska ersättning som fungerar både i tider av lugn och i tider av kris.